Charles Baudelaire
Efter Marshall Bermans All That Is Solid Melts Into Air (1982)
Den stora anden
Charles Baudelaire är en av vår tids stora andar skriver Marshall Berman, med det menar han att han är en av dem som kunnat se med klara ögon på det moderna tillståndet och den moderna epoken. Baudelaires texter blir aldrig tendentiösa (överdrivna). Det finns hos honom en känslighet för att det nya, det moderna (industriella) samhället både är något negativt och något positivt.
Många har tidigare hävdat att Baudelaire är en mörk och dyster skildrare av sin samtid, men i själva verket hamnar Baudelaire mitt i mellan modernism och kontramodernism ”; man finner passager i hans annars nattsvarta skildringar, som hyllar de moderna landvinningarna. Han skriver bl. a. ” poeten föredrar livets pompa och ståt som det framstår i världens huvudstäder, militärens glans, modet och det glansfulla livet”. Baudelaire kan fara ut i hyllningar av det nya och moderna, som i sin dikt om ett (”glittrande, stramt och tappert”) kompani ur det nya modellregementet.
I sin hyllning av det moderna ansluter sig B till den del av den populära litteraturen som sjunger de nya framstegens lov; i vår tid främst representerade av amerikanska science-fiction filmer, kulturella produkter som ofta är misstänkt likt reklam på tv. Många gånger förmedlas de nya landvinningarna som storslagna innovationer som självklart kommer att leda till en allt bättre och bättre värld.
I andra dikter finner vi hos Baudelaire en vassare vision. Många gånger skildrar han utslagna människor på gatorna, hur deras törstande ögon stirrar på det rika, vackra folket på boulevarderna. För honom såväl som för Karl Marx så framstår människan som avglorifierad av det moderna industriella samhället. Det har reducerat människan till en tarvlig, tom och själlös varelse.
Baudelaire presenterar i sin diktning den moderna människan och vad civilisationen gjort med honom. Han skildrar människans smärtfyllda själ, en själ rusig av tobak, ett blod fyllt och uttunnat av alkohol. Men det som gör Baudelaire ovanlig är det faktum att han accepterade den moderna människan i sin helhet med allt av hennes svaghet, hopp, drömmar och förtvivlan. Han gav därför skönhet till scener som saknade det – inte genom att göra dem romantiskt pittoreska utan genom att kasta ljus över den mänskliga dimension som fanns dold i dem: i fattigdomen, i förnedringen finns människan.
Baudelaires konstsyn
Baudelaire reagerar mot konstens traditionella upptagenhet med det förgångna. Han menar att det är en steril och död tanke att föråldrade (arkaiska) förebilder och antikvariska gester på något sätt skulle kunna bidra till att skapa en evig konst. En konst färgas av sin tid och sitt temperament – att längta tillbaka till forna tiders storhet leder endast till torra och intetsägande tankar.
Baudelaire skriver vidare att ”med ’modern’ avser jag det efemära, det dagsländelika. Jag avser den andra halvan av konsten vars motsats är det eviga, det oföränderliga.” (The Painter of Modern Life)
Spleen
En av Baudelaires fraser ”la fange du macadame” avslöjar mycket om industrialismens intåg. Han skriver alltså om makadamets, eller, ’asfaltens’ smuts.
Makadam är en typisk modern företeelse, en innovation som förändrar landskapet och miljön. Det engelska lånordet i franskan markerar också en ny era av angloamerikansk dominans. Där de engelska orden kommer att få de moderna innovationernas prestige och glans. Franskan kommer i allt väsentligt att kämpa ett förlorande slag mot ord och fraser som ”c’est cool, le weekend, mobiletelephone m.fl. Med denna språkliga nyordning etableras den nya moderna världen. De representerar nya livsmöjligheter, en ny värld.
I Sovjetunionen kallades dylika ord med ett ord för ”infiltrazya” eller infiltrering. Nya ord är som bekant nya idéer och dessa är ofta ett hot mot makten.
- S. Eliot skriver att Baudelaire lyfter upp staden (metropolis) och gatan till en helt ny och intensiv nivå. Han får staden att symbolisera något utöver sig själv.
Baudelaire skildrar den känsliga individen som en typ, som en hjälte.
Baudelaires skildringar av den moderna staden, av Paris, skildrar modernismen på/i våra gator. En ny litterär miljö har trätt fram ur historiens snårskog, staden.
Symbolismen
Denna strömning vill ge konkreta bilder för känslans psykologiska verklighet.
Kadavret
Minns ni, min älskade, synen vi såg
i sommarens milda ljus
denna morgon: ett skändligt kadaver som låg
på skogsstigens bädd av grus?
Med lyfta ben som en kvinna i brunst
och svettandes gift som en sjuk
utbjöd det fräckt sin av febrig dunst
stinna, obscena buk.
Och solen stekte detta ruttnande djur
för att upplöst och hundrafalt
kunna ge åter till moder Natur
vad hon hopfört till en gestalt.
Långsamt såg himlen ett stolt skelett
slå ut, likt en blomma mot skyn.
Så tung var dess stank att ni vacklade lätt
och det svartnade för er syn.
Vidare till surrealismen
Dikten använder det konkreta för att nå det abstrakta eller själsliga. På detta sätt ser vi att den är modern och psykologiserande. Sigmund Freud skriver sin första bok om drömtydning under 1900-talets början och blir en stark påverkan på konsten, framförallt surrealismen (Breton, Ekelöf m.fl); Freud influerar Kafka (t.ex. Förvandlingen); Freud plittrar bilden av det enhetliga jaget (detet, jaget och överjaget ist. f. det traditionella jaget (från Descartes)). Detta inspirerar i viss mån postmodernismen och deras decentrerade, splittrade jag-bild. (se utdraget ur Kyrklunds Polyfem förvandlad längre ned)
Surrealismen
blommorna sover i fönstret
blommorna sover i fönstret och lampan stirrar ljus
och fönstret stirrar tanklöst ut i mörkret utanför
tavlorna visar själlöst sitt anförtrodda innehåll
och flugorna står stilla på väggarna och tänker
blommorna lutar sig mot natten och lampan spinner ljus
i hörnet spinner katten yllegarn att sova med
på spisen snarkar kaffepannan då och då med välbehag
och barnena leker tyst med ord på golvet
det vita dukade bordet väntar på någon
vars steg aldrig kommer uppför trappan
ett tåg som genomborrar tystnaden i fjärran
avslöjar inte tingenas hemlighet
men ödet räknar klockans slag med decimaler.
Expressionismen
Ångest
Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
så kargt mot himmelens
förkrympta valv
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!
Uppgift
Läs första sidan ur Polyfem förvandlad. Vad är det för någon slags jag eller identitet som ni får en bild av?
Läs sedan berättelsen om åsnan och näktergalen. Hur ser ni på blandningen av bitterhet och ironisk humor i berättelsen?
Läs utdraget ur Mästaren Ma. Vad menar Kyrklund med ”människans villkor”? Har du också formats av dina villkor? Kan människor egentligen ta ansvar om våra villkor är så usla, och om det är dem som i så hög grad formar oss?