Modern lyrik

Läs nedanstående dikter.

Vad handlar de om? Hur skulle du beskriva stilen? På vilket sätt är de moderna? Samtida? Posta dina tankar utifrån två av dikterna nedan.

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan

bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.

Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,

ont för det som växer

och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.

Skälvande av ängslan tungt de hänger,

klamrar sig vid kvisten, sväller, glider –

tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,

svårt att känna djupet dra och kalla,

ändå sitta kvar och bara darra–

svårt att vilja stanna

och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,

brister som i jubel trädets knoppar,

då, när ingen rädsla längre håller,

faller i ett glitter kvistens droppar,

glömmer att de skrämdes av det nya,

glömmer att de ängslades för färden –

känner en sekund sin största trygghet,

vilar i den tillit

som skapar världen.

Karin Boye (1935)

Jag tror på den ensamma människan

Jag tror på den ensamma människan,

På henne som vandrar ensam,

Som inte hundlikt löper till sin vittring,

Som inte varglikt flyr för människovittring

På en gång människa och anti-människa.

Hur nå gemenskap?

Fly den övre och yttre vägen:

Det som är boskap i andra är boskap också i dig.

Gå den undre och inre vägen:

Det som är botten i dig är botten också i andra.

Svårt att vänja sig vid sig själv.

Svårt att vänja sig av med sig själv.

Den som gör det ska ändå aldrig bli övergiven.

Den som gör det skall ändå alltid förbli solidarisk.

Det opraktiska är det enda praktiska i längden.

Gunnar Ekelöf (1945)

Först svalde jag tvåtusen vesparax

Först svalde jag tvåtusen vesparax

sen skar jag av halspulsådern

sen satte jag eld på håret

sen kastade jag mig huvudstupa

från mitt fönster på åttonde våningen

sen vaknade jag hemma i blommiga

sängkammaren och Kurt

satt vid min sida

och log fåraktigt

och berättade för mej

att allt kommer att kännas mycket bättre

när det blir sommar

och vi får riktigt rå om varann

i Las Palmas

Kristina Lugn (1983)

Dagen svalnar…

Dagen svalnar mot kvällen…

Drick värmen ur min hand,

min hand har samma blod som våren.

Tag min hand, tag min vita arm,

tag mina smala axlars längtan…

Det vore underligt att känna,

en enda natt, en natt som denna,

ditt tunga huvud mot mitt bröst.

II

Du kastade din kärleks röda ros

i mitt vita sköte­­ –

jag håller fast i mina heta händer

din kärleks röda ros som vissnar snart…

O du härskare med kalla ögon,

jag tar emot den krona du räcker mig,

som böjer ned mitt huvud mot mitt hjärta…

III

Jag såg min herre för första gången idag,

darrande kände jag genast igen honom.

Nu känner jag ren hans tunga hand på min lätta arm…

var är mitt klingande jungfruskaratt,

min kvinnofrihet med högburet huvud?

Nu känner jag ren hans fasta grepp om min skälvande kropp,

nu hör jag verklighetens hårda klang

mot mina sköra, sköra drömmar.

IV

Du sökte en blomma

och fann en frukt.

Du sökte en källa

och fann ett hav.

Du sökte en kvinna

och fann en själ –

du är besviken

Edith Södergran (1916)

28. Du ska få ett Panoramafönster ~ Kristina Lugn ( 1948- )

Du ska få ett
panoramafönster
i barnbidrag.
Stjärnhimlen ska vara
din vardagsrumstapet
och Mozart ska skriva musiken.

Du ska får ett hem
som älskar dig.
Du ska få ett sinne
för humor.
Och Strindbergs
samlade verk.

Och alla mina barnbarn.

Min present till dig
är att du ska tala många
språk och tåla all
slags väderlek.

Du ska få god
markkontakt och
svindlande takhöjd
med stuckaturer.
Du ska få ett liv som
förlåter dig allt.

Klar i tanken ska du vara.
Och stark i känslan.
Du ska få ha roligt.
Allt detta står i
hemförsäkringen.
Du ska få vara ifred.

Mitt underhållsbidrag
till dig är att du aldrig
någonsin kommer att
sluta hoppas.
Du ska få ett modigt hjärta.
Och ett dristigt intellekt.

Och ett gott omdöme.

Den du litar på
släpper inte din hand.
Min julklapp till dig
är att om du faller
så ska medmänniskorna
glädjas åt att
få ta emot dig.

Ett vänligt leende
ska gå genom
hela din resa.
En frisedel ska jag
sända från
min ensamhet.
Du ska inte få
ärva någonting
alls av mig.
Men du ska få
alla pengarna.

Vierge moderne

Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum.
Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut,
jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol…
Jag är ett nät för alla glupska fiskar,
jag är en skål för alla kvinnors ära,
jag är ett steg mot slumpen och fördärvet,
jag är ett språng i friheten och självet…
Jag är blodets viskning i mannens öra,
jag är en själens frossa, köttets längtan och förvägran,
jag är en ingångsskylt till nya paradis.
Jag är en flamma, sökande och käck,
jag är ett vatten, djupt men dristigt upp till knäna,
jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor…

Edith Södergran

3 reaktioner till “Modern lyrik”

  1. Dikt: Vierge Moderne

    Vad handlar de om?
    Så jag uppfattar den så känns det som om personen skriver om känslor eller en känsla, som t.ex. kärlek.

    Hur skulle du beskriva stilen?
    Det känns som om stilen är väldigt inriktad på ”jag-et” och den är väldigt lätt skriven och lätt att förstå.

    På vilket sätt är de moderna?
    Dikten skriver om känslor med lätta ord.

    Gilla

  2. Jag tror på den ensamma människan:

    Dikten handlar om hur man i grund och botten måste vara en individ, och att man först med en sådan bas kan bygga en grupptillhörighet. Man bör fokusera på inre och djupare egenskaper istället för ytliga, vilket även leder till djupare gemenskaper.

    Stilen grundar sig i flertalet kontraster och omskrivningar – ofta repeteras en tidigare del med några små förändringar som ger en helt ny eller kompletterande innebörd.

    Dikten är samtida i den mening att den tar upp att många idag förlorar sin individualitet i mängden. Man bygger hellre ytliga gemenskaper än att gräva djupare i sig själv och kanske våga riskera (i alla fall temporär) ensamhet.

    Du ska få ett panoramafönster:

    Dikten handlar om hur det finns många viktigare saker man skulle vilja skänka ett barn än materialistiska och/eller byråkratiska. ”Du ska inte få ärva någonting alls av mig. Men du ska få alla pengarna.” är i min åsikt den mest tvetydiga delen. Kanske menas att barnet inte ska behöva ärva den sorg och de problem som föräldern bär på? Pengarna har här ingen tydlig icke-materialistisk innebörd. Möjligen är det en samlingssymbol för alla de saker som redan räknats upp. Alternativt skulle det kunna stå i kontrast till arvet, och visa på hur barnet ska få något mer användbart än ”gamla antikviteter”.

    Dikten är i princip en lista, som räknar upp både icke-materialistiska och materialistiska presenter. De materialistiska presenterna kan i de flesta fall tolkas som symboler för något underliggande, av mer abstrakt natur.

    Dikten är samtida i den mening att den är anti-kapitalistisk, och vill visa vad som egentligen är viktigt med livet.

    Gilla

  3. Jag valde Karin Boyes dikt Vist gör det ont när knoppar brister.
    Jag tolkar denna dikt som att det är något Boye vill säga men har av någon anledning har svårt att berätta det. ”Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka?” Dessa två meningar anser jag tyder på tvekan men jag tolka det också som att det gör ont när sanningen kommer fram. och speciellt om det är något berörande eller kritiskt. Eftersom jag sedan tidigare undervisning vet om att Karin Boye var homosexuella skulle jag vilja tolka dikten som att det ä hennes sexualitet hon ville berätta om. Det var nämligen så att under tiden då Boye levde var det inte okej att vara homosexuella och man blev illa behandlad och folk såg ner på en. Jag får också ett stort intryck av mycket känslor genom de olika stilfigurerna. Bland annat använder hon sig av besjälningar som ont när knoppar brister”, ”ont när knoppar brister” och ”ont för det som växer”. Sedan använder hon också anaforer som ”ja vist” och ”Varför”. Hon använder sig också av rim som ”tveka och bitterbleka”, ”spränger och stänger” och ”hänger och klänger”.
    Anledningen till jag skulle vilja säga att detta är en modernistisk dikt beror på det Boye skriver om var det modernismen handlade om. Man ville med modernismen experimentera med den mänskliga upplevelsen, ifrågasätta litterata och samhälliga normer och göra uppror mot det gamla. Karin Boye beskriver den sexualitet som människorna ansåg av synd och skam och att man hade en sjukdom och man sjuk. Man var rädd för att samhället skulle vända sig emot en men samtidigt ville man ifrågasätta. Därför upplevdes ofta modernistiska verk som chockerande då det inte verstämde med samhällets normer.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: