Språkutveckling 1

Adam01

ur Kunskapskravet för betyget A

”Eleven kan utförligt och nyanserat redogöra för några aspekter av det svenska språkets släktskapsförhållanden och historiska utveckling. Dessutom kan eleven dra relevanta generella slutsatser om språkförändring.”

Uppvärmingsfrågor

  • Hur kommer det sig att människor talar språk?
  • Hur lär människor sig ett språk?
  • Hur och varför utvecklas ett språk?
  • Förändras alla språk?

Språkets ursprung

Språkets utveckling tycks bero på både egenskaper i talapparaten (munnen) men också egenskaper i hjärnan. Inget annat djur än homo sapiens har ett språk. Förmågan att kommunicera finns dock hos flera arter. De saknar dock de mänskliga språken egenskaper som nybildning, godtycklighet mellan betecknare och betecknad (en katt kan inte spinna för att visa vrede), och liknande egenskaper som gör det mänskliga språket dynamiskt och praktiskt.

Teorierna är många men många talar om att vissa av orden i mänskliga språk är ljudhärmande (onomatopoetiska) som morra, gnägga, surra, vissla, smattra (bowwow-teorin). Sen finns teorin att språkets ursprung låg i att uttrycka olika känslor: ord för smärta, njutning, ilska och lättnad. (Vissa menar att det mänskliga skrattet är ett språkligt uttryck för lättnad. Dvs ett ljud vi använde när vi konstaterade att det inte fanns ett lejon i busken). (Pooh poohteorin).

Andra menar att de första orden kan ha varit av typen ”kom igen nu” och ”ett två tre dra”, dvs yttranden vars främsta syfte är att få folk att göra samma sak samtidigt, som när man buttra en sten tillsammans, eller liknande. Enligt ”skvallerteorin” är språket ett sätt att skapa välbefinnande och gruppsammanhållning att talet egentligen är en avancerad form av nynnande. Robin Dunbar menar i sin bok Grooming, Gossip and the Evolution of Language att språket motsvarar andra primaters plockande av pälsen, och liknande. Dvs att vi genom att prata upprätthöll social kontakt och ömsesidig bekräftelse.

Flera teorier är inne på den sociala och organisatoriska funktionen hos vårt språk. Att kunna planera, göra överenskommelser och överföra information torde ha gett tidiga människor fördelar vid överlevnad när det gäller jakt eller vid undvikande av faror.Ib Ulbæk[5] utgår i sin teori från att människans sociala organisation är såpass altruistisk, individer är förvånansvärt osjälviska i många situationer och även förvånansvärt ärliga. Dessa egenskaper är dock ägnade att stärka gruppen som enhet och öka nyttan för individerna att uppoffra sig för gruppen. Individen kan ju räkna med ömsesidighet i ett annat läge, menar han.

Språkets utveckling

Språket förefaller utvecklas från intryck från omvärlden. Det vill säga saker i vår miljö som är viktiga för oss blir ord (”Eskimåer har hundra ord för snö”). Nya företeelser får nya ord bandspelare, blir cd-spelare, blir mp3-spelare.

Aitchison talar om att det finns tre perspektiv:

  1. Språk utvecklas mot allt bättre former
  2. Språk degenererar allt eftersom, blir sämre
  3. Språk förändras (bra och dåligt har inte med saken att göra)

Språk förändras av både sociala och naturliga orsaker. Labov visade att språk påverkas även omedvetet, att människor anpassar sitt tal omedvetet i olika sociala sammanhang, exempelvis. De anpassar sitt uttal av ord för att anpassa sig till den grupp de ingår i.

Wiliam Labov och Peter Trudgill gjorde berömda studie på bland annat Martha’s Wineyard och en i en butik i New York. Det de studerade var i vilken omfattning olika människor anpassade sig till det språkbruk som hade prestige. De skilde på cover och overt prestige. Dvs prestige i samhället i stort eller i en mindre grupp. För en mer detaljerad beskrivning av studierna läs här.

Naturliga orsaker är att orden förändras så de blir lättare att uttala (tillbaka, tebaks; pannkaka, pangkaka). Det är fråga om en slags uttalsekonomi.

Rent allmänt finns också ”S-teorin” som beskriver språkförändring som en process som först går långsamt, sen fort och sen långsamt. Dvs först uppstår ett nytt ord och sprider sig från en person till en annan. Det tar tid. Sen så når man en punkt där ordet blir allmänt känt (vissa äldre människor kommer aldrig lägga sig till med ett visst nyord utan håller sig till en äldre form).

Språkets framtid

Hur ser då språkets framtid ut? I DN skriver man såhär.

Svenskans utveckling

Vi ser Värsta språket: Värsta språket del 1 och VDet gör vi för att få en introduktion och lite referenskunskaper om språkutveckling.

Utifrån det vi konstaterade rent allmänt om språkutveckling ovan kan vi kanske se att vissa låneord har sociala orsaker, där engelska ibland har social prestige. Detta har bidragit till att utveckla svenskan i modern tid. Man kan förmoda att inlån tidigare drivits av social prestigeskäl men också av praktiska skäl som en förändrad verklighet (nya uppfinningar exempelvis).

Vad beträffar naturliga orsaker så kan vi se att svenskan genomgått en rad förändringar som går att karakterisera som förenklingar. De är därför motiverade av ”uttalsekonomiska” eller ”stavningsekonomiska” skäl.

Betydande förändringar i svenska språket 1

Uttal
Diftonger försvann i runsvensk tid: stain blev till sten. En förskjutning i vokalsystemet skedde i fornsvenskan: [a] kom att uttalas [o], som i skrift skrivs å; det som tidigare uttalades som [o] kom att uttalas [u], som i skrift skrivs o; och denna förskjutning gjorde att vi fick ett nytt ljud, som i skrift skrivs u, men som i uttalet ligger mellan [u] och [y]. Ett sje-ljud (ungefär som i engelska she) och ett tje-ljud (ungefär som i tyska dich) utvecklades under äldre nysvensk tid: ske [ske:] kom att uttalas [şe:], kök [kö:k] kom att uttalas [[ö:k]. Och [g] blev till [j] så att giva [gi:va] kom att uttalas [ji:va].

Skrift
Runskriften ersätts av latinsk skrift under klassisk fornsvensk tid; bokstäverna æ och ø ersätts av ä och av ö under yngre fornsvensk tid; bokstaven å införs i äldre nysvensk tid. De enda systematiska stavningsreformer vi haft medförde bland annat ändringar av främmande ord: lieutenant > löjtnant (1801) och haf > hav, hvad > vad, godt > gott (1906).

Böjning
Böjningssystemet har förenklats sedan fornsvenskan. Det gamla kasussystemet upphörde: nominativ fisker, genitiv fisks, dativ fiski, ackusativ fisk > grundform fisk, genitiv fisks. Den särskilda pluralformen av verb försvann redan tidigt i tal men först under 1900-talet i skrift och ersattes av singularformen: vi sitta > vi sitter, vi sutto > vi satt.

Stavning och standardisering
Kristnandet på 900-talet innebar kontakt med den europeiska kulturen. De medeltida landskapslagarna gav embryot till ett lagspråk. Den första bibelöversättningen (1526) satte punkt för latin som religiöst språk. Tidskriften Argus 1732–1734 betydde mycket för att skapa en ledig prosastil. Svea rikes lag 1734 blev stilledande för juridiskt språk.

Svenska Akademien inrättades 1786 med uppdraget att verka både för litteraturen och språket. Viktiga publikationer därifrån är Leopolds avhandling om svensk rättstavning 1801, Svenska Akademiens ordlista, första upplagan 1874 (trettonde upplagan 2006), Svenska Akademiens ordbok, första häftet 1893.

En rättskrivningsreform genomfördes 1907. Handboken Riktig svenska utkom med första upplagan 1939.

Terminologiorganisationen TNC (Tekniska nomenklaturcentralen) inrättades 1941 med stor utgivning av termlistor och bistånd vid terminologiarbete. År 1944 inrättades Nämnden för svensk språkvård (senare Svenska språknämnden 1974, som blev Språkrådet 2007), som bedriver språklig rådgivning och ger ut skrifter. Viktiga publikationer därifrån är Skrivregler, senaste upplagan 2008, Språkriktighetsboken 2005, Handbok i svenska som andraspråk 2008.

Nyhetsbyrån TT upphörde med plurala verbformer 1945, vilket blev nådastöten för dessa former. PM i lagar och andra författningar utgavs 1967. Den kan ses som den första handledningen i begripligt myndighetsspråk. Språkkonsultutbildningen vid Stockholms universitet startar 1978.

Riksdagen antog en språkpolitik 2005. Ett förslag till språklag framlades 2008 och i juli 2009 fick Sverige en språklag som bland annat innebär att svenska språket har officiell status.

31

De nordiska språken har sina rötter i den germanska familjen av språk. Den folkgrupp vi oftast kallar vikingarna bredde ut sig i skandinavien men besökte och bodde också på de brittiska öarna och reste till och med till Nordamerika. Det danska tungomålet fick stor utbredning och talades under ganska lång tid i danskarnas välde i nordöstra England. Att danskarna kunde härska så framgångsrikt i England berodde på att deras språk fortfarande var väldigt likt sitt nordgermanska urspråk. Det språk som engelsmännen talade ”Old English” var i praktiken det samma som den gamla danska som då talades. De kunde på så sätt prata med varandra, handla och sköta ett samhälle.

21

De nordiska språken av nordgermansk stam är som sagt väldigt lika. Samhällena påminner om varandra och kulturella och religiösa likheter finns också. Det finns också mycket handel och migration mellan de skandinaviska länderna. Vi kan se språkliga likheter i räkneorden.

41

En tanke på “Språkutveckling 1”

  1. 1. Redogör för några aspekter av det svenska språkets släktskapsförhållanden och historiska utveckling.

    Svenskans släktskapsförhållanden och historiska utveckling

    Svenskan är närmast släkt med norska och danska. Det märker man dels genom att språken fortfarande är begripliga mellan folken, dels genom att många ord till sin form är lika, till exempel många av räkneorden.

    På längre håll är svenskan släkt med isländska och engelska. De folk som idag talar dessa språk var en gång i tiden samma folkgrupp. Under vikingatiden kunde de människor som bor i dagens England, Sverige och Island prata med varandra med i stort sett samma språk. Från den tiden har vi ord som sten, hus, kniv och hand.

    De övriga germanska språken är svenskan också besläktad med, alltså med språk som holländska och tyska. Tyskan och framförallt engelskan har påverkat svenskan i modern tid. Vi har snälltåg och byxa från tyskan, och vi har en jättestor mängd engelska lånord, t.ex. pc, mobil, lajva, levla och cool.

    Svenskan känner vi till från vikingatiden. Vi hittar de första skrifterna på runstenar. Vi vet att svenskan utvecklas i fråga om uttal, ordförråd, grammatik och stavning. En tidig förändring är att den gamla svenskan vokaler i ord som stein försvinner och ersätts med en enkel vokal som i sten.

    Grammatiskt sätt försvinner bland annat kasus. Tidigare kunde substantiven böjas för att man skulle kunna hålla rätt på vad som var subjekt och vad som var objekt i en mening. Nu har vi kvar det bara för vissa ord som i de och dem och han och hono
    Stavningen förändras över tid. Gustav Vasas Bibel blir en första standard för stavningen. Men också lagböcker fick betydelse för att standardisera stavningen. Strax efter 1900 försvinner ett gammalt sätt att stava. Förr skrev man användt nu skriver vi använt, och hvad och haf blev vad och hav.

    Svenska akademins ordlista blir normen för hur vi stavar och första häftet kom 1893. Sen slutar man använda pluralformerna av verben ungefär 1945 och en språknämnd instiftas 1974. Sedan 2009 har vi en språklag som talar om att svenskan är huvudspråk i Sverige. Lagen säger också att statliga myndigheter ska se till att svenskan används och bevaras.

    2. I modern talad svenska används följande uttryck ”förns”, ”även fast”, ”beachen” och ”levla”. Hur förklarar du dessa uttryck utifrån generella slutsatser om språkförändring.

    Ordet ”förns” är egentligen ”förrän”. Anledningen att ordet uttalas som det gör är att människor brukar försöka spara energi när de talar. De förenklar därför längre ord så att de går att säga fortare och med mindre ansträngning. Det är i själva verket en generell drivkraft i språkutvecklingen. Språket genomgår uttalsförändringar som ofta motiveras av att människor vill spara energi när de talar. Det kallas att språket förändras på grund av uttalsekonomi.

    Ordet ”även fast” är egentligen ”även om” och ”fastän” som blandats ihop till ett och samma uttryck. Förmodligen så beror förändringen på att vi tagit intryck av engelskan som ordagrant säger ”even though”. Det är därför troligen fråga om ett lånord. Människor lånar in ord från andra språk antingen för att de behöver ett nytt ord för en ny sak eller för att de tycker att ett annat språk är fint. I språkvetenskapen talar man om att social prestige påverkar hur vi pratar. Vi anpassar vårt sätt att prata efter vad vi anser passar bäst i sammanhanget. Vi imiterar också gärna sådant sätt att tala som anses fint eller prestigefullt.

    Beachen är från början the beach eller stranden på svenska. Ordet är inlånat från engelskan. Svenskarna lånar in många ord från engelska eftersom engelska har prestige. Att många ord blir engelska beror också på att många nya produkter har engelska namn. Många svenskar talar också engelska bra. Men inte alla. Det är nog främst ungdomar som säger beachen. Jag tror inte att min farmor och farfar skulle använda det ordet.

    Nya ord och uttryck sprider sig rätt långsamt. Först är det ord bland ungdomar eller specialister och sen kanske det sprids till allmänheten. Vissa kommer nog aldrig lägga sig till med ordet beachen för de hinner dö innan det blir allmänt accepterat. Den här utvecklingen när ett ord lånas in och först sprids långsamt, sen fort och sen långsamt igen kallas s-kurvan för språkutveckling.

    ”Levla” är också ett lånord från engelskan. Det ordet används nog mest bland ungdomar som spelar dataspel. Ordet har fått sin spridning på grund av att ordet kan ha prestige bland dataspelande ungdomar. De talar ofta bra engelska eftersom de spelar onlinespel och läser mycket i och om spel på engelska

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: