”Kritisk vän”

Vi fortsätter vårt skrivarbete. De som läste förra gången behöver nu komma igång med sitt skrivande. Alla behöver få chans att skriva en berättelse. Och vi ska utveckla dem ordentligt! I det arbetet ska vi använda oss av kritiska vänner. Vi diskuterar hur tillsammans.

Första meningen är viktig. Vi vill dra in läsaren. En bra första mening innehåller någon eller alla av dessa kännetecken:

Ovanligt
Oväntat
”Action”
Konflikt

”FEL”: Jag hörde grannen genom väggen.
”RÄTT”: Jag hörde ett skri. Kan det ha varit en katt, eller kom det från grannen på andra sidan väggen?

Kritisk vän

En kritisk vän är en kamrat som är på din sida och som hjälper dig genom att se bra saker i det du skriver. Den kritiske vännen kan också hjälpa dig att inte göra småfel som man lätt missar om man skriver helt ensam.

Nu gäller det för er att utvecklas med hjälp av er kritiske vän. Du ska hitta en kritisk vän som hjälper dig med två saker:

  1. Kontrollerar att du delar in din text i stycken.
  2. Kontrollerar att du sätter ut punkt och kommatecken på ett någorlunda hyggligt sätt.
  3. Kollar igenom dina DE, DEM och DOM.

Det är också bra om du är kritisk vän till någon!

 

Uppgiften

Du

  • Du ska skriva en uppsats enligt separat instruktion. (Ett eller flera utkast).
  • Du ska låta den kritiske vännen rätta din styckeindelning, dina meningar och dina de/dem/dom.

 

Den kritiske vännen

  • Du ska förbättra styckeindelningen, komma med synpunkter på placering av kommatecken och punkt samt kolla ifall det blivit rätt de/dem/dom.
  • Du ska använda en penna med annan färg än författaren om du vill rätta till något som blivit fel.

 

OBSERVERA!

Den kritiske vännens namn ska stå på uppsatsen.

4 reaktioner till “”Kritisk vän””

  1. Som nästan alla andra dagar på väg till jobbet passerar jag statyn i kyrkogården. Till skillnad från alla andra dagar så får jag känslor av oro och sorg vid statyns närhet. Statyns ansikte är det ända jag kan tänka på.

    Arbetsdagen är mycket långsam, jag arbetar ofokuserat. Känslan av sorg följer mig dagen ut och finner mig ofta stirra in i väggen. Ett flertal gånger tänker jag på statyn, det är som att den vill säga något. Några timmar senare ser jag en ung flicka springa förbi i korridoren. Hon ser vilse ut. Jag ropar efter flickan men inser snabbt att min hjärna lurat mig. En känsla av kyla sveper genom min kropp. Tiden går och jag börjar undra ifall min hjärna verkligen lurar mig, om det jag känner och ser kanske inte bara är illusioner.

    Arbetsdagen är slut och jag bestämmer mig för att ta en närmare titt på statyn. Känslorna växer och med det även oron ”är det verkligen nödvändigt att gå till statyn igen” tänker jag för mig själv men bestämmer mig i slutändan att ändå gå dit. Långsamt går jag till kyrkogården där statyn står för att undersöka, är jag galen?

    På gravstenen där statyn står läser jag ”Petra Andersson 2005-2016”.

    Jag tar mig allt närmare statyn, efter en kort stund finner jag mig öga mot öga med statyn. Statyn har stängda ögon. Jag inspekterar statyn noggrant, den väcker känslor av liv som att en själ fastnat i den. Jag ser en ensam tår bildas som sedan långsamt rör sig ner, ner längs kinden och hakan. Tiden jag ser på tåren känns som en oändlighet. Jag avbryts plötsligt av ett ljust skrik. Jag vänder mig hastigt men ser inget, sen ser jag flickan igen, hon är rädd och springer sedan iväg. Jag bestämmer mig för att försöka följa efter henne vilket leder mig ut i skogen och en liten vattenkanal.

    Luften känns plötsligt mycket kvav och solen sätts i skugga av träden. Jag är helt ensam. Vattnet rör sig långsamt och släpper ut ett dovt forsande ljud. Trädens skuggor omringar mig och sänder ut en mycket obekväm känsla. Jag känner mig övergiven. Jag tar mig närmare vattenkanalen och ser något. Det är kroppen av flickan. Jag ringer ett kort samtal och väntar. Tre män plockar upp kroppen mycket försiktigt och för in den döde till likbilen.

    Gilla

  2. Lägg inte ut det här tack.

    Allt började med att jag kom hem från jobbet. Jag var trött och sur för jag hade behövt jobb övertid utan extra lön. Allt jag ville göra när jag kom hem var att äta och lägga mig och sova.
    När jag öppnade dörren till lägenheten så låg det ett brev på golvet. Jag plockade upp brevet och börja öppna det när min fru kom in i hallen och sa åt mig att inte öppna det.
    – Varför? frågade jag med en argare röst en menat.
    – För det är till mig inte till dig! Sa hon surt.
    – Ok. Svarade jag lugnt och gav henne brevet.
    Sen gick vi till köket och åt utan att prata om brevet. Men jag kunde inte hjälpa att undra vad det var som var så hemligt. Till slut klarade jag det inte längre.
    – Vad är det i brevet som är så hemligt att inte din man får läsa det? Frågade jag plötsligt
    – Det är personligt jag vill inte att någon ska läsa det. Sa hon lugnt, men man såg att hon skämdes för något.
    – Vi har varit gifta i fem år jag trodde att vi berättade skulle berätta allt för varandra.

    Gilla

  3. De Gråtande Änglarna

    Det var mörkt när jag vaknade. Jag kunde knappt urskilja något men efter en stund så kunde jag se var jag var. Jag hade vaknat mitt i mellan två murar utav taggbuskar. Jag reste mig upp och gick rakt fram vilket ledde till en väg som ledde till antingen vänster eller höger. Jag bestämde mig för att svänga till vänster och jag gick i raska steg.

    Vägen ledde till en staty av en ängel som inte hade vingar. Statyn hade händerna om sitt ansikte och nere på plattformen som den stod på stod det ”Den Gråtande Ängeln”. Den var fortfarande oerhört vacker och den glänste nästan. Jag kollade runt om statyn för att kolla ifall det var någon annan stig eller väg. Besviken, vände jag mig om för att jag inte kunde hitta någon väg. Jag bemöttes av en stor vägg av taggbuskar och jag hoppade tillbaka av överraskning. Jag kollar runt och ser att statyn är borta. Istället för statyn var det en väg som ledde till ett slags torg.

    Jag började gå mot torgen och såg flera utav statyn som jag såg tidigare. Den enda skillnaden i mellan dessa statyer och den tidigare var att deras ansikten inte var täckta. Nu kunde jag se deras ansikten mycket klarare. De var som man kunde ha tänkt, vackra. De var så vackra att min inte kunde beskriva dem.

    Jag vände mig om för att se ifall muren var borta men den var fortfarande där.
    Jag fortsatte att gå igenom torgen men det jag såg sedan kommer jag komma ihåg för resten utav mitt liv. Statyerna hade flyttat.

    Gilla

  4. Dem hade tagit sig in genom väggen. Den vek sig ner utan motstånd när de stödjande stockarna gav vika och föll ner på marken. De blodtörstiga, hungriga och arga varelserna, döda men samtidigt levande. Även kallade Zombies.

    ”SPRING!” hördes det från husen när Leif stod kvar och slogs för sitt liv efter att blivit träffad av väggen när den föll. ”Leif, SPRING!” ropade Leifs bror, Göran. Fler och fler zombies tar sig igenom springan i väggen där en plåtbit en gång har suttit. Leif blir överbemannad av zombies, men lyckas dra sig under en bil som hade parkerats precis bredvid väggen. Bilen var av märket Hummer och modellen H3, vilket gav han hyfsat stort utrymme att ta skydd från de långa och förfärliga armarna. ”Hjälp är på väg!” hör man Göran skrika samtidigt han springer in i Huset, som befinner sig mitt i det inhägnade området, för att samla ihop de starkaste och tuffaste personerna.

    Det tar inte mindre än 20 sekunder, men för Leif känns det som flera år. Göran har lyckats samla in grupp, inkluderande Jorge, Daniel, William, Anthony, Patrik och Göran han själv. De tar varsin, en för en. Långsamt med säkert tar de sig längre och längre fram mot bilen. Det känns som en evighet, fler och fler zombies tar sig an gruppen som har blivit omringade av zombie som svärmar in genom springan.

    Fokus ligger nu på gruppen och fler och fler zombies struntar i Leif. Mindre och mindre zombies ligger runt Bilen och gräver efter Leif. Då ser Leif sin chans. Han tar sin trubbiga och slitna kniv. En zombie efter en zombie tar han sig ut från bilen. Blod sprutar ut från varje zombie, adrenalinet tar över och Leif vägrar ge upp. Viljan och adrenalinet gör att det endast finns en utväg från denna komplexitet, överlevnad.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: