Vad hände egentligen?

Förra gången läste vi ur Njals saga och om Gunnar på Hlidarende.

Vi fick se exempel på understatement /litotes: ”Var Gunnar hemma? Det vet jag inte men hans spjutyxa var hemma”.

Vi fick också se hur vikingarnas ideal kom till uttryck. Vi fick se exempel på ”dom över död man”, dvs hur ens rykte är mycket viktigt. Citatet är ur Havamal, som var en bok fylld med Odens visdomsord och råd. Det ser vi framförallt i Hallgerds svek mot Gunnar och hur Gunnars mor konstaterar att var och en väljer hur de själva ska bli ihågkomna.

Vi såg också hur sagorna alltid inleds med det som kallas en släktskapskatalog. Det vill säga sagorna berättar först vilka som ingår i sagan och vilka de är släkt med.

Mer om stilen i den isländska sagan

Stilen i sagorna har en avsiktlig och medveten ordknapphet och en återhållsamhet när det gäller att beskriva personer, händelser eller förhållanden. Ofta inleds sagan med orden ”Torvald var en man.” Inte särskilt smyckande eller målande beskrivning. Detsamma gäller beskrivningar av händelseförlopp, där till exempel någon dödar någon annan. Sällan lägger man ut texten och bryr sig om detaljer, utan konstaterar kallt och torrt vad som hände, vem som gjorde det och sedan är det inte mer med det.

Däremot finns det en förkärlek för detaljrikedom när det gäller att beskriva och förklara släktförhållanden och geografiska platser. Detta kan vevas sida upp och sida ner, son till den, som var far till den osv. Detta för att man dels skulle öka trovärdigheten (verismiltude) i berättandet, som emellanåt kunde bli något tillspetsat och en smula överdrivet, men också för att lättare komma ihåg historien som sådan, då man inte skrev ned något utan förde legenden vidare muntligen.

Drag av sanndrömmeri och tron på ödet eller övernaturliga ting, är en vanlig ingrediens i de här sammanhangen. Ofta visualiserar/drömmer någon om att något (oftast hemskt och blodigt) ska inträffa och sedan händer det.  I kontrast till allt det verkliga, kan det här kanske göra historien mer underhållande eller mer minnesvärd, åsikterna går isär om detta elements funktion.

Ett visst mått av svart humor brukar också förekomma i dessa ättesagor. Ofta är det frågan om underdrifter eller rena slapstickliknande skämt, levererade i den torraste möjliga form som kan tänkas. Som exempel kan nämnas när någon kommer gående med en blodig yxa och när han får frågan om vad han har gjort, svarar:

–          Jag har botat din herre för hans ryggvärk.

Den klentrogne frågaren misstror av förklarliga skäl detta och säger:

–          Det menar du nog inget väl med. Du har säkert dräpt honom.

Varpå den anklagade kort svarar:

–          Det har jag.

Ofta innehåller sagorna också långa och blodiga strider och slag där massor av folk stryker med på så brutala vis som möjligt. Det kan även röra sig om enstaka våldsdåd, som i exemplet ovan.

Temat om hämnd och att hämnas är ett annat genomgående, och närbesläktat tema. Ofta gäller det en hederssak, ett övertramp gentemot en annan släkt som man legat i fejd med sedan längre tillbaka än vad någon inblandad kan minnas. Ära, stolthet, mod och heder sätter tonen för de urgamla fejderna och hämnd är det största och flitigast förekommande ledordet.

Ofta ingår också en sammanfattande dikt på slutet. I likhet med samuraikulturen där samurajerna förväntades vara tappra, stolta men också att kunna uttrycka sig kärnfullt och poetiskt så var en riktig kämpe också en man som kunde dikta.

Versmått
Utmärkande för diktningen i den poetiska eddan är allitteration (stavrim), kenningar och omkväden. Många av dikterna är författade på versmåttet fornyrdislag, exempelvis Kvädet om Trym. Fornyrdislag har strofer om åtta rader. I eddan förekommer också ett versmått som kallas ljodahattr (på fornisländska ljóðaháttr), som har sex rader per strof. Versmåttet i Den Höges sång är exempel på ljodahattr.

Uppgift: Örfilen

I berättelsen om Gunnar får vi reda på att Hallgerd fått en örfil av Gunnar och att det är anledningen till att hon inte vill tvinna en ny bågsträng åt Gunnar och rädda honom från en säker död.

Dagens uppgift är att gestalta händelsen, hur det gick till när Hallgerd fick örfilen.

Vi försöker imitera stilen.

Inled med en släktskapskatalog.

Och få med ett understatement/litotes i din berättelse.

Försök få berättelsen att illustrera nåt ordstäv i Havamal, kanske

84. På ord av en mö
må ingen man lita,
eller tro på gift kvinnas tal;
ty på rullande hjul
deras hjärta är skapat,
föränderlighet i bröstet inlagd.

Eller:

81. Om kvällen skall dagen prisas,
gift kvinna, då hon bränd är,
svärdet, då det frestat är,
flicka, då hon gift är;
is, då man över kommer,
öl, då det drucket är.

Eller:

12. Ej är så gott,
som gott man säger,
öl för människors ätt;
ty mindre en man,
ju mera han dricker,
vet till sig, vad tankar han har.

Uppgift: Gisle Sursons saga

Läs Gisle Sursons saga.

16 reaktioner till “Vad hände egentligen?”

  1. Aaron

    Gunnar Hamundsson, man till Hallgerd utav Strängnäs, dotter från Erik härskaren och Sigrud från Skara som tagit borgen och bodskapet från Jon i slaget om väst. Gunnars far var Hamund den Starke utav Svealand som fått örat avhuggit i ett slagsmål om sin fru. Frun hette Freja och var från Norrborgen där hennes far Egil och hans fru Hilda dragit borgen ur fattigdom.

    Gårdens trälar jobbar under frun. Många nätter varat sedan mannen begav sig ut till näst gårds. Det var sagt att diskussion om boskap och handel skulle ha ägt rum under en natt. Inte en skymt hade setts från Gunnar sedan söndagens morgon och nu är det onsdags kväll. Ett rop från gårdsgrinden hörs. Det är utav en träl som meddelar om dennes herre som återkommer. Hallgerd avslutar sin diskussion med den träl som ansvarar för vattnet och beger sig mot grinden. När hon ska börja hälsa på sin man så stannar orden i halsen på henne. Det är då inte bara Gunnar som har återvänt utan även fem fränder. De verkar ha svårt att hålla balansen och skrubbsår och trasiga byxor kan ses på alla. Hallgerd vänder sig genast om och börjar gå mot sov huset. En stark men trött obestämd röst hörs från grinden, ”Skall inte min fru hälsa mig välkommen ifrån min resa?”.
    ”En man som inget annat än dricka är ingen man för mig!” hörs från huset innan knaket från ek dörren som slår mot stenväggen hörs över hela gården. Skratt som ekar mellan alla skogens träd kan höras bakom Gunnar vilket gör honom förargad, och med snabba men försiktiga steg för att inte ramla rör sig Gunnar mot huset.

    ”Du har skämt ut mig inför mina fränder kvinna!” utbrister Gunnar.
    ”De var här för att diskutera handel och nu lär det inget bli av!”.

    ”Du har ingen annan än dig själv att klandra” svarar Hallgerd i en lugn ton.

    Handflatan svider till men är inget emot smärtan som Hellgerd känner i sin kind. Inte ett ord yttras och efter att ha lagt hand på sin kvinna så går Gunnar ut genom dörren, ovetande om vad han har satt igång.

    ”Be trälarna om att hämta öl till matsalen” hörs från andra sidan dörren. Även andra röster hörs innan ett grymt kommer från Gunnar som får de andra att tiga.

    Hellgerd gör som sin man säger, vetande om vad hon ska göra den dag då tillfället visar sig.

    Gilla

    1. Hallgerd hette en mö. Hon bodde på Hlidarende Fljotslid med sin man Gunnar. Gunnar var son till Hamund den listige och Rannveig Sigfusson., vars broder blev dräpt vid slaget om Uppland.

      En gång när Gunnar var ute på jakt med sina bröder och Hallgerd var på marknad så såg hon ett väldigt förträffligt smycke. Halsbandet bestod av silver och en liten röd sten omringad av koppar. Hallgerd, som verkligen ville ha smycket, passade på när butiksinnehavaren konverserade med en annan kund. Väl hemma så tog Hallgerd på sig smycket. Hon tyckte om det så väldans mycket så hon tog nästan aldrig av sig det.

      När Gunnar väl kom hem, så hade Hallgerd glömt bort att ta av sig smycket. ”Men min kära,” sade Gunnar. ”Vart har du fått tag i det där fina smycket?” Hallgerd bara kollade på Gunnar med sin mun knipen. ”Säg mig, kvinna”, började Gunnar igen. ”Har du stulit det?” Hallgerd såg att sin man började bli arg, så hon gick fram och omfamnade hans hand med sin egen. ”Jag köpte det på mark…” Hon hann inte ens avsluta sin mening innan Gunnars hand mötte hennes kind. Hallgerd kände sin kind hetta upp men försvarade sig inte. Hennes blick var låst i det slitna trägolvet som hennes familj själva hade byggt. Gunnar omfamnade sin fru med sina stora armar. ”Låt oss nu glömma detta.” Gunnars lugna stämma lugnade Hallgerd. ”Men jag vill aldrig att du ska tala lögner igen.”

      Gilla

  2. Nu är att omtala en kvinna vid namn Hallgerd skulle följa med sin man Gunnar på Hlidarende, son till Rannveig och Hamund, till marknaden. Sigfus var Rannveigs far och hans far Sigvat röde, som dödades vid Sandholafärja. Gunnars far bar namnet Hamund vilket han hade givits av sin far Gunnar Baugsson. Hamunds mor var Hravnhild, dotter till Storolv, son till Häning. Storolv bror var Hravn lagsagoman. Storolv son var Orm starke.

    Halvvägs till marknadsplatsen stannar Hallgerd och Gunnar för att äta och dricka sin mjöd. Hallgerd tog fram behållarna men insåg att behållarna var tomma och bad Gunnar vandra ner till bäcken för att fylla på sin egen bägare med dryck. Gunnar vandrar ner och sakteligen sätter sig och tar upp vatten i sin bägare, då han hör ett ilsket tjut från deras viloplats, han skyndar sig upp med yxan i högsta hugg.

    Väl uppe på kullen skymtar han Hallgerd sitta och hålla sig för benet. ”Jag har blivit sparkad på smalbenet” säger Hallgerd. ”Brutna ben har aldrig hämmat” får Hallgerd som svar av Gunnar. Tillbaka på kärran för vidare resa somnar Gunnar mätt och belåten av maten och drycken medan Hallgerd sitter vaken och törstig på grund av sin skada. Gunnar vaknar av han hör hur nått sväljs intensivt bredvid honom. Hallgerd sitter med mjöden i sin hand och dricker den för att släcka törsten. Gunnar drar då upp Hallgerds klädesplagg för att se skadan som aldrig funnits. Gunnar ger Hallgerd den största örfilen som hon någonsin känt och han säger ”Att lita på människor är det enklaste som finns, vilken tur att du inte är en människa då”.

    Gilla

  3. Gunnar hette en man, gift till Hallgerd var han. De båda bodde på Hallgerds gamla familjegård i Hlidarende utan barn. Där bodde Hallgerds mor Gun, med Hallgerds far, Ragnar. Ragnar och Gun hade 4 barn. Erik, Gunhild, Birger och Hallgerd. Eftersom att Hallgerd var äldst så fick hon ta över gården efter föräldrarnas bortgång.

    En dag när Gunnar kommer hem efter en jaktresa med fränderna Tor och Leif upptäcker han ett tomt hus. Han letar förtvivlat efter Hallgerd men finner henne inte. Gunnar beger sig in till byn för att fråga efter henne. När han väl kommer dit får han reda på av en vänlig köpman att Hallgerd har setts gå in till det närmsta värdshuset med sin fästman. Gunnar stormar dit och sparkar upp dörren. Där får han se Hallgerd dansa långsamt med en främmande man. När Gunnar ser hur de kramar om varandra blir han ursinnig, men han visar det inte. Han går fram till den främmande mannen och ber han att följa med ut för att prata lite. När Gunnar kommer in igen frågar Hallgerd honom vart hennes dansvän höll hus. Gunnar svarar att dansvännen inte kommer att dansa något mer. Hallgerd blir förtvivlad och börjar skrika, men får snabbt en örfil av Gunnar. Nu lämnar vi detta bakom oss säger han.

    Gilla

  4. Örfilen:

    Denna saga tar sin början i Island, där vikingen Gunnar och hans släkt levde.

    Gunnar hette en man, som var släkting till Unn. Hallgerd var hans fru. Hon var dotter till en pappa som hette August och han dog under ett plundertåg. Ranneveig hette hans mor. Hon var dotter till mannen Sigfus, son till Sigvat, som blev ihjäl slagen vid Sandholafärja. Gunnars far hette Hamund och han var son till Gunnar Baugsson. Hammunds mor hette Hvarnhild och hon var dotter till Storolv, son till Häing.
    Storolv var bror till Hvarn och hans son var Orm starke.

    Hallgerd bodde på Hlidarende tillsammans med hennes vackra, allsidiga och stora man Gunnar. Hon var så vacker att alla vikingar runt omkring henne jagade efter henne som hundar. Hennes hår var stort, föll väl ner och hade fint orange färg. Hon var en vacker kvinna.

    En dag var Gunnar ute på jakt i fem dagar för att hämta mat hem till sin fru och sig själv. När han tillslut kom hem var det ingen hemma. Det var tomt över hela huset. Han letade efter henne i köket, i baksidan, sovrummet och till och med under sängen.
    Han fortsätter leta efter henne, men han finner henne inte. Han sitter på sitt trä stol och är ledsen över att hans fru inte var där för honom. Men, vid solnedgången kommer hans fru jätte full och när hon stöter på Gunnar säger hon
    ”Hej Gunnar, har du kommit hem efter en lång jakt?”.
    Gunnar tittar på henne konstigt och svarar ”Ja, vart har du hållit i hus?”.
    ”Jag har varit här hela tiden, har du inte märkt det?”
    ”Varför ljuger du för mig?” svarar Gunnar och han går fram emot henne.
    ”Tala sanningen” och han greppar tag om henne armar
    ”Okej, jag drack öl där borta”
    Gunnar blir vansinnig och ger henne en örfil.
    Om du vågar ljuga för mig igen så ska du få se vad som händer och du ska vara hemma nästa gång säger han.

    Gilla

  5. Hallgerd från Hlidarende

    Hallgerd hette en mö från Hlidarende, fru till Gunnar vars mor hette Rannveig. Hon var dotter till Sigfus, son till Sigvat röde, som blev dräpt vid Sandholafärja. Hallgerd, tre söner hon hade. Den oduglige Per, den framfusige Qasta och den blödige Retru.

    Retru var i skålen med sin moder Hallgerd på den skära dagen. På Gunnars spjutyxa jobbar de. Utanför på gården strider tappre Gunnar mot sin frände Marcus, ett blodigt blodbad det är. Det varo okej för Gunnar i striden om inte han sin yxa mist. Inne i skålen ser Hallgerd sin make strida tappert, en skuld hon känner. För ty det var hennes fel till Gunnars förlust, hans spjutyxa hon aldrig fixat. Nej, Hallgerd gav Gunnar en ofärdig spjutyxa, förrått honom hon gjort. För detta bestraffas Hallgerd. Hennes kind får känna denna bestraffning. Retru tittar på från sin hörna i skålen skräckslagen av sin moder, tänk om hon förråder hans fader en gång till. Vad kan då hända?

    Gilla

  6. Örfilen Hallgerd

    Hallgerd hette en kvinna, frände till Lunn. Lannveig hette hennes mor. Hon var dotter till Nigfus, son till Nigvat röde, som blev dräpt vid Holasandberget. Hallgerds far hette Lamund och var son till Nellgerd, som Nallgerdholt är uppkallat efter. Lamunds mor hette Lravnhild och var dotter till Klorolv, son till Näling. Klorolv var bror till Lravn lagsagoman. Klorolvs son var Orm starke.

    Det blev en regnig morgon då Hallgerd väkte sin man Gunnar och påminde honom om att Gunnar måste fara bort till byn och byta till sig varor till en fest middag som ska hållas hos deras gård, Gunnar kolla ut genom fönstret och direkt insåg hur vädret korsas med resan till byn. Jag kommer inte gå till byn med detta väder säger Gunnar med en morgontrött röst, detta gör Hallgerd rasande och säger ”det är bara 2 solnedgångar kvar tills våran middag, ifall vi inte fixar det bra kommer vi bli till narr av alla”. Gunnar förstår situationen och gör sig redo för sin resa gnällande.

    Efter Gunnar far iväg får Hallgerd egen tid med sina ägodelar att fixa. När Hallgerd håller på märker hon hur hon finner andra rävskinn som inte är Hallgerd eller Gunnars ägodel, det är en kvinnlig rävskinn. Hallgerd blir rasande och skulle bara vilja skrika och slå på Gunnar när han reser tillbaka. Hallgerd har suttit vid fönstret och väntat och väntat tills äntligen kommer han den lilla otrogna skit karen han är. Gunnar tar stora tunga steg innanför dörren och precis när Hallgerd närmar sig så säger Gunnar högt med en mörk röst , det är om 9 solnedgångar som vi ska ha festmiddagen. Hallgerd är fortfarande rasande och tänkter bara på vad hon ska säga och hör inte Gunnar. Direkt när de får ögonkontakt så visar Hallgerd rävskinnen hon fann, Hallgerd skriker rakt framför Gunnar ”vilket hallvete gris du är du din fattiga …” och precis då kliver Gunnar rakt fram mot Hallgerd och vevar sin handflata rakt mot Hallgerds kind. ” bang ” låter det och Hallgerd faller ner mot golvet och Gunnar säger det där är sista gången du behöver använda huvudet till något.

    Gilla

  7. Hallgerd hette en kvinna. Hennes mor hette Sigrid Herting och var dotter till den stora Gördis hertig som blev dräpt i det stora slaget vid bäcken bakom berget. Hellgerd far hette Magnus som var son till Amund som var bror med Gunvald som kände Åsbjörn som dräpte Gunnolf som hade plundrat mångas boskap och ägodelar.
    Hallgerd var gift med mannen Gunnar Hildarenda som var son till Hamund. Hans mor hette Unn Rannveig som var dotter till sigfus, vars far Sigvat Röde blev dräpt på mockfjället.

    Hallgerd Hamudsson Herting bodde i Hildarenda i Fljotslid. Hon var en liten kvinna med ett lömskt sinne och kunde gå och grubbla på saker i evigheter. Hon var den tjurskalligaste utav dem alla. Men hennes tankar var ofta sanna.
    Till utseende var hon väldigt förtjusande med sitt långa blonda hår och hon kunde lätt charma vem som helst, denna kraft använde hon ofta för att få som hon ville.

    Gunnar kom hem sent från en mjödrunda nere på byn och upptäcker att hans kär-ing inte är hemma. Han upptäcker också att det inte finns någon mat i sin villa fast han även hade sparat ett vildsvins lår som han skulle festa på. Han hör ljud ifrån garderoben, han öppnar och ser en mätt fru med ett vildsvins lår i famnen. Han sliter det till sig och säger vad gör du kvinna med mitt lår. Gunnar tycker att hon ser lite skev ut och antar att hon har hittat hans mjödgömma som var just i denna garderob. Hallgerd ställer sig upp och försöker ta tillbaka låret. Av ren reflex så klappar Gunnar till Hallgerd på kinden med full kraft. Hallgerd stryker sig om kinden och säger till Gunnar: är det allt du har? Min mor slår till och med hårdare än du. Och Gunnar svarade joo jag vet jag kom där ifrån nu.

    Gilla

  8. Örfilen

    Gunnar hette en man, frände till Unn. Rannveig hette hans mor. Hon var dotter till Sigfus, son till Sigvat röde, som blev dräpt vid Sandholafärja. Gunnars far hette Hamund och var son till Gunnar Barugsson, som Gunnarsholt är uppkallat efter. Hamunds mor hette Hravnhild och var dotter till Storolv, son till Häing. Storolv var bror till Hravn lagsagoman. Storolvs son var Orm starke.

    Gunnar var ute på åkern och skördade bort årets skörd av havre. Efter solen försvunnit ned förbi horisonten reste sig månen och Gunnar reste till byn och skulle träffa några fränder. Gunnar kom dit och drack och skrattade med sina fränder, Brage som höll festen gick ut och hämtade mera mjöd kom kvinnor in till festen. Hallgerd som var på resa till Uppsala var på vägen hem. När Brage var ute träffade han på problem och kom inte tillbaka till festen. Gunnar som var stupfull hade träffat en dam och de beslutade sig att resa hem till Gunnar.

    Dagen efter kom Hallgerd hem till sin bakfulle man, hon såg kvinnan i sängen och började laga mat. När Gunnar vaknade så insåg han vad han hade gjort och kastade ut kvinnan han hade sovit med. Hallgard var arg och skrek på Gunnar men Gunnar klädde på sig och fortsatte skörda åkern, När han kom tillbaka för lunch skällde Hallgerd ut honom igen. Gunnar hade då haft problem på åkern och var på dåligt humör och örfilade Hallgerd så hårt att hon föll ned på golvet chockad. Gunnar åt upp och gick ut och återupptog skördandet som skulle resten av veckan. Därför hjälpte inte Hallgerd Gunnar med sin pilbåge veckan efter.

    Gilla

  9. Örfilen

    Gunnar hette en man, Rannveig hette hans mor. Dotter till Sigfus, son till Sigvat röde, som blev dräpt vid Sandholafärja. Gunnars far hette Hamund och var son till Gunnar Baugsson, som Gunnarsholt är uppkallat efter. Hamunds mor hette Hravnhild och var dotter till Storolv, son till Häing. Storolv var bror till Hravn lagsagoman . Storolvs son var Orm starke.

    Gunnar Hamundsson bodde på Hlidarende i Fljotslid.
    En dag Gunnars hustru, Hallgerd hette hon, hade försvunnit från huset utan att få besked från sin man Gunnar. Gunnar blev förbittrad när han kom hem till sitt hus och hans hustru inte var hemma. Genast sprang Gunnar till berget där hans hustru spenderade sin tid innan hon hade ett äktensakp med Gunnar. Gunnar såg sin hustru Hallgerd sitta med en annan man och hålla handen med en annan man. Gunnar blev upphetsad och tog fram sin båge och med den enda pilen hade med sig och avlossade pilen mot mannens ben, mannen skrek och sprang iväg. Hallgerd såg Gunnar med sin båge och sprang till honom och skrek ”Du skadade hans ben han kommer inte kunna gå längre”. Gunnar sa lungnt ”Det är bara en skråma oroa inte dig”. Hallgerd skriker ”Det kommer väldigt mycket blod ut och du kallar det här en skråma”. Plötsligt öppnas Gunnars handflata flyger rakt mot hennes ansikte och Hallgerd ramlade. Gunnar skrek ”Först lämnar du huset utan tillåtelse och håller en mans hand, som inte är din makes och du har fräckheten att skrika åt mig. Du får inte lämna huset en gång till för då kommer du få se vad som kommer hända med dig.

    Gilla

  10. Hallgerds förlust
    Gunnar hette pojken som var frände till Unn sen år sedan. Rannveig var hans mor. Gunnars far hette Hamund son till Gunnar Baugson som var dräpt sedan Gunnar föddes. Gunnars kompanjon hette Hallgerd och hon har lekt med honom sen de var avkomlingar.

    Gunnar och Hallgerd bodde på byn Flojtslid. Dem både lekte dag för dag och uppskattade varandra storligen. Ragnar hette en pojk son till Viktor Surströmming. Ragnar påkom en ny lek att pröva med Gunnar. Gunnar var nyfiken och lekte med Ragnar. Ragnars lek hette sten läder och kniv som bestod av tre olika figurer man utgör med händerna, man skulle slå varandras figurer med olika val. Sten slår kniv, kniv klår läder och läder klår sten. Ragnars lek var väldigt kul för Gunnar men straffet var något han inte hade trott. Att förlora gav dig straffen att bli örfilad och det tyckte Ragnar väldigt mycket om. Dem lekte hela dagen och inför nästa morgon tänkte Gunnar leka med Hallgerd.

    Hallgerd väcktes av ett rop från Gunnar utanför hennes hus ”Hallgerd kom ut och lek med mig!” Hallgerd ville ha sitt lugn och ro med blev störd av Gunnar. Hon blev frustrerad och haltade sig ut från rummet ut till Gunnar. ”Hallgerd min vän!” ropade Gunnar när hon kom rusande ut ur huset.
    Gunnar förklarade varför han väckte henne och ville leka Ragnar Surströmmings lek. Det var svårt att övertyga Hallgerd om at leka men tillslut så gav hon sig men Gunnar förklarade aldrig vad straffet var.

    Dem gick ut till en slät gård och lekte där. Dem både gick med på att man vinner när man har gjort rätt val tre gånger. Första rundan vann Hallgerd med sten mot kniv och blev oerhört tapper i sin första vinst. Gunnar däremot blev väldigt sur över att förlora mot en tjej i hans ålder och ville vinna. Dem två andra rundorna förlorade Hallgerd en och vann den andre. Nu var det två poäng till Hallgerd och ett poäng till Gunnar. Gunnar blev surare och surare för varje förlust och gjorde allt för att vinna. Gunnar vann de sista matcherna och var redo att ge straffet till Hallgerd och hon förväntade sig inte alls för detta. Gunnar tog sin hand och förberedde att örfila Hallgerd. Gunnar hade ingen barmhärtighet mot henne och gav sitt allt inför örfilen. Ljudet av örfilen hördes över hela byn, Hallgerds kinder var så röda och tårar började rinna. ”Kul må du ha men detta skall jag minnas och ge åter!” skrek Hallgerd och skyndade sig hem grinande.

    Gilla

  11. Nu är att berätta om Hallgerd och den örfil Gunnar gav till sin maka. Som örfil till Hallgerd gavs den senare tillbaka.

    Gunnar hette en man, make till Hallgerd. Rannveig hette hans mor. Hon var dotter till Sigfus, son till Sigvat röde, som blev dräpt vid Sandholafärja. Gunnars far hette Hamund och var son till Gunnar Baugsson, som Gunnarsholt är uppkallat efter. Hamunds mor hette Hravnhild och var dotter till Storolv, son till Häing. Storolv var bror till Hravn lagsagoman. Storolvs son var Orm starke. Hustrun hette Hallgerd. Hjördis hette hennes mor. Hon var dotter till Ingvar, son till Sten, som fick namnet stenhård när han klippte till en klippa. Hallgerds far hette Bård och var son till Gils, som Gilsvik inte är uppkallat efter. Gils mor hette Saga och var dotter till Sandar, son till Hjälmar. Sandar var frände till Klint som var brorson till Klang. Klints son hette Kol den mörke.

    Hallgerd, hustru till Gunnar, sitter nu i hemmet och grubblar. Hon är en kvinna och vet vad som måste göras. I hemmet är hon mest hela dagen medan Gunnar, jo, han är ute i staden. På detta vis har det alltid varit. Gunnar kommer nog snart snubblande hem med hög fart. Men timmarna går och Hallgerd börjar undra. Nyfiken som hon är bestämmer hon sig för att ta en runda. Hallgerd, som är en kvinna, vet vart Gunnar och hans fränder brukar försvinna. De dricker i ett värdshus vid namnet Torrfridas Undersida. Efter bara en tiotusendels dag är Hallgerd framme vid Undersida, där hon ska visa Gunnar sin arga sida. Genast när hon kommer in får hon syn på Gunnar. Han sitter vid ett bord tillsammans med sina fränder, med röda kinder och öl i deras händer. Hallgerd kan ej ont tänka, när hon ser hur Gunnars ögon glatt blänka. Hon försöker ropa ut till Gunnar, men genast kommer det någon och stör. Ful som stryk är han också, nästan så att Hallgerd dör.
    Mannen utbrister stolt Var hälsad mö! Jag är Bune, son till Gunde, vars mor hette Moda. Moda var syster till Holmsten, som kände Gröt, som kände Kvit. Och Kvit ja, han var en storman. Så man kan lika väl säga att jag känner en storman! Jag kunde inte hjälpa att beundra ditt blonda hår och dina starka höfter. Liknande höfter har jag aldrig sätt, de kan mycket väl bära många små töser!
    Innan Hallgerd hinner ge sitt svar, kom Gunnar så fort bena bar. Gunnar tar tag i mannen som kallar sig för Bune och leder han snabbt ut genom dörren. Vart tar du saken? undrade Hallgerd. Jag ska allt visa honom hur man kan smickra en kvinna, svarade Gunnar. Efter fem minuter återvänder Gunnar, men Bune har han inte med sig. Innan Hallgerd hinner fråga, berättar Gunnar att Bune nu har träffat sig en kvinna och han hoppas att hon blir smickrad av män som klär sig i bane. Därefter tar han tag i sin kvinna, ger henne en örfil och säger hemma ska hon stanna, om hon aldrig vill försvinna.

    Gilla

  12. Gunnar hette en man, gift med Hallgerd. Rannveig hette hans mor. Hon var dotter till Sigfus, son till Sigvat den röde, som blev dräpt vid Sandholafärja. Gunnars far hette Hamund och var son till Gunnar Baugsson, som Gunnarsholt är uppkallat efter. Hamunds mor hette Hravnhild och var dotter till Storolv, son till Häing.

    Gunnar och Hallgerd bodde på Hlidarende i Fljotslid.
    Lång varde natten då månen var full. Gunnar var påväg hem från jakt med sin frände Ulv Steng. Stor vare deras jakt lycka med 2 stora vildsvin som byte. Gunnar ville inget mer än att komma hem till sin käre maka som säkerligen väntade på Gunnars hemkomst. Gunnars frände Ulv hade dock andra planer, han ville dra in till byn och visa upp sitt byte, samt ta några krus av öl. Gunnar lät sig övertalas. 
- ”Öl skulle sitta väl till efter en lång jakt.” sade han.

    Hallgerd, vars make hade varit på jakt som varat 3 dygn, förväntade sig stort byte.
    -”Jakt på 3 dygn belönar antingen stort byte, eller stora sår.” tyckte hon.

    Mången timmar efter tiden Gunnar sagt att han skulle varit hemma, började Hallgerd bli lite orolig för sin make. Men inte för lång stund. För Gunnar kom snart snubblandes fram till grinden som ledde in till gården.

-”Vart har du varit? Du sade att du skulle varit hemma för mången timmar sedan.” Sade Hallgerd i en besviken ton.

    Gunnar, som hade druckit lite väl mycket, gillade inte sin makas ton och blev arg. Och Gunnar som blir våldsam när han är full gav henne en örfil. En sak han sent skulle få glömma.

    Jag försökte….

    Gilla

  13. Hellgerd fru till Gunnar där hans mor heter Rannveig som är dotter till sigfus och son till sigvat den röde som dräptes vid sandholafärja. Gunnars far hette hamund son till Gunnar Baugsson där Gunnar fick namnet av. Där hans mor hette hranvhild som var dotter till storolv.

    Hellgerd jobbar med att sy ihop pälsen ihop inför vinters kalla vind på gång. Gunnar är ute vid taverns brawl, dricker sig full av mjöd och äter sig full som en gris med sina krigsvänner thor och gjorm. Gunnar är tillbacka från taverna full och förväntar sig en lagat fris på bordet redo för han men är inte där. Gunnar är vannsinig och ropar efter Hallgerd, så kommer Hellgerd fram, var är min gris säger Gunnar argsint mot Hellgerd, Hellgerd säger jag har ätit den eftersom du är redan full av din mjöd, men gunnar blir vannsinig och skriker till henne, jag sparade den till nu så slappar han Hellgerd hårt så att hon ramlar på backen. Så där händer när du tar nånting från mig bara så där kvinna. Gunnar stänger dörren efter sig gående till tavern brawl.

    Gilla

  14. På Hilidarende i Fljotslid bodde Gunnar, man till Hallgerd. Rannveig hette hans mor. Hon var dotter till Sigfus, son till Sigvat röde, som blev dräpt vid Sandholafärja. Gunnar var kusin till Josefin som var dotter till Ragnar och brorsdotter till Jan den Blåe som blev hängd i Uberåsen med kotarm runt halsen därav ”den Blåe”.

    Hallgerd spenderade ofta dagarna hemma på grund av hennes lathet. Hon fick därför ta hand om hushållet. Hallgerd tillbringade ofta dagarna blängandes på bärplockaren Bengt som bodde lite längre bort på berget. Hon som gillade att leva loppan gick därför ofta ut på kvällarna för att leta lyckan hos männen i närheten. Hallgerd som var en av de vackrare kvinnorna i området fick därför ofta en omgång i sänghalmen på kvällarna, när Gunnar själv var för trött för att tillfredsställa henne.

    När Gunnar en kväll vaknade efter en mardröm märkte han direkt att Hallgerd var borta. Han vankade nyvaken ut till köket för att se vart hans maka tagit vägen. Halvvägs till köket hör han något oväsen och gick då ut för att se vad som försegick. Märkligt mörker möter mannen som ser hur det på längre bort lyser i Bengts koja som skapar någon sorts gult filter i nattens mörker.

    Med stapplande steg i kylan och mörkret går Gunnar mot kojan för att be bärplockaren Bengt att dämpa sig lite. Han knackar på och ut ur dörren kommer endast ett svettigt stort huvud.
    ”Vad försegår här?” säger Gunnar.
    ”Inget speciellt, jag bara rensar mina bär,” säger Bengt.
    ”Jasså? och då behöver du göra sånt oväsen ifrån dig?”
    ”Jag sticker mig ibland på barr som åkt med när jag plockat.”
    Gunnar sneglar in genom dörren och ser Hallgerd liggandes i sänghalmen i Bengts koja. Han går in och ger Hallgerd en ordentlig örfil och sen säger han.
    ”Jag tror att du och jag ska sätta på oss våra bärplockarhandskar och gå ut och plocka lite bär, säger han till Bengt.”
    När Gunnar några minuter senare kommer in skriker Hallgerd. ”Vad har du gjort Gunnar!?” Gunnar borstar av sig händerna på sina byxor och säger. ”Då var sista bäret plockat.”

    Gilla

  15. Sagan börjar med att Gisle, Torkel, Are och hans svågrar sammanförde en ceremoni för deras lojalitet.
    Efter ett tag sker det hemska grejer när Torkel fick höra att Aud skvallra om Asgerd, hans hustru, tidigare kärlek som hon har haft innan hon blev gift. När hon tillslut erkänner att det var Aud:s bror hon var gift med blev Torkel vansinnig och beslutar att flytta ifrån gården till någon annan gård, vilket var Torgrims gård. När han hade flyttat till Torgrims gård, går Vestein tillbaka till Gisles gård för att besöka de.
    De hade diskuterat om Torkel.

    Strax därefter mördas Vestein i en natt i sömnen i Gisles hus. Gisle såg honom död därefter bestämde han sig att han ska hämna mordet på Vestein och han var övertygad om att det var Torgrim som var mördaren.
    Gisle går till Torgrim och mördar honom i hans säng och flyr ut utan att bli upptäckt.

    När Gisle förklarades som fredlös ger hans sig ut på flykt ifrån sin by och ger sig iväg till Island.
    Efter när han blev upptäckt kämpar Aud sida vid sida med sin make tills hans dödades i en svår kamp. Efter Gisle död hedrades han för att vara lojal man för någon anledning och det slutade så.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: