Realism – modernism – postmodernism
Låt mig inleda med en schematisk framställning av skillnaderna i synsätt där jag låter betecknaren stå för representativiteten och det betecknade för verkligheten. Begreppen är lånade från den klassiska semiotiken (läran om tecken och symboler).
realism modernism postmodernism
S = s S – s S
Den moderna konstförståelsen växte fram mot realismens förenklade syn på förhållandet mellan betecknaren och det betecknade. Det man opponerade mot var föreställningen om att var möjligt att sätta likhetstecken mellan det konstnärliga uttrycket och verkligheten. Där realismens konstideal var att avbilda verkligheten med största möjliga precision, underströk modernisterna betydelsen av att tolka verkligheten och förmedla en uppfattning om den.
De flesta modernisterna upplevde emellertid verkligheten som given. Man lade därför stor vikt vid att försöka förfina och fördjupa det konstnärliga uttrycket för att därigenom infånga allt fler facetter av en mångtydig verklighet.
Postmodernismen går ett steg längre och upphäver helt gränsen mellan betecknare och betecknad. Eftersom postmodernismen avvisar alla universella sanningar gör den ingen anspråk på att konsten skall förmedla och tolka verkligheten. I själva verket är konsten en del av verkligheten, lika verklig som verkligheten själv.
Realism
• ämnet – verklighetsanknutet
• individualisering
• konkretisering
• Genomsnittligt språk
• detaljrikedom, utförlighet
• mimesiskonnotatörer
• osynlig berättare
• ”showing rather than telling”
Modernism
• stilisering (lyrisk, allegorisk, mytisk, pastichteknik, dröm)
• texten som själslandskap
• akronier
• idéer och förallmänligande tendenser
• texten som artefakt
• metagrepp
• mytiska inslag
Postmodernism
- Språkkritik
- Identitetsupplösning
- antiauktoritär
- mening i meningslösheten
- inget är högt inget är lågt
- blandkonstverket, texter som kollage
Exemplet Futurismen: Futuristiska manifestet
av Filipo Marinetti
- Vi vill besjunga kärleken till faran, förtrogenheten med energin och oförvägenheten.
- Mod, djärvhet och uppror skall bli grundelement i vår poesi.
- Litteraturen har hittills förhärligat den tankfulla stillheten, kärleksruset och sömnen. Vi vill förhärliga den aggressiva rörelsen, den febriga sömnlösheten, språnget, saltomortalen, örfilen och smockan.
- Vi förklarar att världens härlighet berikats med en ny skönhet: fartens skönhet. En racerbil med motorhuven prydd med stora tuber som liknar ormar med explosiv andedräkt…en rytande automobil som verkar driven av en kulspruta är vackrare än Nike från Samothrake.
- Vi vill besjunga människan vid ratten, vars stång tycks gå tvärs igenom jorden, som även den har full tävlingsfart i sin omloppsbana.
- Poeten måste med hetta, överdåd och generositet hänge sig åt att stimulera naturelementens entusiastiska intensitet.
- Det finns ingen skönhet utom i kampen. Inget verk som inte har en aggressiv karaktär kan vara ett mästerverk. Poesin bör uppfattas som en våldsam attack mot de okända krafterna, för att tvinga dem att underkasta sig människan.
- Vi befinner oss på seklernas yttersta udde!… Varför skulle vi se tillbaka när vi vill slå in de hemlighetsfulla portarna till de Omöjliga? Tiden och Rummet dog i går. Vi lever redan i det absoluta, eftersom vi redan har skapat den eviga och överallt närvarande hastigheten.
- Vi vill förhärliga kriget – världens enda hygien – militarismen, patriotismen, anarkistens destruktiva handling, de sköna idéer för vilka man dör samt föraktet för kvinnan.
- Vi vill förstöra museerna, biblioteken, akademier, av alla slag och bekämpa moralism, feminism och varje opportunistisk eller utilitarisk feghet.
- Vi kommer att besjunga de stora folkmassorna, hetsade av arbete, nöjen eller uppror.
Diskutera
magisterwernegren 