På onsdag kan ni komma och prata om Doktor Glas utifrån existentialismen. Dvs utifrån det vi gått igenom om denna typ av litteratur och denna filosofi.
I tidigare postning skrev jag ungefär såhär om genretillhörighet och litterär epoktillhörighet:
Ta ställning till i vilken mån boken (Doktor Glas) verkar vara en bra representant för en litterära epok (existentiell roman/idéroman). Svara på frågan:
På vilket sätt kan man se Doktor Glas som en existentiell roman? (Ta gärna med anteckningar och citat ifall du inte hinner säga allt).
Tidigare citat om Kafka och existentialismen som kan ge inspiration: Liksom många existentiella författare såg Franz Kafka individen som fångad i system och byråkratier som var bortom förståelse. Existensen handlar om konflikt mellan inlåsthet och personlig autonomi. Det naturliga svaret på svårigheterna att agera är att avgå från livet, men Kafka presenterar situationen med torr humor. Han närmar sig ångesten inför tillvaron med en humoristisk blinkning, och omfamnar det absurda i allt. Senare, i det tjugonde århundradet, så kommer komeditruppen Monty Python, på sätt och vis, att följa i Kafkas fotspår. De presenterar livet som i slutändan absurt och som meningsfull eller meningslös beroende på hur man vill se det. Karaktärsdrag i den existentiella litteraturen är isolering, avskildhet, ensamhet och utsatthet. Verkligheten beskrivs ofta som paradoxal eller hotande, eller frustrerande. Fullständig frihet kopplas till saker som isolering, eller alienering inför andra, eller att kommunikationen och förståelsen mellan människor uteblir. Ibland är berättaren i i existentiella romaner "opålitlig" eller "flyktig" (byter position) i sin beskrivning av det som sker. En enhetlig mening och verklighetsskildring undviks därigenom.Existentialismen har en anti-kartesiansk syn på jaget. Jaget är "alienerat" inför sig själv. Det finns ett förfrämligande av jaget både från världen och från en själv. Även om det är genom mina projekt som världen får sin mening, så ändras inte världen för att jag funnit en mening för mig själv; den behåller en "annanhet" och framstår som fullständigt främmande, som "unheimlich" Ibland översatt som "kuslig".
magisterwernegren 