Skrivarstuga (creative writing workshop)

Roller

  • Hitta på en person genom att överdriva ett av dina egna karaktärsdrag (ditt temperament, din kärlek till små lurviga djur, eller dylikt). Personen ska annars vara så olik dig som möjligt (ålder, yrke, utseende m.m.). Låt personen möta sin granne, terapeut eller arbetskamrat och försök få det överdrivna karaktärsdraget att lysa igenom.

 

  • Konstruera fler personer. Ta några av dina av dina vänner som förebilder och bygg ihop en person av några av deras egenheter, drag eller rent fysiska utseende.

 

  • Ta en skådis från en viss film och roll och beskriv honom så noggrant som möjligt: både utseende och personlighet. Försök renodla något hos i dennes personlighet och överdriv lite.

 

  • Ta ett foto ur en tidning och hitta på en person utifrån den.

 

  • Variera: namn, kön, ålder, födelseort, hemort, nationalitet, längd, vikt, färg på ögonen, hår – färg och mängd, ovanliga drag, social position, föräldrar, barn, husdjur, yrke, utbildning, medicinska problem, hygien, sömnbeteende, förarstil, medlemskap i olika organisationer, favoritägodel, mål, tvångstankar/fascinerad av…, synder, dygder, stora hemlighet och största problem i livet. Du behöver inte ge din person alla de här dragen. Välj ut ett antal och ge din karaktär ”form och färg”.

 

Handling

Relationsdrama

En viktig drivkraft i många romaner är förhållandena mellan huvudpersonerna, ibland kamp och konkurrens ibland kärlek, ibland minnen av olika slag osv. Många romaner är relationsdramer. Hämta din inspiration från vardagen och krydda med lite ovanliga, udda detaljer

Pikaresk

Man får följa, ofta genom en opålitlig berättare, en naiv persons öden och äventyr. Huvudpersonen är ofta ung och godhjärtad och han rör sig igenom samhällslivet och förvånas över sakernas tillstånd. Exempel: Tom Jones, Candide.

Bildungsroman (utvecklingsroman)

Man får följa en persons utbildning. Man börjar ofta i barndomen och följer hjälten förhållanden, familj och de resultat som hans utbildning får: soldatlivet, fängelse, konstnärslivet osv.

Familjekrönika

I denna typ av berättelse får man ofta följa flera personer och ofta i flera generationer, gärna mot en intressant historisk bakgrund.

Absurd

Handlingen förenas av saker och ting som inte logiskt sätt hänger ihop. Denna typ av berättelse leker ofta med våra vanligaste föreställningar om identitet, logik, tid och medvetande osv.

Idéroman

I den här typen av roman tjänar handlingen främst som ram för en filosofisk diskussion. Frågor som orsaken bakom lidandet i världen, eller rätten att ta ett liv.

Genreroman

Här kan man blanda flera olika genrer för att få en bra och spännande mix. Flera av genreromanerna har en traditionell formell, d.v.s. vissa typhändelser som alltid brukar finnas med. Genreromaner är t.ex. spökhistorier, vampyrhistorier, romantik, mordgåtor, western, s-f och fantasy.

Frågor att ställa sig är: Ska berättelsen ha en enhetlig struktur, i så fall hur? Eller ska den varje en serie fragment? Ska det vara en intervju, några brev, dagboksanteckningar, en memoar? Eller kanske ett rättsfall, en rättegång, en förundersökning, en läkarjournal, en reseberättelse. En dåres mumlanden och vrål?

Uppgifter

  1. Ta en av dina karaktärer från föregående del och låt denne möta sin motsats, låt handlingen utvecklas kring detta möte.
  2. Placera en av dina karaktärer i armén eller på ett dårhus. Bygg upp omständigheter och händelser runt karaktären
  3. Skriv om ett dödsfall, ett barn eller en mor, antingen i första eller tredje person. Bearbeta döden med bilder och händelser och tankar kring och under begravningen. Välj gärna en mäktig och stämningsskapande inramning, eller en som gör situationen absurd.
  4. Låt en av dina karaktärer fascineras av dyra viner (700 kr flaskan el dyl), eller ett lyxliv generellt sett. Intressantast blir det om karaktären har något vanligt och vardagligt yrke, eller om han av någon annan anledning är fattig. Hur gör han för att vidmakthålla sina vanor? Utveckla olika scener och händelser.

Perspektiv

Första person

Det mest omedelbara valet av berättarperspektiv är jag-berättaren, eller en berättelse i ”första person”. Detta perspektiv förmedlar en persons (ofta huvudpersonens) erfarenheter och observationer. Fundera över vad för berättelse du vill berätta, och fundera över vad jag-berättaren känner till om händelseförloppet. Det är viktigt att man skiljer på sig själv som författare, jag-berättaren och ev. huvudperson, om denne är någon annan än berättaren.

Jag-berättarperspektivets fördel är att få berätta en personligt upplevd berättelse med mycket subjektiva inslag. Man behöver inte vara objektiv och rättvis: berättelsen är främst färgad av berättarens temperament och värderingar.

Tredje person inre och yttre (begränsad)

Här försiggår berättelsen i tredje person och berättaren själv figurerar inte i berättelsen. Den inre tredje personberättaren har (på något mystiskt sätt) tillgång till huvudpersonens inre tankar och funderingar och återger vad en person känner och tänker. Den yttre tredjepersons-berättaren återberättar enbart vad man kan se och ana sig till. Det innebär att den här typen av berättare bara tar hänsyn till vad huvudpersonen gör och hur han ser ut. Denne berättare kan dock ibland komma med gissningar och analyser av karaktärernas yttre beteende (”Paul rynkade pannan. Han var nog orolig”).

Allvetande

Denne berättare känner till allt som har hänt i och runt berättelsen. Om berättelsen t. ex. tar plats i Rwanda ger han, utan att redovisa källor, läsaren alla detaljer om omständigheter och bakgrund. Denne berättare rör sig ut och in i olika karaktärer och återger både vad de gör, vad de känner och tänker.

 

Multipla berättare

Ibland kan en berättelse bestå av olika berättare. Berättelsen kan bestå av en ihopsamlad korrespondens, av några dagböcker, eller helt enkelt att olika personer inbegripna i berättelsen återberättar handlingen ur sitt perspektiv.

 

Skeptisk berättare

Fullständig skepticism fungerar inte i en spänningsladdad berättelse, eftersom då är t o m faran i tvivel. I den här typen av berättande är berättaren inte säker på om det han ser är sant, om han är riktigt frisk, om han riktigt minns, huruvida det finns något att minnas överhuvudtaget.

 

Uttryck som ”vad han nu menade med det?”, ”så verkade det åtminstone för mig” är vanliga. Ord som kanske, möjligen, eller osv, är vanliga. Tvivlet är en del av handlingen, som gärna blir filosofisk eller vetenskapsteoretisk till sin natur.

 

Uppgifter

  1. Återberätta något du upplevt i jag-form. Kontrollera: Låter det som du eller skriver du som någon annan. Se till att stryka onaturliga ord. Stryk också pratiga eller extremt ”muntliga” passager och närma dig det skriftliga språket en aning.

 

  1. Ta en av dina karaktärer och låt honom berätta i första person. Försök stilisera texten så att det inte låter som du utan som din person. Fundera över typiska ord och fraser som din person använder: yrke och ålder kan hjälpa dig.

 

  1. Återberätta en berättelse som en kompis berättat för dig, men gör det som hon skulle ha gjort det. Sätt dig in i kompisens sätt att tänka och tala och skriv sedan berättelsen

 

  1. Skriv i första person utifrån en smart fyraårings perspektiv. Berättelsen kan handla om skilsmässa, pappas alkoholism eller kvaliteten på jultomtens presenter i år. Tips: Lyssna på hur barn pratar. Och: det kan vara tacksamt att kontrastera barnets oskuldsfulla sätt att tänka mot de vuxnas kallhamrade eller cyniska sätt att resonera. Samt: Barn använder lustig grammatik som bästaste, gåsar, m.m. Glöm inte heller barns logik och märkliga jämförelser.

 

  1. Beskriv samma händelseförlopp på två olika sätt. Använd först presens och en yttre tredje persons betraktare, och berätta historien som en drogpåverkad (berusad eller påtänd) skulle ha berättat den. Han/Hon kanske gör något brottsligt eller olämpligt. Skriv sedan i imperfekt om samma person och om hur han upplevde det, den här gången ur första person. Försök ge det ett annorlunda temperament: huvudpersonen är säkert bakfull eller allmänt ur slag. Låt karaktären känna sig ångerfull, syndig, uppgiven eller full av självförebråelse eller självömkan, och låt honom fundera över det han kan minnas. Du kan gärna förlägga historien till en bikt eller till en psykologmottagning


Beskrivning

De ord som du använder i en beskrivning bör väcka eller provocera fram bilder. Framgångsrika författare använder gärna direkta adjektiv som röd, vit osv, och annan visuell information, sällan använder de abstrakta adjektiv som fantastisk, hemsk, ful eller snygg. Dessa adjektiv låter kanske bra men de målar inga bilder.

 

Tolstoj skriver t. ex.: ”Vinden skakade och slet i de stelfrusna kläderna som hängde på strecket: skjortor, en röd, en vit, några par byxor och en kjol. Den vita skjortan fladdrade med en styve och slumpmässig ryckighet.” Den här beskrivningen gör klart att det är väldigt kallt och ger oss en bild, något som ett abstrakt konstaterande i stil med ”Det var väldigt kallt” inte skulle ha lyckats med.

 

  1. Beskriv hur en karaktär tänder en eld (utomhus eller inomhus). Varför tänder han elden? Vilka är där? Koncentrera dig på detaljerna. Använd alla sinnen.

 

  1. Beskriv ett verktyg – en hammare, ett vapen, en termometer, ett rep, en skalpell – först i vila och sedan i sin användning. Mål: Visa att vad dina karaktärer är hänger ihop med vad de gör och hur de gör det. Ett verktyg och det sätt som det används kan avslöja mycket om en person. Tips: Arbeta med levandegörande, metaforiska verb ”kniven bet”, ”kniven dök in i köttet”, eller ”kroppen svarade med mörkrött blod” osv.

 

  1. Låt oss genom en av dina karaktärer uppleva en riktig storm. Glöm inte den fysiska känslan i skinnet. Utveckla en vild skildring med metaforer, liknelser och bilder. Försök göra skildringen psykedelisk (drömlik, som en hallucination). Hur känns det att fångas av en stormvind. Gör en lista med associationer, helt okritiskt. Välj några och skriv in dem i skildringen. Foga in beskrivningen i handlingen, eller i det övriga landskapet i en tidigare berättelse.

 

  1. Beskriv ett efterlängtat föremål utifrån den som längtar. Ge föremålet den förtrollande egenskaper som den personen måste uppleva. Kanske en drogberoende längtan efter narkotika eller alkohol. Eller bara längtan i största allmänhet, efter en Coca-cola, kaviar, en mountain bike vad som helst. Ge bara föremålet den glans av åtrå som den längtande personen måste uppleva.

 


Bild och metafor

I skönlitteraturen är bilderna nästan allt. Att genomföra sina bilder rakt igenom berättelsen att hämta en rad bilder från samma källa kan ge berättelsen ytterligare ett plan, ytterligare en struktur som håller den samman.

 

Bilden ger förstås handlingen liv och visuell dimension, liknelser och metaforer hjälper sedan till att levandegöra bilden och lyfta fram verkligheten kanske rentav på ett nytt sätt.

 

Men även en tämligen konventionell bild och liknelse kan levandegöra berättelsen:

”De red västerut med solen i ryggen och deras skuggor föll framför dem som höga träd.”

 

Vladimir Nabokov använder i Skratt i mörkret en liknelse: ”Som barn hade han hällt olja på möss, satt eld på dem och tittat på hur de, under några sekunder, for runt som flammande meteorer.” Lägg märke till hur mycket denna liknelse åstadkommer. Istället för att säga att personen ifråga var grym som ett rent konstaterande, skapar denna bild (att han bränner möss) och liknelsen (med meteorer) ger till och med en (morbid) skönhet åt bilden. Bilden blir inte enbart ett exempel på grymheten som sådan, utan en väg att förstå hur pojkens psyke fungerar.

 

Uppgifter

  1. Notera tre olika känselupplevelser som du får via huden. Fundera över hur huden på dina fötter känns? dina lår? din rygg? Uttryck varje känselintryck i en mening. Poängen är att försöka finna en bild ur känseln. Vi upplever mycket från känseln men vi är bra på att ignorera det. Känseln kan vara en bra väg att levandegöra din karaktär och göra honom angelägen för läsaren. Tips: ylletröjan i nacken (du behöver inte nämna att den kliar det förstår läsaren), tånageln som fastnat i en tråd i strumpan…

 

  1. Försök göra en bild av tre eller fyra olika kyssar (pussar) Hur känns det att få en puss på kinden av en faster? Försök minnas tre olika pussar, lyft fram det som gjorde dem speciella, försök levandegöra känslan i en bild eller liknelse.

 

  1. Vilken är den första bild du får upp i huvudet? Berätta om den i en mening.

 

  1. Dra dig till minnes några gånger då du upplevt smärta. Vilka känslor kände du? Om du inte har någon känsloupplevelse fundera om du kan dra dig till minnes någon doft, något ljud eller dylikt som förekom samtidigt med smärtan. Poäng: Dina karaktärer kommer säkerligen att uppleva smärta. De flesta berättelsers drivkraft är känslor. Smärta både konkret och abstrakt ingår i majoriteten av berättelser.

 

  1. Smaken av mat kan man ibland minnas såväl att smaken t o m gör sig påmind medan man minns den. Gör en lista på de ingredienser som gav rätten smak. Försök minnas vad du gjorde medan du åt, även om du inte minns – försök att förena smakminnet med en (passande) händelse.

 

  1. Gör metaforer. Det är enkelt. Säg att något är någonting annat. Testa hur många saker en och samma sak kan bli. Låt dig själv fantisera och var okritisk och lekfull. Släpp loss! Börja med ett substantiv, t ex bok. Avsluta meningen: Boken är… ta ett nytt substantiv vilket som helst bara för att avsluta meningen: Boken är en fågel, fullfölj det hela om det går och gör en fullständig metafor: ”Boken är en fågel med många sköra vingar” exempelvis.

 

Bry dig inte om dina exempel är autentiska de kan vara fiktiva men poängen är försöka komma i kontakt med så många känsloupplevelser, tankar, minnen och bilder som möjligt och översätta dem till text.

 


Dialog

Samtalet är ett viktigt inslag i allt berättande. Det ger karaktärerna liv och fördjupar deras personlighet. Deras sätt att tala säger mycket om deras egenskaper.

 

 

Uppgifter

  1. Skriv en dialog mellan två lögnare som försöker överträffa varandra. De börjar med beskedliga överdrifter för att sluta i rent vansinnigt skryt.

 

  1. Skriv en dialog mellan två sanningsägare. Deras bekännelser är förvånande och förnedrande för dem båda att de i slutet av scenen slår ihjäl varandra.

 

  1. Skriv en dialog där den ene försöker förföra den andre. Låt förföraren vara en person som knappast har någon chans att förföra någon (eller i varje fall inte den här personen).

 

  1. Låt tre personer sitta och skvallra. I första scenen skvallrar a och b om c, i den andra scenen c och a om b och i den tredje c och b om a. Sedan talar de alla med varandra utan att låtsas om vad de sagt eller hört om varandra. Tips: Scenen skulle kunna ta plats i en studentkorridor, eller hemma hos några som delar lägenhet. Låt dem ljuga om varandra, eller åtminstone överdriva.

 

 

 

 

2 reaktioner till “Skrivarstuga (creative writing workshop)”

  1. Hej!

    Vid googling kring Äldre Västgötalagen hittade jag ett pdf-dokument på din sida, och jag tänkte bara påpeka att bokstaven ä inte skrivs som a med två prickar i lagen. Det finns en motsättning i att ändra æ till ä men att låta þ stå kvar, ifall man diskuterar hur texten bör återges med tryckta bokstäver. Det finns ytterligare en eller annan avvikelse från den normaliserade texten i ditt dokument. En normalisering av texten kan läsas:
    1) https://books.google.se/books?id=hXBMAQAAMAAJ&pg=PR11&hl=sv&source=gbs_selected_pages&cad=2#v=onepage&q&f=false
    2) https://project2.sol.lu.se/fornsvenska/01_Bitar/A.L2.A-AVgL.html

    Vänligen,
    Andreas

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: