Det moderna dramat

Hej!

Idag är jag tvärsjuk. Ni är förmodligen klara med era dramer, om ni inte är det se till att bli det.

Om ni är klara så ska ni denna och nästa lektion fördjupa er i de stora frågor som sysselsatt det moderna dramat: utanförskap, marginalisering, makt, kön, sexualitet och mening.

Sveriges främsta bidrag till dramat är Fröken Julie av August Strindberg. Den handlar ju om både klasskampen (de rikas dominans över de fattiga), könskampen (männens dominans över kvinnorna) och om mening – om självmordet (en central fråga inom existensialismen).

Jean i pjäsen är klättraren och karriäristen. Han passar de nya teorier som Strindberg vill sätta i belysning: Darwins teori om urval som social och mänsklig teori i det kapitalistiska samhället, Nietzsches teori om en en övermoralisk supermänniska (en människa som står över den allmänna moralen och därmed är fri).

I en klassisk scen i pjäsen säger Fröken Julie och Jean följande  när de pratar om vad de brukar drömma om:

FRöKEN
Kanske! Men det är ni också! – Allting är underligt för övrigt! Livet, mänskorna, allt är en smörja som drivs, drivs fram på vattnet, tills det sjunker, sjunker! Jag har en dröm som återkommer då och då; och som jag erinrar mig nu -Jag sitter oppklättrad på en pelare och ser ingen möjlighet att komma ner; jag svindlar när jag ser ner, och ner måste jag, men jag har inte mod att kasta mig ner; jag kan inte hålla mig fast och jag längtar att få falla; men jag faller inte; och ändå får jag ingen ro förr än jag kommer ner! ingen vila förrän jag kommer ner, ner på marken, och komme jag ner på marken ville jag ner i jorden… Har ni känt något sådant?

JEAN
Nej! Jag brukar drömma att jag ligger under ett högt träd i en mörk skog. Jag vill opp, opp i toppen och se mig omkring över det ljusa landskapet där solen skiner, plundra fågelbot däroppe där guldäggen ligga. Och jag klättrar och klättrar men stammen är så tjock, och så slät, och det är så långt till första grenen. Men jag vet att nådde jag bara första grenen skulle jag gå i toppen som på en stege. ännu har jag inte nått den, men jag skall nå den, om det bara så skall bli i drömmen!

Julie är överklass, en greves dotter, och därmed på sätt och vis arbetsgivare åt tjänstefolket på gården. Att hon skulle kunna umgås med dem och ha dem som vänner tycks otänkbart, att inleda en relation med en tjänare fullständigt omöjligt. Julie själv verkar inte tycka att det vore så allvarligt – men både Jean, Kristin och det övriga tjänstefolket menar att redan när hon dansar och festar med de anställda har hon klivit över gränsen för vad som anses lämpligt.

Jean hånar Julie med att tjänstefolket egentligen inte tycker om henne, utan bara är vänliga mot henne därför att de måste på grund av hennes klass. Jean och Kristin rör sig inom samma klass, de är båda tjänstefolk, men det är uppenbart att Jean ser sig själv som högre stående än Kristin – han påpekar flera gånger att hon haft tur som fått tag i en ”fin karl” som han, och han briljerar med sina kunskaper i franska och om konsten och litteraturen som han tillägnat sig när han varit utomlands och arbetat.

Han är en streber – en ny sorts människa som står över andra och kommer att kunna klättra i samhället för att han inte tar hänsyn till ”tjänarmoralen”, dvs det system av värderingar som gör att vi lyder sederna, och låter oss ledas.

Jean är fri att handla. En ubermensch och en karriärist.

I förordet till Fröken Julie skriver Strindberg så här:
”Utom i det att Jean nu är en stigande, står han över fröken Julie i det att han är man. Könsligt är han
aristokraten genom sin manliga styrka, sina finare utvecklade sinnen, och sin förmåga av initiativ.”

I förordet skriver Strindberg också om självmordet – en fråga som är central för existentialisterna. Camus menar på ett sätt att den som inte tar sitt liv har (upp)funnit en mening som gör det värt att leva. 

För Camus är självmordet bara ett undvikande av det absurdas problem. Vi kan inte lösa det absurda, vi måste istället krama om det. Han kallar det att göra ”revolt”. Revolten, bildligt talat, är att ha en medvetenhet om det absurda. Revolten kan också ses i relation till andra, för tydligen verkar inte så många människor våga tänka utanför sin egen världsliga sfär. Det är helt enkelt värt att sticka ut för att kunna lösa det absurdas problem. ”Den enda tanke som befriar människan är den som lämnar henne ensam, viss om sin begränsning och sitt stundande slut.”

Camus skriver så här:UPPGIFT

Klass, kön och frihet – diskutera åtminstone två av nedanstående teman i ditt svar

• Social bakgrund kan påverka ens möjligheter och val. Hur?

Inventera olika exempel!

• Kön kan på samma sätt påverka ens möjligheter och val. Hur?

Inventera olika exempel!

• Frihet kan ses som frihet från den moral som gör oss till lydiga tjänare under en moral skapad av samhällets herrar (Nietzsche).

Eller som friheten att revoltera mot orättvisor, att bara lipa med tungan åt herrarna och peka finger åt överheten, att säga att kejsaren är naken, samt solidarisera oss med våra medmänniskor snarare än de som har makten; revolten innebär också rentav att revoltera mot meningslösheten genom att finna en mening för oss själva (Camus).

  • Frihet är ett komplext begrepp. I media finns många svar, hos olika människor finns andra. Inventera olika idéer om vad frihet kan vara genom att titta på reklamen eller fråga några vänner.

https://youtu.be/hlMAKpxN8N0

Posta nedan. Arbetstid: två lektioner och en timma hemma. Svaren totalt 500-1500 ord. Postas som en kommentar.

2 reaktioner till “Det moderna dramat”

  1. Klass:

    Till att börja med kan det finnas konkreta systematiska skillnader mellan klasserna – rättigheter och skyldigheter behöver inte vara desamma för alla. Ett av de största exemplen är rätten till att få styra, eller att få påverka de styrande. Om det endast är vissa klasser som får rösta eller bli valda in i den styrande gruppen, kommer det huvudsakligen att vara den klassens åsikter som representeras; de val som tas gällande samhället kommer vara goda för de styrande klasserna, men inte nödvändigtvis för de andra. Beroende på hur stor makt det styrande skicket har kan det dock vara i deras bästa att genomföra förändringar som håller de andra klasserna någorlunda glada – alternativt bryta ner deras vilja genom våld och skräck.

    Historiskt har klassuppdelningen varit väldigt hård – man har fötts in i en tydlig klass, och sedan haft i princip ingen chans överhuvudtaget att komma in i en annan. Om vi försöker applicera klasstrukturen på dagens samhälle blir det dock mer problematiskt – fördelningen är mer kontinuerlig, och det finns inga stora skillnader i rättig- och skyldigheter att grunda sig på. Den största faktorn till att det fortfarande finns någonting som vagt påminner om klasser är ekonomin. Visserligen har pengar ett relativt stort instrumentellt värde – då de går att använda för de flesta materiella ting – men det finns många människor som agerar som om de ansåg att pengarna även hade egenvärden. Man fixerar sig vid tanken på att ha nog pengar för att göra ditt och datt, och tänker sig att lyckan sker när man har friheten att kunna göra vad man vill och inte tvingas arbete för brödfödan. Klassbegreppet blir alltså starkt bundet till – och utgår ifrån – individens egna möjligheter. Man lever inte på ett visst sätt för att man tillhör en viss klass, utan man tillhör en viss klass för att man lever på ett visst sätt.

    Kön:

    Kön (och därmed även genus) är en idag en mycket starkt polariserande fråga, vilket gör det svårt för personer som inte har entydiga ståndpunkter. Till att börja med kan vi konstatera att det finns biologiska skillnader, vilket naturligtvis också ger upphov till psykologiska skillnader – dock gäller när vi hanterar så komplexa objekt som människor att det alltid finns ett mycket stort antal inverkande faktorer, och att vi för de flesta färdigheter och egenskaper kommer få någon form av normalfördelning. I snitt kommer det ena könet alltså att kunna ha det svårare inom ett område – men det behöver inte synas alls på individnivå.

    Av egen erfarenhet skulle jag dock vilja hävda att den fysiologiska begränsningen idag är nästintill obefintlig i jämförelse med den kulturella. Sedan den agrikulturella revolutionen har de flesta samhällen värderat mannen högre – antagligen givet hur mycket den egna kroppen användes för att utföra arbete, och hur mycket kraft och tid kvinnan behövde lägga på barnafödande. Idag har vi lämnat mycket av det bakom oss, men idén om att mannen är ”viktigare” lever kvar – naturligtvis olika mycket i olika kulturer. I många länder – exempelvis Sverige – finns det inte längre några lagliga skillnader mellan män och kvinnor, utan det är de enskilda individernas dagliga val som påverkar. Det innefattar inte bara andra människor som begränsar utifrån (ex. att vara selektiv i en anställningsintervju eller löneförhandling), utan även hur kvinnor begränsar sig själva.

    Frihet:

    En av de till synes enklaste formerna av frihet är friheten att kunna agera som man vill; att kunna välja mellan flera alternativa möjligheter, och själv ta den som man anser bäst. Det intressanta är vem som bär skulden för att människan inte fullt har den friheten. Till att börja med begränsas valmöjligheterna naturligtvis av människans omgivning – naturlagarna är just det; lagar. Man kan också hävda att samhället och byråkratin inskränker valfriheten – men egentligen är allt de gör att förändra resultaten av de möjliga alternativen; även om alla alternativ har samma slutresultat, kan samhället inte frånta människan möjligheten att välja vilken väg man vill vandra till den. Detta naturligtvis givet att människan fortfarande tillåts leva och tänka, vilket inte nödvändigtvis är något som samhället tillåter.

    Frågan är om denna definition av frihet är särskilt användbar – enligt denna är en person som inte kan röra sig, och inte överhuvudtaget kan agera med omgivningen fortfarande fri. Är valet mellan att kämpa emot eller ge upp verkligen att val? Det finns dock inte bara en fysisk faktor, utan även en psykisk. Friheten att välja mellan olika tankar – och att få tänka vad man vill – är en frihet som definitivt bevaras även i detta fall. Än så länge har vi inte fått nog förståelse för medvetandet för att direkt kunna påverka det utifrån, men det går att försöka. Om man skulle förstå sig på medvetandet, och kunna utföra kirurgiska processer för att kontrollera exakt vilka tankar man tänker, skulle det i teorin vara möjligt att ta bort en individs frihet. Dock kan man fråga sig: existerar individen fortfarande då?

    Den största faktorn som påverkar individens tankefrihet är i vanliga fall dock individen självt – om vi tror oss vara begränsade blir vi begränsade. Det är lätt att falla offer för vanans makt (”jag har alltid gjort på det här viset, varför ska jag göra på ett annat?”), och/eller de normer som samhället ställer upp. Exempelvis lär man sig att förvänta sig hur människor av ett visst kön eller av en viss klass ska bete sig – och applicerar sedan även dessa principer på sig själv. Frågan är om det endast är rädsla för att sticka ut, eller om det finns andra bakomliggande psykologiska processer. Antagligen finns det en naturlig benägenhet att anpassa sig efter gruppen – då den som sticker ut evolutionärt sett har haft större sannolikhet att få fokus på sig av rovdjur. Vi imiterar även våra föräldrars aktioner från tidigt – vilket innebär att dessa normer fortlever av sig själva, även om de kanske inte lärs ut med ord.

    Sedan är frågan om valet egentligen existerar – många av de processer vi observerar är deterministiska, så varför kan inte medvetandet var det också? Om medvetandet utgår ifrån den fysiska materian bör den följa de naturlagar vi redan har observerat – vilket innebär att det antingen är helt förutsägbart, eller helt oförutsägbart (om kvantmekanikens ”slumpmässighet” visar sig vara just det). Inget av dessa alternativ passar bra med konceptet om en frihet att välja – vi kan inte vara fria om det redan är känt vad vi kommer välja, och vi kan heller inte vara fria om vi inte kan ställa oss valet med förutfattade värderingar. Frågan är alltså om vi bara tror oss besitta en frihet (då vi ännu inte fullständigt förstått sig på medvetandet), eller om det finns något mer abstrakt hos medvetandet (ex. en själ), som inte följer den logik vi hittills tyckt oss se i vår omgivning.

    Gilla

  2. Tema 5
    Till att börja med, vad är egentligen frihet? Jag anser att finns en skillnad på att vara fri och att känna sig fri. Är det att vara eller känna sig självständig? Är det att sin vilja får styra eller känns som att den får styra utan hinder? Båda fallen verkar vara svåra att uppnå; människan är en varelse som behöver socialt umgänge och det finns lagar att följa. Ens egna vilja kan vara svår att tyda när det finns andra viljor som vill påverka en. Frihet skulle kunna ses bestå av flera byggstenar, förutom vilja även förmåga. Frihet skulle då kunna vara hur pass oinskränkt ens vilja är och ens förmåga är att tänka och handla utifrån den förutsättningen.

    För att förstå klass, så verkar den bero på socioekonomiska förutsättningar. Det finns en allmän indelning av klasser: överklass, medelklass och arbetarklass. Om man föds in i en rik familj finns det möjligen bättre förutsättningar för att gå på en fin skola och ha fler kontakter som kan leda en till ett bra arbete. Om man föds in i en fattig familj kan det vara en längre och tuffare väg till samma jobb.

    Vidare, det är viktigt att skilja mellan det biologiska- och det sociala och kulturella könet. Det sociala och kulturella perspektivet sätter förväntningar och krav, som människan är mottaglig för i egenskap av social varelse. Det är viktigt att inse för sin frihets skull att både klass och det kulturella könet är människans påfund, saker vi människor har konstruerat. Det är inget som egentligen finns, det är påhitt.

    Tema 3
    Enligt uppgiften menar Nietzsche att “frihet kan ses som frihet från den moral som gör oss till lydiga tjänare under en moral skapad av samhället herrar”. Jag bryter ned detta till sina beståndsdelar. Om samhällets herrar är den starkaste kraften som styr i samhällen – som påverkar invånares moral – går det att säga att de starkaste krafterna är lagen, mäktiga personer, högljudda röster och normer.

    Norm kan ses som en slags ytlig moral. Om mäktiga personer och högljudda röster kan representeras av kapitalistiska enheter såsom Google och Facebook, går det att säga att den som görs till lydig tjänare är den som följer de normer de förespråkar. Den norm som de förespråkar angående integritet skär genom alla klasser; den menar att vi ska dela med oss av all sorts data. Med den data kan de förutsäga oss, övertala oss och tvinga oss till att vara lydiga tjänare.

    Om det är en norm som inte starkt motsäger att det är okej att vara kartlagd och profilerad så är det en norm som gör oss till lydiga tjänare. Frihet i det sammanhanget kan vara olika saker. När en ger all sin data (följer deras norm), kan ens vilja uppfyllas ännu mer eftersom de förutsäger ens vilja och skräddarsyr ens användarupplevelser efter det. Om frihet är, delvis, att kunna, oinskränkt följa sin vilja, går det att säga att friheten blir mer lättillgänglig.

    Frihet i det sammanhanget kan också vara att bryta mot normen som säger att det är okej att dela med sig av all den data. Om en i sin förmåga att inse sin situation, den filterbubbla en befinner sig i, går det att inse att allt en läser och ser endast bekräftar det en själv vill höra och det inskränker ens möjligheter att ändra vilja. Allt kanske förstärks i filterbubblan, vilket kön och klass personen än tillhör. Alla påverkas men på olika sätt. Frihet är också möjligheten att kunna ändra vilja och byta riktning. Detta är en viktig insikt!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: