Existensialismen – del 2

Vi har tittat på några texter: Ett kejserligt budskap, Framför lagen och läst de första sidorna i Förvandlingen. Alla skrivna av Franz Kafka. Vi har också läst och diskuterat kring Jean-Paul Sartres två anekdoter, den ena om servitören och den andra om den dejtande kvinnan.

Dessa texter och anekdoter tillhör en litterär och filosofisk strömning som kallas existentialismen.

Berättelserna verkar behandla saker som:

  • En värld utan en given sanning, ett givet uppdrag, en given mening, eller Gud.
  • En värld där människan skjuter upp sitt beslut, bedrar sig själv att tro hon är ofri, eller betraktar sig som ett objekt eller offer snarare än ett subjekt och en aktör.
  • En upplevelse av bävan, fruktan, förvirring eller känsla av att tillvaron är absurd. En känsla av att handlingar inte spelar någon roll samtidigt som känslan av att just ens eget liv är viktigt, unikt och att tiden är utmätt. Dramatiserad av insikten av att livet rusar vidare mot ett oundvikligt åldrande och en död utan återvändo.

Simone de Beauvoir

I kurskraven står att vi också ska behandla kvinnliga författarskap. I det här sammanhanget blir Simone de Beauvoir omistlig. Hon ger existentialismen nytt liv genom att se den utifrån kvinnans situation.

Albert Camus

Albert Camus menade att tillvaron var absurd. Det är absurda är någonting som uppstår i mötet mellan människan och omvärlden. Människan söker samband, mening och begriplighet i en värld som är slumpmässig och godtycklig. Camus talar om att människan ropar, men världen är tyst. Den absurda människan är en människa som är medveten om detta, men hon måste också revoltera genom att söka medvetenheten och en klarhet i den obegripliga världen. Hon måste leva och inte kapitulera det vill säga inte ta sitt eget liv. Hon måste söka frihet. Vi är fria eftersom våra liv är ändliga.

Camus talar om en kvantitativ livsmoral där människan borde försöka maximera livskänslan. Genom revolten och friheten kan vi uppnå passionen, lidelsen. ”Att känna sitt liv, dess revolt, dess frihet i största möjliga utsträckning är att leva och att leva så mycket som möjligt.”  Titeln kommer från den berömda Sisyfos-myten om Kung Sisyfos som besegrad döden genom list som straff kastades han av Zeus ner i dödsriket och dömdes där till att i evighet rulla upp en sten för ett berg och varje gång som han höll på att lyckas rullade stenen ner. Detta värsta straffet var det som innebar meningslösheten.

Camus tycks exempelvis i följande brev se något karaktärsdanande och stärkande i människans svåra situation. Inför en meningslös värld, inför kamp mot omöjliga odds så finns det trots allt något starkare och godare i människan än vad man kanske skulle tro:

tumblr_mu43hfqrwg1shxe70o1_500

Ska man tro Camus så finns något enastående att hämta om man tänker till kring de existentiella frågorna, nämligen en känsla av egenvärde. Camus skriver i sin essä ”Människans revolt” om hur vi människor kan få fotfäste i världen och i oss själva. Det gör vi, säger Camus, genom att revoltera mot de begränsningar och de förtryck som vi finner outhärdliga.

I essän gör Camus klart att  en människa i revolt vänder sig mot sakernas tillstånd då gränsen för det uthärdliga överskridits. Då blir hon plötsligt medveten om att hon har ett värde inom sig som hon vill få respekterat.

Det mänskliga lidandet, som är individuellt, får dock genom revolten en kollektiv innebörd, säger Camus. ”Jag revolterar, alltså finns vi till” – blir den moderna varianten av Descartes klassiska fras. När vi revolterar känner vi igen andras krav på värde och vi förstår andra människor. Men de förstår också oss. Revolten kan därför bli en väg ur ensamheten, om man tror Camus.

Existentialismen och mening?

Kanske kan man utifrån existentialisterna se en ny frihet och en ny livskänsla? I friheten liker ett slags förgudligande av människan. Vi kan göra vår egen mening. Vi kan göra vad som helst till en helig mission.

Ett armbandsur, en regndroppe på kinden, en regnbåge vid horizonten, de grå molnen ovanför Kunskapens hus i Märsta kan bli meningsfulla och heliga. Eller varför inte just det ögonblick du befinner dig i just nu?

Kan ett ögonblick göras heligt?

Den enda stunden, Runeberg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: