A SUMMARY: discipline and control in modern society

This spring we have read One Flew over the Cuckoo’s Nest by Ken Kesey, but we also read Jia Tolentino’s article ”The I in the Internet”.

These two texts seem to have nothing to do with one another, but actually, they share the same preoccupation: social control of the individual and fiction’s influence on the world of the living.

In Cuckoo’s Nest  we find a story of how a mental hospital works like a machine to discipline and control ”insanity”, craziness. In the story, patients are monitored, shamed, dominated, and even physically abused. But most of them don’t strike us as insane or psychotic, but rather as quirky, or weird.

Doctors and nurses dominate the inmates by, for instance, controlling what is said and how it is interpreted, and even through (mock) democracy the patients are brought to submission, brought to conform to what is considered ”normal” by those who are in charge. The nurses and doctors have the power to define who is, and who isn’t normal. Inmates are forced to confess to inner secrets and are shamed for them, and the significance of their confessions belong to those in power, not to those who uttered them. This is an example of how modern power, in a sense, controls language and meaning.

Furthermore, the book gives us a story which uses fiction as a reference, metaphor, and comparison . Ultimately the use of fictional references, clichés, and stereotypes becomes a pattern hard not to notice in the book. Characters are a bit likecardboard stereotypes: drunk, fighting Irishmen, stupid black men, evil – or sexually repressed women with a need for power over men. The stereotypes, the clichés, and the world of fiction become visible to us, and we realize that although these conventions are wrong and racist, or misogynistic they still influence this world, since it shapes our perception of the world.

In ”The I of the Internet”, we are shown how social media relies heavily on photoshopped photos, photos of ideal brunches, and perfect settings. This creates pressure to live up to ideals that aren’t real, but fiction.

We are also shaped by the selection of news, the pages that Google prioritizes. Try to find out how many people got killed in Iraq due to sanctions in the 1990s, for instance. (I tried, but did not succeed). And try to find out how many died in the Armenian genocide, early 1900s. How come you can find out about something that happened 120 years ago, but not about something that happened 20 years ago? Is the facts filtered out? Are there forces that control what is said and what it means in society today?

Online we are also disciplined by the likes and thumbs up of the crowd, or shamed, or met by hate from trolls. We even have to self-monitor and keep a steady eye on what we say and write on the Internet, as things once published can stay forever, affecting our careers, our dating, etc.

There is at the same time a strong pressure to show yourself on the internet. To be visible, or even hyper-visible. Constantly posting on Twitter and Instagram. Constantly seen and judged. Disciplined. We have a freedom to express ourselves but we are aware of the pressure of our times, and it is difficult to not fall in line.

Some scholars nowadays talk about a new kind of ”cyberculture” and ”the global standardization of thought”, of how we are disciplined to think the same way, (the normal way). They speak of a society much like the one in Cuckoo’s Nest. Do we live in a society controlled by what others expect and run by people who decide what is right and what is wrong?

When you grow up, you might not have a job

We have no idea what the job market will look like in 2050. It is generally agreed that machine learning and robotics will change almost every line of work – from producing yoghurt to teaching yoga. However, there are conflicting views about the nature of the change and its imminence. Some believe that within a mere decade or two, billions of people will become economically redundant. Others maintain that even in the long run automation will keep generating new jobs and greater prosperity for all.  

So are we on a verge of a terrifying upheaval, or are such forecasts yet another example of ill-founded Luddite hysteria? It is hard to say. Fears that automation will create massive unemployment go back to the nineteenth century, and so far they have never materialised. Since the beginning of the Industrial Revolution, for every job lost to a machine at least one new job was created, and the average standard of living has increased dramatically. Yet there are good reasons to think that this time it is different, and that machine learning will be a real game changer.  

Humans have two types of abilities – physical and cognitive. In the past, machines competed with humans mainly in raw physical abilities, while humans retained an immense edge over machines in cognition. Hence as manual jobs in agriculture and industry were automated, new service jobs emerged that required the kind of cognitive skills only humans possessed: learning, analysing, communicating and above all understanding human emotions. However, AI is now beginning to outperform humans in more and more of these skills, including in the understanding of human emotions. We don’t know of any third field of activity – beyond the physical and the cognitive – where humans will always retain a secure edge. 

It is crucial to realise that the AI revolution is not just about computers getting faster and smarter. It is fuelled by breakthroughs in the life sciences and the social sciences as well. The better we understand the biochemical mechanisms that underpin human emotions, desires and choices, the better computers can become in analysing human behaviour, predicting human decisions, and replacing human drivers, bankers and lawyers.  

In the last few decades research in areas such as neuroscience and behavioural economics allowed scientists to hack humans, and in particular to gain a much better understanding of how humans make decisions. It turned out that our choices of everything from food to mates result not from some mysterious free will, but rather from billions of neurons calculating probabilities within a split second. Vaunted ‘human intuition’ is in reality ‘pattern recognition’. Good drivers, bankers and lawyers don’t have magical intuitions about traffic, investment or negotiation – rather, by recognising recurring patterns, they spot and try to avoid careless pedestrians, inept borrowers and dishonest crooks. It also turned out that the biochemical algorithms of the human brain are far from perfect. They rely on heuristics, shortcuts and outdated circuits adapted to the African savannah rather than to the urban jungle. No wonder that even good drivers, bankers and lawyers sometimes make stupid mistakes.  

This means that AI can outperform humans even in tasks that supposedly demand ‘intuition’. If you think AI needs to compete against the human soul in terms of mystical hunches – that sounds impossible. But if AI really needs to compete against neural networks in calculating probabilities and recognising patterns – that sounds far less daunting.  

In particular, AI can be better at jobs that demand intuitions about other people. Many lines of work – such as driving a vehicle in a street full of pedestrians, lending money to strangers, and negotiating a business deal – require the ability to correctly assess the emotions and desires of other people. Is that kid about to jump onto the road? Does the man in the suit intend to take my money and disappear? Will that lawyer act on his threats, or is he just bluffing? As long as it was thought that such emotions and desires were generated by an immaterial spirit, it seemed obvious that computers will never be able to replace human drivers, bankers and lawyers. For how can a computer understand the divinely created human spirit? Yet if these emotions and desires are in fact no more than biochemical algorithms, there is no reason why computers cannot decipher these algorithms – and do so far better than any Homo sapiens.  

A driver predicting the intentions of a pedestrian, a banker assessing the credibility of a potential borrower, and a lawyer gauging the mood at the negotiation table don’t rely on witchcraft. Rather, unbeknownst to them, their brains are recognising biochemical patterns by analysing facial expressions, tones of voice, hand movements, and even body odours. An AI equipped with the right sensors could do all that far more accurately and reliably than a human.  

Hence the threat of job losses does not result merely from the rise of infotech. It results from the confluence of infotech with biotech. The way from the fMRI scanner to the labour market is long and tortuous, but it can still be covered within a few decades. What brain scientists are learning today about the amygdala and the cerebellum might make it possible for computers to outperform human psychiatrists and bodyguards in 2050.  

AI not only stands poised to hack humans and outperform them in what were hitherto uniquely human skills. It also enjoys uniquely non-human abilities, which make the difference between an AI and a human worker one of kind rather than merely of degree. Two particularly important non-human abilities that AI possesses are connectivity and updateability.  

Since humans are individuals, it is difficult to connect them to one another and to make sure that they are all up to date. In contrast, computers aren’t individuals, and it is easy to integrate them into a single flexible network. Hence what we are facing is not the replacement of millions of individual human workers by millions of individual robots and computers. Rather, individual humans are likely to be replaced by an integrated network. When considering automation it is therefore wrong to compare the abilities of a single human driver to that of a single self-driving car, or of a single human doctor to that of a single AI doctor. Rather, we should compare the abilities of a collection of human individuals to the abilities of an integrated network.  

For example, many drivers are unfamiliar with all the changing traffic regulations, and they often violate them. In addition, since every vehicle is an autonomous entity, when two vehicles approach the same junction at the same time, the drivers might miscommunicate their intentions and collide. Self-driving cars, in contrast, can all be connected to one another. When two such vehicles approach the same junction, they are not really two separate entities – they are part of a single algorithm. The chances that they might miscommunicate and collide are therefore far smaller. And if the Ministry of Transport decides to change some traffic regulation, all self-driving vehicles can be easily updated at exactly the same moment, and barring some bug in the program, they will all follow the new regulation to the letter. 

Similarly, if the World Health Organization identifies a new disease, or if a laboratory produces a new medicine, it is almost impossible to update all the human doctors in the world about these developments. In contrast, even if you have 10 billion AI doctors in the world – each monitoring the health of a single human being – you can still update all of them within a split second, and they can all communicate to each other their feedback on the new disease or medicine. These potential advantages of connectivity and updateability are so huge that at least in some lines of work it might make sense to replace all humans with computers, even if individually some humans still do a better job than the machines.  

You might object that by switching from individual humans to a computer network we will lose the advantages of individuality. For example, if one human doctor makes a wrong judgement, he does not kill all the patients in the world, and he does not block the development of all new medications. In contrast, if all doctors are really just a single system, and that system makes a mistake, the results might be catastrophic. In truth, however, an integrated computer system can maximise the advantages of connectivity without losing the benefits of individuality. You can run many alternative algorithms on the same network, so that a patient in a remote jungle village can access through her smartphone not just a single authoritative doctor, but actually a hundred different AI doctors, whose relative performance is constantly being compared. You don’t like what the IBM doctor told you? No problem. Even if you are stranded somewhere on the slopes of Kilimanjaro, you can easily contact the Baidu doctor for a second opinion.  

The benefits for human society are likely to be immense. AI doctors could provide far better and cheaper healthcare for billions of people, particularly for those who currently receive no healthcare at all. Thanks to learning algorithms and biometric sensors, a poor villager in an underdeveloped country might come to enjoy far better healthcare via her smartphone than the richest person in the world gets today from the most advanced urban hospital. 

Similarly, self-driving vehicles could provide people with much better transport services, and in particular reduce mortality from traffic accidents. Today close to 1.25 million people are killed annually in traffic accidents (twice the number killed by war, crime and terrorism combined). More than 90 per cent of these accidents are caused by very human errors: somebody drinking alcohol and driving, somebody texting a message while driving, somebody falling asleep at the wheel, somebody daydreaming instead of paying attention to the road. The US National Highway Traffic Safety Administration estimated in 2012 that 31 per cent of fatal crashes in the USA involved alcohol abuse, 30 per cent involved speeding, and 21 per cent involved distracted drivers. Self-driving vehicles will never do any of these things. Though they suffer from their own problems and limitations, and though some accidents are inevitable, replacing all human drivers by computers is expected to reduce deaths and injuries on the road by about 90 per cent.8 In other words, switching to autonomous vehicles is likely to save the lives of a million people every year.  

Hence it would be madness to block automation in fields such as transport and healthcare just in order to protect human jobs. After all, what we ultimately ought to protect is humans – not jobs. Redundant drivers and doctors will just have to find something else to do. 


Write a reflection on the topic and hand it in by the end of the lesson (approx. 250 words). Reflect on the question: “We can potentially lose a lot of jobs in the future. How can you protect yourself from not losing your job to a machine with advanced AI in the future? 

Från idealisering, till realism – och vidare

Historiskt sett har konsten haft en uppgift att skildra det ideala och höga. Det skulle handla om kungar och gudar, om moraliska och filosofiska problem. Exempel på den linjen finns genom hela historien.

Idealisering (se nedan, den ideala kroppen)

Under 1800-talet föds en ny trend. Idéen om det verkliga, vardagliga och fula var värt att skildra i konsten och litteraturen.

Van Gogh – realism

Magritte – modernism (surrealism)

Warhol – postmodernism

Låt mig inleda med en schematisk framställning av skillnaderna i synsätt där jag låter betecknaren stå för representativiteten och det betecknade för verkligheten. Begreppen är lånade från den klassiska semiotiken (läran om tecken och symboler).

realism          modernism    postmodernism

S = s                 S – s                     S

Den moderna konstförståelsen växte fram mot realismens förenklade syn på förhållandet mellan betecknaren och det betecknade. Det man opponerade mot var föreställningen om att var möjligt att sätta likhetstecken mellan det konstnärliga uttrycket och verkligheten. Där realismens konstideal var att avbilda verkligheten med största möjliga precision, underströk modernisterna betydelsen av att tolka verkligheten och förmedla en uppfattning om den.

De flesta modernisterna upplevde emellertid verkligheten som given. Man lade därför stor vikt vid att försöka förfina och fördjupa det konstnärliga uttrycket för att därigenom infånga allt fler facetter av en mångtydig verklighet.

Postmodernismen går ett steg längre och upphäver helt gränsen mellan betecknare och betecknad. Eftersom postmodernismen avvisar alla universella sanningar gör den ingen anspråk på att konsten skall förmedla och tolka verkligheten. I själva verket är konsten en del av verkligheten, lika verklig som verkligheten själv.


• ämnet – verklighetsanknutet
• individualisering
• konkretisering
• Genomsnittligt språk
• detaljrikedom, utförlighet
• mimesiskonnotatörer
• osynlig berättare
• ”showing rather than telling”

• stilisering (lyrisk, allegorisk, mytisk, pastichteknik, dröm)
• texten som själslandskap
• akronier
• idéer och förallmänligande tendenser
• texten som artefakt
• metagrepp
• mytiska inslag

Ormens väg på hälleberget

För att kunna skriva en litterär analys behöver man ha breda kunskaper. För att kunna analysera Ormens väg på hälleberget behöver man ha koll på:

  1. Vad är realism?
  2. Vad är varufiering? (marxism)
  3. Vad innebär egentligen ”frihet”? (existentialism)
  4. Vad är teodicéproblemet och deus ex machina för något?
  5. Var kommer verkets titel ifrån och vad kan det betyda?

Vi kommer gå igenom realism, marxism och existentialism så ni vet vad det är.

Er analys av boken kan innehålla ämnen som:


– I vilken genre hör boken hemma? Hur märks det?


– Vad har berättelsen för titel? Hur samspelar den med innehållet?

Handling och tid

– Vad är berättelsens röda tråd?

– När utspelar sig berättelsen? Över hur lång tid sträcker sig handlingen? Skildras handlingen kronologiskt? Förekommer det tillbakablickar?

– Vad är det som driver handlingen framåt – vad är konflikten? Finns det flera konflikter?


– Vem är huvudpersonen? (eller vilka) Vad utmärker huvudpersonen?

– Vilka är bipersonerna? Vad utmärker dem?

– Hur ser relationerna ut mellan berättelsens personer?

– Hur levandegörs personerna – genom direkt eller indirekt karaktärisering?


– Var utspelar sig berättelsen? Vad kännetecknar berättelsens miljö/miljöer?

När man analyserar FORMEN kan man utgå från dessa saker:


– Vad har berättelsen för berättarperspektiv?


– Hur är berättelsens uppbyggd. (Dramaturgiska kurvan.) (Inledning, konflikt/konflikter, stegring, vändpunkt/vändpunkter, efterspel)?

Språk och stil

– Hur är berättelsen skriven och hur samspelar språket och innehållet? Hur arbetar författaren med språket?


Vilka berättelser påminner om bokens berättelse? Andra konstverk eller litterära verk som handlar om liknande saker?

Stil: realism, brevromaner

Motiv och tema: Bröderna Cohens Big Lebowski, Kafkas En liten fabel, Framför lagen, Sartres anekdoter ”falsk tro”, de Beauvoirs docka, Jobs bok i Bibeln,


Bifogat är en uppsats om Ormens väg på hälleberget som fått provbetyget A. Uppsatsen skrev under en lektion på 75 minuter.

Prov: digixam, open book


Att rapportera handlar om att berätta om det viktigaste på ett enkelt sätt. Ibland utgår en rapport från en fråga/frågeställning ibland skildrar den en händelse eller ett uppkommet problem.
Uppgift 1
Du är polis. Du är ledig och endast iklädd shorts, t-shirt och flipflops. Du tankar bilen vid en bensinstation och går in på en toalett. Toaletten, din bil och bensinpumparna är ur bild, till höger i bilden i klippet nedan. Du ser allt som filmen visar genom fönstret.

Du hör sirener och förbereder att rapportera händelserna för din poliskapten.



Föredragning av ärende för en chef

Vad vill chefen veta?
Vad har inträffat? Skilj mellan fakta och antagande.
Vad har gjorts i ärendet?
Förslag på åtgärder kort och lång sikt.

Fashion or art

  1. Choose one of the following tasks
    • Try to describe what you see. (Photos linked below). Think of yourself as a journalist of a fashion magazine. Your photographer took these photos during the recent Fashion Week in Milan, Italy. Your audience are the readers of a popular, American magazine for young adults. Write a short article for each photo.
    • You work as a culture journalist in the small town of Ipswich. Your local art museum is now the host of a series of paintings. Most notably the painting The Battle of Trafalgar by Turner – a very famous painting. You want to draw attention to this. Write the news piece and describe the drama of the painting.




Centrala begrepphttps://youtu.be/XecEdJsQ6n4

Analysera denna bild.

Beskriv bildens denotation och konnotation.

Bilden heter Karl XII:s likfärdhttps://sv.wikipedia.org/wiki/Karl_XII:s_likf%C3%A4rd

Vi tänker oss att din bildanalys ska vara med i en artikel i märsta.nu, eftersom Märstas konsthall får låna in målningen under en månad. Målningen kommer att börja visas nu på fredag.

Exempel för A


Notes from today

  • the whale represents nature, resources, infinity, wealth (Omnipotence? Immortality?)



Ecocide (”antropocide”?)

American Dream

White picket fence


First page from Moby Dick by Herman Melville

Call me IshmaEL. Some years ago—never mind how long precisely—having little or no money in my purse, and nothing particular to interest me on shore, I thought I would sail about a little and see the watery part of the world. It is a way I have of driving off the spleen and regulating the circulation. Whenever I find myself growing grim about the mouth; whenever it is a damp, drizzly November in my soul; whenever I find myself involuntarily pausing before coffin warehouses, and bringing up the rear of every funeral I meet; and especially whenever my hypos get such an upper hand of me, that it requires a strong moral principle to prevent me from deliberately stepping into the street, and methodically knocking people’s hats off—then, I account it high time to get to sea as soon as I can.

Good timber

The tree that never had to fight
For sun and sky and air and light,
But stood out in the open plain
And always got its share of rain,
Never became a forest king
But lived and died a scrubby thing.

The man who never had to toil
To gain and farm his patch of soil,
Who never had to win his share
Of sun and sky and light and air,
Never became a manly man
But lived and died as he began.

Good timber does not grow with ease,
The stronger wind, the stronger trees,
The further sky, the greater length,
The more the storm, the more the strength.
By sun and cold, by rain and snow,
In trees and men good timbers grow.

Where thickest lies the forest growth
We find the patriarchs of both.
And they hold counsel with the stars
Whose broken branches show the scars
Of many winds and much of strife.
This is the common law of life.

Douglas Malloch


Axel von Fersen är en verklig Röda nejlikan och försöker i en berömd fritagning från Bastiljen rädda Frankrikes drottning Marie Antoinette från giljotinen.

Filmklipp från filmen Röda nejlikan

1. Marie Antoinette är annars mest känd för vilket berömt citat? Varför, tror du?

2. Läs om mordet på Axel von Fersen. Och skriv sen en sensationell nyhetsartikel om händelsen, som om den hänt idag. Egen, intresseväckande rubrik. 200 ord cirka.


Alternativ till uppgift 2. Skriv en skönlitterär skildring av fritagningen av Marie Antoinette.