Runstenarnas budskap
Gripsholmsstenen (ovan), med bland annat typisk tidig ormslinga.
Förutom standardtypen finns ett antal avvikande runstenar. I Husby-Ärlinghundra socken i södra Uppland finns en sten med inskriptionen: Björn, Finnvids son, lät hugga denna sten till minne av sig själv. En annan självtillägnande ristare var Vigmund, som reste en sten åt sig själv, den skickligaste av män – stenen finns nu i universitetsparken i Uppsala efter att bland annat gjort en resa till Paris.
På en berghäll vid Oklunda gård i Östra Husby socken i Östergötland, finns en inskrift som visar att en man, Gunnar, tagit sin tillflykt dit undan förföljare efter att han dödat en annan man; berghällen låg på en tingsplats där han var fredad. Magiska budskap förekommer också i runinskrifter, men är vanligare på föremål än på stenar. En speciell runsekvens är futharken, som ofta användes som trollformel. Frasen ”Tyd du runorna” återkommer, med syftning på att kunskapen om runor inte var alla förunnad. Slutligen finns några enastående gåtfulla runstenar vars fulla innehåll vi idag inte kan gissa oss till – främst av dessa är utan tvekan Rökstenen i Östergötland, med världens längsta runinskrift.
De ihågkomna
De personer som fick stenar resta efter sig var i över 90 procent av fallen en man som dött. Var åttonde sten restes av en ensam kvinna, var tionde av en kvinna tillsammans med flera män; ofta den dödes änka och söner, men ibland även systrar och bröder. Det är nästan bara på Öland och i Mälarlandskapen som kvinnor tycks ha rest stenar efter sina manliga släktingar. Endast en tiondel av stenarna berättar om utlandsfärder.[2] Bland dessa finns de omkring 30 stenar som berättar om Ingvarståget, den enda utfärd som definitivt satt spår i en större grupp stenar. Främst bland dessa är Gripsholmsstenen, med sin kända rundikt:[6]
De foro manligen
fjärran efter guld
och österut
gåvo örnen föda
de dogo söderut
i Särkland
(Ovanstående text hämtad från wikipedia)
Att de ”gav örnen föda” är en kenning som innebär att de förde krig och dödade fiender som lämnades på slagfältet för att ätas av örnar. Alliterationer finns i foro-fjärran, österut-örnar, de-dogo, söderut-särkland.
Uppgift
Ge fem förslag på vad du skulle kunna tänka dig att skriva på en runsten. (Om du skulle göra jobbet, vad skulle vara värt att säga?) Stenen kan vara rest över dig, din tid i skolan, eller över en sten över vår tid? (Sverige idag: vad borde framtidens folk få reda på?)
Avancerad variant
Försök att använda en kenning. Försök jobba med alliteration.
DEL 2: Vilka ord är lika mellan isländskan och svenskan? Vad kan det bero på att just dessa ord påminner om varandra – och ändrats så lite, tror du?
Gunnar Hámundarson bjó að Hlíðarenda í Fljótshlíð. Hann var mikill maður vexti og sterkur og allra manna best vígur. Hann hjó báðum höndum og skaut ef hann vildi og hann vó svo skjótt með sverði að þrjú þóttu á lofti að sjá. Hann skaut manna best af boga og hæfði allt það er hann skaut til. Hann hljóp meir en hæð sína með öllum herklæðum og eigi skemmra aftur en fram fyrir sig. Hann var syndur sem selur. Og eigi var sá leikur að nokkur þyrfti við hann að keppa og hefir svo verið sagt að engi væri hans jafningi. Hann var vænn að yfirliti og ljóslitaður, rétt nefið og hafið upp í framanvert, bláeygur og snareygur og rjóður í kinnum, hárið mikið, gult, og fór vel. Manna var hann kurteisastur, harðger í öllu, ráðhollur og góðgjarn, mildur og stilltur vel, vinfastur og vinavandur. Hann var vel auðigur að fé.
magisterwernegren 