Modernismen

Vi har försökt titta närmre på modernismen och berört att 1900-talet blir en omvälvande tid med många nya idéer och nya konstnärliga perspektiv. Inte sällan slår olika moden igenom och blir till trender för att lika plötsligt ersättas av något nytt.

Vi läste bland annat ur det Futuristiska manifestet och vi läste en dikt av Tranströmer och ett par artiklar av Kyrklund.

Båda skriver modernistiska verk. Modernismen vill ju förhöja realismens verklighetsanspråk genom att försöka få med mer av verkligheten: själen, känslolivet, drömmarna och människans inre liv blir saker som modernisterna vill skildra, exempelvis.

Modernismen börjar alltså i en önskan att skildra verkligheten. Den förste representanten är egentligen Charles Baudelaire. Han grundar Symbolismen.

Symbolismen

Denna strömning vill ge konkreta bilder för känslans psykologiska verklighet.

Kadavret
Minns ni, min älskade, synen vi såg
i sommarens milda ljus

denna morgon: ett skändligt kadaver som låg
på skogsstigens bädd av grus?

Med lyfta ben som en kvinna i brunst
och svettandes gift som en sjuk
utbjöd det fräckt sin av febrig dunst
stinna, obscena buk.

Och solen stekte detta ruttnande djur
för att upplöst och hundrafalt
kunna ge åter till moder Natur
vad hon hopfört till en gestalt.

Långsamt såg himlen ett stolt skelett
slå ut, likt en blomma mot skyn.
Så tung var dess stank att ni vacklade lätt
och det svartnade för er syn.

Vidare till surrealismen
Dikten använder det konkreta för att nå det abstrakta eller själsliga. På detta sätt ser vi att den är modern och psykologiserande. Sigmund Freud skriver sin första bok om drömtydning under 1900-talets början och blir en stark påverkan på konsten, framförallt surrealismen (Breton, Ekelöf m.fl); Freud influerar Kafka (t.ex. Förvandlingen); Freud plittrar bilden av det enhetliga jaget (detet, jaget och överjaget ist. f. det traditionella jaget (från Descartes)). Detta inspirerar i viss mån postmodernismen och deras decentrerade, splittrade jag-bild. (se utdraget ur Kyrklunds Polyfem förvandlad längre ned)

1233493_AR08_The_Surreal_House__Salvador_Dal____Sleep__c

Sigtunaförfattaren Gunnar Ekelöf är Sveriges mest kände surrealist, ett exempel:

blommorna sover i fönstret

blommorna sover i fönstret och lampan stirrar ljus

och fönstret stirrar tanklöst ut i mörkret utanför

tavlorna visar själlöst sitt anförtrodda innehåll

och flugorna står stilla på väggarna och tänker

 

blommorna lutar sig mot natten och lampan spinner ljus

i hörnet spinner katten yllegarn att sova med

på spisen snarkar kaffepannan då och då med välbehag

och barnena leker tyst med ord på golvet

 

det vita dukade bordet väntar på någon

vars steg aldrig kommer uppför trappan

 

ett tåg som genomborrar tystnaden i fjärran

avslöjar inte tingenas hemlighet

men ödet räknar klockans slag med decimaler.

 

Vidare till expressionismens Pär Lagerkvist

Ångest

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
så kargt mot himmelens
förkrympta valv
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!

Uppgift 1

Karlfeldts dikt inleds med följande rader:

Längtan heter min arvedel,
slottet i saknadens dalar.
Sakta ett underligt strängaspel
tonar igenom dess salar.

Heidenstams dikt inleds med:

Sverige, Sverige, Sverige, fosterland,
vår längtans bygd, vårt hem på jorden!
Nu spela skällorna, där härar lysts av brand,
och dåd blev saga, men med hand vid hand
svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden.

Vad kan Per Lagerkvist försökt säga, tror ni? Hur tolkar ni hans Ångest-dikt? Vad kritiserar han månne?

Uppgift 2

Läs första sidan ur Polyfem förvandlad. Vad är det för någon slags jag eller identitet som ni får en bild av?

Utdrag ur Polyfem förvandlad

Läs sedan berättelsen om åsnan och näktergalen. Hur ser ni på blandningen av bitterhet och ironisk humor i berättelsen?

Utdrag ur Mästaren Ma

Läs utdraget ur Mästaren Ma. Vad menar Kyrklund med ”människans villkor”? Har du också formats av dina villkor?  Kan människor egentligen ta ansvar om våra villkor är så usla, och om det är dem som i så hög grad formar oss?

14 reaktioner till “Modernismen”

  1. Uppgift 1.
    Jag har lite svårt att förstå hela dikten men jag tänka mig att han menar
    Att han har haft ångest för länge som har gjort så att han har börjat få sår i magen som gör så att han får det i halsen. ” nu stiga skogarna” här tror jag att han menar att han inte har någon utväg och att han börjar känna sig sämre och sämre.
    ” hur stelnat, svart och stilla!” Detta kan betyda att han gett upp och alla idéer han har haft inte går inte framåt.

    Gilla

    1. Har du också formats av dina villkor? Kan människor egentligen ta ansvar om våra villkor är så usla, och om det är dem som i så hög grad formar oss?

      Alla formas efter våra villkor tror jag. Eftersom vi alla föds och lever med olika förutsättningar men vi bedöms ändå på samma sätt och har ungefär samma krav. Systemet vi lever i är anpassad efter en viss typ av människor. Lite ”system” behövs för ett fungerande samhälle. Men samtidigt blir det väldigt orättvist mot vissa människor som fungerar på ett annorlunda sätt eller har en viss nackdel. Så jag tror vissa formas mer av villkor än andra. Om en dyslektiker inte får anpassning t.ex. kommer den inte kunna prestera bra i skolan och därmed finns risken att hen kommer känna sig misslyckad och sluta försöka. Trots att systemet och förutsättningarna är väldigt orättvisa på många sätt måste vi fortfarande ta mycket ansvar tror jag. Ingen kommer bry sig och anpassa sig om varje individ på en djupare nivå. i slutet av dagen är det bara vi som kan bestämma hur vi vill leva våra liv. Men det är också taskigt att säga eftersom systemet vi lever i idag är så himla ensidigt medans vi alla är olika individer med olika förutsättningar. För att vi verkligen ska kunna ta ansvar för våra liv måste vi också veta vilka alternativ vi har.

      Gilla

  2. Uppgift 1
    Vad kan Per Lagerkvist försökt säga, tror ni? Hur tolkar ni hans Ångest-dikt? Vad kritiserar han månne?
    Per lagerkvist ger oss en bild av diktjaget känner genom att måla upp känslor och omgivningen. Han använder sig metaforer så som ”nattens grova hand” och molnens frusna trasor” för att ge oss en känsla av mörker. Han använder också ”min strupes sår” och ”mitt hjärta skri” för att ge en bild av vad diktjaget har inom sig. Att det känns tungt, att det man känner sig liten och att man inte kan andas. Jag tänker också att han med denna dikt beskriver ångest som en som barriär, en barriär som byggs upp av alla svallande känslor som ångestdrabbade känner, vilket kan få folk som känner detta att gå vidare. Och det genom att få en klarare bild med ord vad de känner.

    Uppgift 2
    Läs första sidan ur Polyfem förvandlad. Vad är det för någon slags jag eller identitet som ni får en bild av?
    Han vet inte vem han är längre. Innan han blev den han är nu var han en stark lycklig smed och viste vem han var. Han blev ännu lyckligare när han träffade en kvinna som han älskade. Denna kvinna bedrog honom genom att ha samlag med en annan. Detta gjorde honom arg och sårad så han beslutade att mörda manen som sin kvinna bedrog honom med. Nu efter det som har hänt hittar han inga ord och han känner sig ensam. När han sitter där p sin klippa och tittar ut över havet finns det ingen han väntar på och ingen väntar på honom. Han känner sig inte lika säker på vem han är längre och det känns som om han associera havets storlek med hur stor känslan är av hur ensam han är.

    Gilla

  3. Uppgift 1

    Ångest, ångest är min arvedel,

    Här beskriver han ångest, något som man ärver i livet. Känslor är inte något man kan få och få bort. Känslor finns alltid där. Han parallellen med att det är något vi ärver. Något vi inte själva kunde styra över. Det hände bara

    min strupes sår,
    mitt hjärtas skri i världen.

     I de första meningarna hade den förväntade kombinationen varit ”hjärtas sår” och ”strupes skri” men istället skapar Lagerkvist formerna ”strupes sår” och ”hjärtas skri”. Detta är en form av omkastning han gör mellan ordens och deras kännedrag.

    Jag skulle vilja beskriva denna situation som klaustrofobisk. ”Jaget” inom dikten beskrivs som omgiven av en hård och mörk miljö. Nästan en perfekt beskrivning till hur många känner under ångest.

    ”Betydelsefullt för de expressionistiska poeterna var inte den egna situationen eller personliga svårigheter, alltså inte den egna personligheten, utan förhållandena alla människor emellan.” Det man ser här är att han drar en fokusering på det allmänna istället för den enskilda upplevelsen. Vilket är ett typiskt drag för Expressionism.

    Gilla

  4. Svenska Uppgift

    Vad kan Per Lagerkvist försökt säga, tror ni? Hur tolkar ni hans Ångest-dikt? Vad kritiserar han månne?

    Per Lagerkvist talar ju i sin lämpligt döpta dikt ”Ångest” om just ångest. Han skriver i början av dikten om att han har skrikit mycket på grund av sin ångest. Detta må inte vara det bästa sättet att försöka hantera sin ångest, men något som Lagerkvist då antagligen har gjort ändå. Jag har ingen aning om vad han egentligen försöker kritisera, men han verkar tycka att världen är lite dyster.

    Uppgift 2.
    I polyphemos får man intrycket av att polyphemos verkligen är indelad i två, hans logiska ”tänkande” sida, och hans ”hjärta”. I texten verkar det som att hjärtat tar över det tänkande helt och hållet och leder honom till att slå ihjäl Akis. Detta känns som en intressant uppdelning av jaget då det kan kännas som att ens känslor ibland övervälmer ens resonerande tänkande hjärna och får en att ta beslut som annars alldrig hade fattats

    Åsnan och näktergalen.
    I denna text skildras

    Aa jag blev inte klar då jag blev tvungen att skriva på min telefon, men du kanske kan få en del två sen.

    Gilla

  5. Uppgift 1
    Jag kan inte komma på annat än att han försöker beskriver ångest. Hur ångest finns med oss alla människor hela tiden, vilket syns i att han skriver att det är hans arvedel. Han beskriver hur ångesten skär i hjärtat samt att det inte går att prata eller andas för att det är som ett sår i halsen. Beskriver även hur allt runtomkring känns, svart och stilla. Det märks att han själv har upplevt mycket ångest och smärta själv. “mitt hjärtas skri i världen” är ett tecken på den smärta han känner.

    Jag fick ingen direkt känsla av att han kritiserar något men det skulle kunna vara hur vi förminskar ångesten vi och andra känner istället för att uppmärksamma den.

    Uppgift 2

    En storperson, arbetare som är känd för att inte vara den smartaste och troligtvis inte den snyggaste. Han kallades för en person som pratade mycket men fick inte den bilden av honom, antingen var det ironiskt eller så “tolkade jag fel”. Det var i alla fall en person som inte klarade av att leva utan sitt livskärlek och försökte då vinna den med hjälp av en korkad metod.

    Gilla

  6. Uppgift 1:

    Jag skulle vilja se texten som en kritik mot tanken att ”allt kommer bli bättre”, en kritik mot den längtan människan hyser mot att de problem man ställs inför är lösbara. Intressant är den stora betoningen på naturen och omvärlden – hur alla storheter i ens omgivning verkar ställas mot en, och visar hur obetydligt ens försök till optimism är. Kanske är det även en perspektivfråga – att omvärlden i sig inte behöver vara objektivt estetisk, utan tolkas genom människans nuvarande sinnelag.

    Man kan även notera betoningen till tradition i Heidenstams dikt – att vi tar fasta i dåtiden. Möjligen vill Lagerkvist att man ska acceptera ångesten, och i nuet ställa sig den groteska situationen.

    Uppgift 2-1:

    Jag måste säga att jag har problem med att se hur frågan passar in på berättelsen – visserligen kan och kommer jag genomföra en analys, men temat identitet känns i min åsikt något påtvingat på berättelsen. Låt oss gå igenom de relevanta karaktärerna.

    Till att börja med har vi Polyphemos. Han går från att vara en starkt känslodriven individ till att nästan sakna ett jag överhuvudtaget. Frågan är varför denna förändring sker – vi får inte veta om han ångrar sina handlingar eller om han kan acceptera sin olyckliga kärlek eller inte. Det verkar snarare som att anledningen skyms undan – man betonar det som sker före och efter händelsen, men Akis dör i en kort och förbigående mening.

    Sedan har vi Galateia. Hon existerar i princip endast som en symbol för Polyphemos längtan. Den enda handling hon genomför är sveket (från Polyphemos synvinkel), men hennes attribut beskrivs i ett långt och mångordigt stycke. Det faktum att dessa är mycket motstridiga är intressant – det ger en känsla av att hennes egenskaper inte är så viktiga så länge de kan beskrivas som positiva.

    Frågan är om det är Ingen som bär historiens identitetsbudskap. Detta är naturligtvis en referens till Odysseus, men kanske även som en symbol för ”den villfarne” i allmänhet. Varför inväntar Polyphemos Odysseus återkomst, efter att förra gången fått sitt öga utstucket? Kanske utspelar sig denna historia inte i exakt samma värld – om han förlorat sitt öga borde han inte kunna bländas av solljuset. Kanske är han så apatisk och världstrött att han hoppas att Odysseus kan ta död på honom.

    Gilla

  7. Uppgift 1

    Hur tolkar ni hans Ångest-dikt?

    Jag tolkar det på så sätt att författaren har upplevt mycket svår ångest och beskriver hur ensamt det är samt hur ingen annan kan förstå det förändrade landskap som man finner inom sig vid ångest. Allt är mörkt, hårt, smärtsamt och stilla. Och ångest är hans arvedel tolkar jag som att han aldrig blir av med denna ångest. Den kommer att vara en del av honom. Det karga landskapet. Han skriver även ”mitt hjärtas skri i världen” som jag tolkar som ett tyst rop på hjälp i det landskap han målar upp. Det skriet hörs inte av någon utom han själv.

    Uppgift 2

    Läs första sidan ur Polyfem förvandlad. Vad är det för någon slags jag eller identitet som ni får en bild av?

    Den bild jag får av identiteten är att det är en person som inte vill veta av sin förra identitet. Något har hänt som får personen att vilja förtränga sitt forna jag. Personen väntar och väntar på att Ingen ska komma. Ur texten får jag bilden av att det är hjärtesorg kombinerat med ett mord som personen ångrar som får personen att förkasta sitt forna jag. Personen väntar på att Ingen kommer och när Ingen kommer blir allt bra. Detta tolkar jag som döden, personen väntar på att döden kommer och hjälper honom.

    Läs sedan berättelsen om åsnan och näktergalen. Hur ser ni på blandningen av bitterhet och ironisk humor i berättelsen?

    Bitterheten ser jag kommer ifrån att åsnan och näktergalen inte får vara tillsammans medan “alla” andra får. De vet att det är omöjligt men ändå trånar de efter varandra och det försvinner inte. De kan inte “scratch the unscratchable scratch” så att säga. Ironin kommer ifrån att det just är en näktergal och en åsna som uttrycker sådana heta känslor för varandra. Det är omöjligt i naturen och ändå är det så. Dessutom kan varken näktergalar eller åsnor tala med varandra (så vitt vi vet idag) vilket gör ironin ännu större samt om de skulle tala är det väldigt otroligt att de skulle säga sådant som i den berättelsen. Blandningen av ironi och bitterhet ser jag som ett tecken på att de har i viss mån accepterat sitt öde och gör det bästa av situationen, det vill säga driver med deras öde att aldrig få vara tillsammans. Jag drar även paralleller till att författaren kan vara homosexuell eller bisexuell i en tid där sådana känslor och sådan åtrå är förbjuden, “omöjlig” och onaturlig, precis som åsnans och näktergalens åtrå. Åsnan står också bunden, medan näktergalen är fri att flyga var den vill vilket också nämns av åsnan. Detta är också ironiskt då de inte kan fly tillsammans.

    Det främsta ironiska i texten anser jag är att det är någon som hör denna konversation mellan åsnan och näktergalen. Åsnan och näktergalen hör detta men bryr sig inte om det.

    Gilla

  8. Uppgift 1
    Vad kan Per Lagerkvist försökt säga, tror ni? Hur tolkar ni hans Ångest-dikt? Vad kritiserar han månne?

    Dikten är väldigt mörk. Hans sätt att beskriva de eviga mörker som människor kan känna vid ånger ska väcka sorgliga känslor. Han beskriver de mörka känslorna som han bär med sig inom han genom att använda symboler från yttre världen som ”nu styvnar löddrig sky i nattens grova hand”. En bild som beskriver en mörk och löddrig natt. För mig beskriver det hur man under ångesten kan känna sig sorgsen ”mörk” men löddrighet och mörker kan också vara en metafor för bristen på kontroll. Det är svårt att se klart när det är löddrig och mörkt på samma sätt som det är svårt att se att det finns en väg ut när man har ångest och känner sig maktlös i situationen. Som jag tolkar det så har han lidit av ånger under en längre period. Nästan så han känner att ånger är en del av hans identitet, framkommer till exempel i första raden ”ångesten är min arvedel”. Som om han nästan accepterat hans ångest och givit upp hoppet om en förändring. Liknande beskriver han att flera gånger att det har styvnat, stelnat, stillnat. Ofta känner människor med psykisk ohälsa att de sitter fast i de eviga mörker vilket också är intrycker jag får dikten när han beskriver hur det grova, svarta, löddriga sitter förstenat. Eller som en ångestattack där det kan kännas som att tiden fastnar. Han beskriver ångesten som hans hjärtas skri i världen och strupes sår. Denna rad får han fram några av de fysiska känslorna som kan kännas vid ångern. Endast ordet skri identifierar de flesta människorna som någonting obehagligt. Hjärtans skri kan vara en beskrivning av klumpen i bröstet man får och strupes sår kanske är en symbol för att det är svårt att andas eller tala. ”Kargt mot himmelens förkrympta valv” tolkar jag som att han långsamt är på väg mot himmelen. Himmelens förkrympta valv skulle kunna betyda döden eftersom det är då man hamnar i himmelen. Då skulle jag tolka det som att han långsamt ger upp och kommer närmare och närmare himmelens valv, alltså döden. Himmelens valv kan också betyda någonting väldigt vackert. Att han fortfarande ser himmelens valv men att den krymper och är snart oåtkomlig.

    Hann inte med den andra

    Gilla

  9. Med människans villkor menas att vi ej själva bestämmer hur vi formas utan det är omgivningen som formar oss.
    Klart att jag har formats efter mina villkor. Jag hade inte blivit den samma som jag är idag ifall jag haft föräldrar som uppfostrat mig helt annorlunda. Hade de inte haft några krav och släppt mig helt hade jag tagit mindre ansvar i livet. Hade jag inte träffat de vänner jag har träffat hade jag nog haft annorlunda humor och kanske andra intressen. Klart mycket av miljön/villkoren påverkar mig.
    Men om det är villkoren som formar oss så kan man tycka att vi inte kan ansvara över våra egna handlingar. Men det tycker jag ändå till viss grad att vi kan, eftersom vi har kunskap och oändlig tillgång till kunskap och till viss mån måste man själv känna något ansvar för hur man ska göra med sitt liv. Men å andra sidan så känner vi ansvaret på grund av vår uppfostran och omgivningen så då är vi tillbaka på ruta ett, att det är villkoren som bestämmer och vi inte kan ta eget ansvar.

    Gilla

  10. Har du också formats av dina villkor? Kan människor egentligen ta ansvar om våra villkor är så usla, och om det är dem som i så hög grad formar oss?

    Alla människor har formats av deras villkor som givits under dess liv. Vi människor kan ta ansvar för en viss del av de villkor som givits. Det vi inte kan ändra är sexualitet, etnicitet, vilket land vi föds i, utseende (endast med kirurgi), funktionsnedsättningar med mera. Det vi kan ändra på, men som är otroligt svårt att ändra är ekonomiska förutsättningar, utbildning, åsikter och andra faktorer som beror mycket på omgivningen och dess förutsättningar. Dessa villkor beror på hur de tidigare villkoren som inte kan ändras. Det är lättare att ändra sina villkor om man föds i en rik familj i ett landa där din etnicitet inte är en del av “bottenskrapet”, där du har inga funktionsnedsättningar och är heterosexuell än en person som är född i en fattig familj, i “bottenskrapsetniciteten”, har en funktionsnedsättning och är bisexuell.

    Det vi kan hållas ansvariga för är enligt mig vår attityd emot livet och hur vi hanterar motgångar samt hur vi förhåller oss till vilka villkor vi har fått. Är vi tacksamma för det vi har fått och hjälper andra eller ältar vi oss i det som skulle kunna vara?

    Gilla

  11. Läs utdraget ur Mästaren Ma. Vad menar Kyrklund med ”människans villkor”? Har du också formats av dina villkor? Kan människor egentligen ta ansvar om våra villkor är så usla, och om det är dem som i så hög grad formar oss?

    Det Kyrklund menar är endast det att ens förutsättningar har en mycket stor påverkan på hur man agerar, och vem man blir som människa. Jag har givetvis också formats av mina villkor, jag skulle om något säga att jag i allra högsta grad har påverkats av de situationer jag finner mig i. Det är självklart att man måste ta ansvar för det man gör, oavsett vilka villkor man har. Bara för att man råkar ha lite sämre villkor här i livet, innebär det inte att man bör bli särbehandlad när det kommer till det konsekvenser som skall utdelas.

    Gilla

  12. Det svar som jag håller för mest rimligt är att ingen människa bär något ansvar. Empiriskt kan vi förklara det mesta som antingen deterministiskt eller slumpmässigt, och inget av dessa två kan ge upphov till ett jag som kan bära ansvar. Det kan alltså inte heller finnas något egenvärde i bestraffningar och belöningar – man kan inte förtjäna vare sig ont eller gott.

    På en första blick verkar denna insyn problematisk – om jag inte bär ett ansvar, varför försöker jag då överhuvudtaget svara på den här uppgiften? Varför ids jag ens existera? Därför att om jag inte kan ta ett ansvar för någonting alls, kan jag heller inte ta ett ansvar för beslutet om vare sig jag ids existera eller inte. Varför, och hur, skulle jag göra valet att motverka de impulser jag har att fortsätta existera? (Dessutom är det fullt möjligt att jag har fel – och att avsluta sin existens är lite svårt att göra ogjort.)

    Gilla

  13. Har du också formats av dina villkor?
    Ja, jag skulle säga att jag i grunden har formats av mina villkor, och dessa är då mina föräldrar givit mig. Både vad gäller uppfostran och gener. Sedan har jag med mitt umgänge och saker omkring mig utvecklat dessa villkor.
    Kan människor egentligen ta ansvar om våra villkor är så usla, och om det är dem som i så hög grad formar oss?
    Vi lever i den värld som vi skapat och man brukar säga av man göra saker till vad det är. Vad gäller våra villkor har vi rätten at själva leva och bestämma. Att vi fostrat på ett sätt påverkar oss till en del men varje människa är också född med en vilja som gör att vi kan bestämma det vi vill. Människan kan ta ansvar för sina villkor oavsett hur bra eller dåliga det är. Sedan är det upp till varje människa själv att fortsätta leva efter dom eller bryta mönstret och skapa nya.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: