Personbeskrivning eller läsa novell

Förra gången fick ni läsa Det skvallrande hjärtat. Det var en slags personbeskrivning. Ni skulle kunna prova på att skriva en egen kort berättelse på lektion. Här hittar ni uppgiftsinstruktionen.

 

Eller så kan ni läsa en novell till och svara på textfrågorna. Läs då denna novell:en-promenad_publ

 

Det ni gjort postas som kommentar

25 reaktioner till “Personbeskrivning eller läsa novell”

  1. 1. De använder gaslyktor och de har drosckar.
    2. Det var mörkt, litet, fuktigt och kallt.
    3. Hans inkomst var inte tillräckligt mycket för att någon skulle förlova sig med honom.
    4. Han var böjd över sina böcker och skrev ”flitigt och prydligt”.
    5. Han blir glad. Gatulivet är mer ljust och ljuvligt än hans jobb. Han äter mat och beställer saker han vanligtvist inte gör vilket innebär att han känner sig för att vara spontan.
    6. Han ifrågasätter varför de vill jobba i ett yrke som deras. Vilket leder till att damen ändrar sitt beteende till något som Leras inte förväntade sig av.

    Gilla

  2. Hej

    Kul att vikariera idag. Ni tog uppgiften på allvar och arbetade på bra. Glöm nu inte era kommentarer här

    /Andreas

    Gilla

  3. 1. Ett av dessa exempel är hur han nämner årtalen när hans mor och far gick bort. Det finns ytligare exempel på detta.
    2. Som det mest tråkiga, illa luktande och unkna ställe du kan hitta.
    3. Han har inte upplevt så mycket och inte mött så många kvinnor som tycker om honom, dels har han också inte intresserat sig i sammanhanget heller.
    4. Det beskrivs som det lugnaste jobbet som finns, men man får inte veta exakt vad han arbetar med utan bara vad han gör när han arbetar. Det beskrivs som att han skriver väldigt flitigt i massor av arbetsböcker och pärmar, vilket från mitt perspektiv antyder att han antagligen håller på med bokföring och/eller ekonomi.
    5. Gatulivet beskrivs som väldigt livfull och romantisk med massor av liv överallt, tillsammans med massor av musik, mat och underbara vänner. Det skrivs också som om det skulle finnas massor av prostituerade kvinnor i Paris.
    6. Han blir upprörd och tar illa upp.

    Gilla

  4. 1. Han beskriver att gaslyktor lyser när han är ute på kvällen istället för lampor som det är nu och istället för bilar så ser han droskor.
    2. Som ett litet, mörkt, kallt, och fuktigt rum som fylldes av en rutten lukt när man öppnade fönstret.
    3. Han har inte tillräckligt mycket i inkomst och han har aldrig känt kärleken.
    4. Det beskrivs som ett helvete, mycket enformigt och tråkigt. Som att han har gjort samma sak mellan samma tider i 40 år.
    5. På eftermiddagen så är det mycket glada personer ute som familjer och sedan mot kvällen natten så åker dem hem och det kommer flera prostituerade ut.
    6. Han blir väldigt upprörd och reflekterar över att han aldrig har känt kärlek vilket är den största delen till att han sedan tar sitt liv.

    Gilla

  5. Som nästan alla andra dagar på väg till jobbet passerar jag statyn i kyrkogården. Till skillnad från alla andra dagar så får jag känslor av oro och sorg i statyns närhet. Statyns ansikte är det ända jag kan tänka på.

    Arbetsdagen är mycket långsam, jag arbetar ofokuserat. Känslan av sorg följer mig dagen ut och finner mig ofta stirra in i väggen. Ett flertal gånger tänker jag på statyn, det är som att den vill säga något. Några timmar senare ser jag en ung flicka springa förbi i korridoren. Hon ser vilse ut. Jag ropar efter flickan men inser snabbt att min hjärna lurat mig.

    Gilla

  6. 1. Det använder droskar och lyktor, det står att hans föräldrar dog runt 1800-talet, och att han flyttade 1860-talet
    2. Som en kyrkogård, ett fängelse. Mörkt och obehagligt.

    3. Han fick aldrig tillräckligt mycket pengar för att gifta sig, knappt för att betala hyran.

    4. Hans uppgift är att upprätthålla bibloteket

    5. Han gillar gatulivet för att han gör något som inte följer hans rutin, det ger honom en mening i livet och det leder till att han gör spontana saker som att gå genom paris. Han upplever också hur ensam han är när de prostituerade frågar honom om sällskap.

    6. Han känner ingen riktig kärlek så han blir sur och frågar varför de jobbar med det yrket.

    Gilla

  7. 1. Sent 1800-tal eftersom dom hade gaslampor och hans föräldrar dog 1856 och 1859.
    2. Det beskrevs som mörk, illaluktande, kalt och fuktigt.
    3. Han hade inte pengar till det och hittade aldrig kärlek.
    4. Det är samma sak varje dag och det känns som ett fängelse.
    5. Vackert mycket folk, good mat och många prostituerade.
    6. Han blev upprörd och han kände som om ett mörker sänkte sig över honom. Då började han tänka på hur meningsläst hans liv har varit.

    Gilla

  8. -My nu är det bäst för dig att du lägger dig! sa jag med en arg ton.
    -Jag tänker inte göra någonting! skrek My tillbaka.
    Jag gick med bestämda kliv från köket till My i hennes rum. När jag tittade in i rummet såg jag ingen My.
    Jag flöt över rummet med ögonen, och där! Jag såg hennes uppsatta blonda hår, precis som hennes mor brukade ha. Hon var så liten att hon kunde gömma sig bakom sängen, men mig lurade hon inte.
    -My kom fram nu, du måste sova! sa jag med en arg ton.
    Hon trodde fortfarande hon var gömd.
    -My, snälla rara kan du komma fram nu, du orkar inte upp till skolan annars! sa jag denna gång med en snällare ton.
    -Jag tänker inte gå till skolan! Jag tänker inte sova, jag tänker inte borsta tänderna heller! skrek hon tillbaka och drog täcket över sig.
    Nu tog det fart i mig, jag störtade fram och ryckte bort täcket sedan tog jag och lyfte upp henne och in i badrummet, borstade hennes tänder sedan la jag henne i sängen och stängde och låste dörren bakom mig.
    -SOV! sa jag innan jag stängde.
    Innan jag gick ner till vardagsrummet igen hörde jag snyftande från rummet.
    Jag tog en sväng förbi badrummet, och ställde mig framför spegeln. Jag tittade på mig själv, mitt hår som var påväg bort. Min tomma haka och mina tomma kinder. Jag tittade rakt in i mina blåa ögon, och kände igen min dotter i dom. Jag mådde dåligt över att jag skällt på My. Hon som är så liften vet ju inte bättre. Man borde inte skälla på barn i den åldern. Jag bestämde mig för att gå tillbaka till hennes rum och kolla om hon sov. Det gjorde hon, jag bäddade om henne sedan gav jag henne en puss på pannan.
    På hennes nattduksbord såg jag en teckning, det var på mig och hennes mamma. Med ett hjärta
    -Älskar dig My, förlåt för att jag skällde. Sedan gick jag.

    Jag visste att klockan började bli mycket, pappa kommer be mig lägga mig snart. Men jag måste bli klar.
    Jag höll på att rita en teckning. Jag kände på mig att pappa hade det svårt, utan mamma var det jobbigt. Jag hade det också svårt, men pappa tyckte allt var jobbigt. Jag ville hinna rita klart innan han bad mig gå och lägga mig. Jag tänkte ge teckningen till pappa imorgon för han fyllde ju år.
    -My nu är det bäst för dig att du lägger dig! hörde jag pappa skrika från köket.
    -Jag tänker inte göra någonting! skrek jag tillbaka. Jag hörde pappa gå bestämt ner från köket upp till mitt rum. Jag var tvungen att gömma mig så han inte skulle se teckningen, jag gömde mig bakom sängen. Pappa kom in och skrek lite, och jag skrek tillbaka. Jag ville ju egentligen inte att pappa skulle bli arg. Men jag hann gömma teckningen under sängen precis innan han plockade upp mig och borstade mina tänder sedan la han mig i sängen och stängde dörren.
    -SOV! skrek han innan han gick.
    Jag började gråta för jag gillade inte att se pappa arg. Då jag visste att han redan hade det jobbigt.
    Jag gjorde klart teckningen och la den på mitt nattduksbord. Han kom upp mot mitt rum igen, jag la mig och låtsades sova.
    Han öppnade dörren och tittade in. Han kom in, jag hörde han plocka upp teckningen. Innan han gick så pussade han mig på pannan och sa
    -Älskar dig My, förlåt för att jag skällde. Sedan gick han.
    När han hade gått viskade jag för mig själv.
    -Älskar dig också pappa.

    Gilla

  9. 1. Man märker vissa detaljer som att hans far dog år 1856 och hans mor 1859 samt detaljer som häst med vagn samt klädd stilarna.
    2. Som tragisk och dystert och väldigt tråkigt samt att han har ett mörkt kallt kontor han sitter i.
    3. Han känner ingen kärlek och har aldrig tänkt sig att gifta sig. Han säger att han inte hade haft råd med det heller han har knappt pengar för sej själv.
    4. Som ett riktigt torrt skit ställe med låg lön och han verkar inte gilla det någonstans. Det hade inte jag heller gjort.
    5. Han tycker om att gå utom hus och se människor som lever fint och har det trevligt. Han tycker även att det är trevligt.
    6. Han blir irriterad och tilltalar de aggressivt och frågar varför de jobbar med den skiten osv. Han vart förbannad helt enkelt.

    Gilla

  10. Några detaljer som indikerar vilken tid historien utspelar sig på är mannen som kallades kavaljer, att det finns så många som åker runt i droskor osv. Förutom det så säger dom också att det är 1899 (dom säger att hans mor dog 1859, och att det är 40 år efter det, så då kan man med relativ lätthet räkna ut att det är just 1899)
    Leras kontor beskrivs som ett rent, gammalt och kalt rum.
    Leras gifte sig aldrig eftersom han aldrig tjänade tillräckligt med pengar för att kunna göra det.
    Leras arbete beskrivs som ett monotont, tråkigt jobb.
    Maupassant beskriver paris som en flamboyant stad med massor av prostituerade kvinnor..
    Leras reagerar negativt, och blir irriterad när han tilltalas av de prostituerade.

    Gilla

  11. Mannen med de vita ögonen

    Han stod där med sina lysande ögon, gömd under sin mörka ek. Ljusens låga dansade vilt när mannen ritade på marken. Vinden susade men det verkade inte påverka mannen på något sätt. Varje gång vinden susade var det som om hela jag bara ville försvinna med vinden mot honom, men jag stod gömd bakom ett träd.

    Mitt hår flög vilt i vinden och jag kände min kropp började gå till sömns och bara kollapsa, men jag stod still och höll mig mot den stora björken och gömde mig smidigt med min lilla kropp. Mannen under eken ritade som en cirkel och hade nu börjat säga ord på något annat språk som jag inte förstod. Vinden började även bli kallare och kraftigare så att mitt hår trasslade in sig i trädens grenar. Med mina små, kalla fingrar försökte jag försiktigt trassla ur mitt hår ur grenarnas grepp, det var krångligt men jag fick tillslut ur håret. Jag släppte försiktigt upp grenen och vände min blick mot där mannen stått. Han var inte där, mannen med de vita ögonen var inte kvar. Jag kunde fortfarande hör honom men det var som om det ekade i skogen. Vinden hade slutat men ljusens lågor dansade fortfarande lika vilt som när han stått där. Han är kvar. Jag bara visste det inombords.

    Jag hörde bara mitt hjärta nu, jag var skräckslagen. Tänk om han hittar mig? Vad kommer hända? Jag stod där vid min björk, förstenad. Mitt huvud började dunka med mitt hjärtas slag. Något var fel. Jag skrek till när buskarna rasslade. Jag slängde handen för munnen direkt. Nu måste han ha hört mig. Jag tog några långsamma steg bakåt i det långa gräset. Mina fötter fastnade i en rot så jag ramlade.
    ”Om jag bara ligger här kanske han inte märker mig.”, tänkte jag för mig själv.
    Jag låg där i gräset, kall och rädd, och väntade på att det skulle bli morgon, så jag blundade.

    Mina ögon slog upp när ett ljud ekade igenom skogen. Jag låg stilla och riktade mina ögon mot grenarna ovan mig. Det var då jag såg dem, ögonen, de lyste som solen ned på mig. Nu ville jag bara gråta, gråta och vara hemma i min säng och bara sova. Mannen tog sig smidigt ned från trädet mot mig. Tårarna rann.
    ”Nu är jag så gott som död.”, tänkte jag skräckslagen.
    När mannens fötter funnit marken så stod han bara där och tittade ner på mig.

    Plötsligt så tog han fram en gammal kniv och gick ned mot mig. Jag blundade för jag ville inte dö idag. Inte idag. Det var som min mamma sagt till mig:
    ”Vad säger vi till döden när vi inte vill dö? Inte idag.”
    Jag skrek det nästan i mitt huvud jag vill inte dö idag! Mina ögon öppnades och jag reste mig upp till min förvånad och märkte att han bara skärt loss roten så jag kunde resa mig.

    Mannen bara stod där och såg på mig. Vad nu då? Ska han döda mig eller inte? Så jag stirrade tillbaka in i hans ögon och märkte något nytt. Dom sken inte lika mycket. Hans pupiller hade börjat synas. Jag stod där glad. Han log mot mig och föll bakåt. Jag slängde mig fram för att fånga honom.

    ”Du vet inte så mycket om den världen som du tror att du gör.”, viskade han till mig när jag fångade honom.
    ”Vad menar du?”, frågade jag försiktigt.
    ”Du såg ju mig. Du såg mina ögon! Dom är väll inte normala?”, viskade han med en lite högre röst.
    ”Nej, men vad menar du med att…”, började jag med en lite irriterad röst.
    ”Det finns inte bara mänskliga saker i denna värld så var försiktig var du nu går. Du hade tur att du träffade mig och inte någon annan som hade dödat dig!”, sa han med en röst och hostade lite då och då.
    Så han kunde dödat mig? Många frågor kom upp i mitt huvud. Jag satt där och funderade, chockad, över allt han sagt. Ska jag tro på en främling i skogen?

    Solens strålar började skymta mellan trädens löv med mannens suck.
    ”Min tid är visst kommen.”, började han med en stor suck. Nu kunde man se hans pupiller helt och hållet.
    ”Lycka till och var försiktig.”, avslutade han medan hans syre försvann med orden.

    Gilla

  12. Textfrågor En promenad
    1. Den viktigaste detaljen som nämns i berättelsen för att definiera årtalet är leras föräldrars död. I 40 år hade huvudpersonen arbetat i bokhandeln, han hade börjat arbeta då han varit 21 år. Sammanlagda åldern beräknar att leras är i denna berättelse cirka 61 år gammal.

    Berättelsen sker mest troligen i en rullande tidsform. På sidan 185 nämns några olika årtal och händelser efter varandra som stämmer tidsformsmessigt. Med denna information bör årtalet kunna räknas ut något ungefärligt.

    Hans föräldrars död skedde åren 1856 och 1859. År 1868 hade Leras bytt sin bostad, och år 1866 nämns det att han redan arbetar i bokhandeln. Detta förtydligar att leras var vid detta fall en vuxen man och troligen hade detta skett efter hans föräldrars död.

    Året 1866 arbetade leras i bokhandeln, som avslöjar att han redan fyllt 21 år. Då 1866 är det tidigaste bevisat på att huvudpersonen arbetar i bokhandeln kan vi estimera att han då är 21 år gammal. 1866-21 ger resultatet 1855. Leras nuvarande ålder var 61 år. 1855 adderat med 61 ger resultatet 1916.

    Berättelsen utspelar sig alltså (ungefär) under årtalet 1916. Detta argument kan förstärkas med att häst och vagn transport nämns då det var ytterst populärt i storstäderna.
    2.

    Gilla

  13. 1.Några detaljer som indikerar vilken tid historien utspelar sig på är mannen som kallades kavaljer, att det finns så många som åker runt i droskor osv. Förutom det så säger dom också att det är 1899 (dom säger att hans mor dog 1859, och att det är 40 år efter det, så då kan man med relativ lätthet räkna ut att det är just 1899)
    2.Leras kontor beskrivs som ett rent, gammalt och kalt rum.
    3.Leras gifte sig aldrig eftersom han aldrig tjänade tillräckligt med pengar för att kunna göra det.
    4.Leras arbete beskrivs som ett monotont, tråkigt jobb.
    5.Maupassant beskriver paris som en flamboyant stad med massor av prostituerade kvinnor..
    6.Leras reagerar negativt, och blir irriterad när han tilltalas av de prostituerade.

    Gilla

  14. 1. det stor årsdatum inom texten. t.ex. 1856 dog hands far och att 1859 så dog han mor också. men även att han berättar om att det händer en viss repetion varje dag mellan år 1866, 1874, så man får veta att denna berättelse utspelar sig i mitten av 1800-talet.

    2. han beskriver den som mörk eftersom en gaslampa är det ända som lyser upp rummet. det var alltid fuktigt och kallt. det gick inte att öppna fönstret för då fylldes rummet med en obehaglig stank .
    3. han hade många negativa tankar gällande kärlek mellan två personer. t.ex. att folk som håller varandra i hand sprider en sorts feber. han har aldrig varit intresserad.
    4. tråkigt och ensamt. han sitter i det där rummet hela dagarna med noll kontakt av en annan människa.
    5. det parisiska gatulivet. är fyll av kärlek. äkta och oäkta. det finns parkbänkar över allt.
    6. han känner sig intresserad utan mer upprörd av att alla ska fram till honom och säga samma saker. de ska vara snälla och spela på han känslor men han är inte intresserad.

    Gilla

  15. 1 i en del av texten så berättar han om när hans mamma och pappa gick bort.

    2 Han beskriver det som kallt, fuktigt och lite illa luktande.

    3 Han hade inte tillräckligt med pengar för att kunna gifta sig

    4

    jag är inte klar!

    Gilla

  16. 1. Som man kanske första raden så har han ett väldigt annorlunda namn som nästan aldrig används längre som är Leras. Sen så är han en bokhållare som är då ett annat ord för bokhandlare men som användes för i tiden. Dem nämner gasljus istället för lampa tex. Sen är det prostituerade på gatorna vilket är ganska ovanligt nu jämfört med för.
    2. Bokhållarens arbetsplats är ett riktigt tråkigt och dåligt rum att arbeta i. Han arbetar i en hålla där det inte finns något ljus alls och det ligger allra längst in i byggnaden, det finns ingen bra luft, inga finna väggar och det stinker utanför och det är kallt och fuktigt. Det är ena helt fruktansvärd arbetsmiljö men för honom när han var 40 år yngre var det en dröm att få ha rum där.
    3. När Leras var yngre så tjänade han femtonhundra som var ganska lite då och det gjorde att han inte hade råd att gifta sig och sen så hade han inte något mer att njuta av så det skulle inte det vara någon ide att få någon annan att må på samma sätt/inte få någon glädje.
    4. Så Leras jobb är uppdelat, han jobbar som en bokhållare på Labuze & Co och då handlar det mer om att köpa in böcker och sen försöka sälja dem för ett högre pris. Sen jobbar han även med att skriva böcker flera timmar varje dag som han beskriver det som ett fängelse för honom.
    5. När leras äntligen väljer att gå ut en kväk och ta sig an en riktig måltid med vin, kaffe och konjak så går han även en promenad där han möter på flera personer som är finklädda och sen även prostituerade som han inte verkade särskilt glad över. Det ser ut som att det är väldigt lugnt på gatorna i paris under kvällen men att på visa ställen så kan det vara större grupper av människor som festar och har kul. Det verkade som att han hade en bra middag utan att det var så mycket skrik.
    6. När Leras ser en prostituerad komma fram och sätta sig bredvid honom så ser man att han inte är nöjd över att hon kom och innan den prostituerade började röra honom så frågade han varför hon valde att bli prostituerad och verkade som att vara ganska arg på att dem valt att bli prostituerade och sälja sex sådär och valde att gå därifrån då eftersom han inte var intresserad

    Gilla

  17. 1.Den största detaljen jag har märkt med denna berättelse är de äldre begreppen och orden som används. De bidrar till en omställning i hjärnan att det är en äldre berättelse och sätter sig in i den tiden.

    Några andra detaljer jag har uppmärksammat under berättelsen är vagnarna (Droskor), brinnande lyktor på vagnarna och gaslyktorna som användes inne på kontoret. Dessa är äldre saker som sällan används idag, vilket ger en äldre blick på berättelsen. Kommod är ett begrepp som inte används lika ofta idag, men användes tidigare istället för handfat.

    2.Leras kontor beskrivs som litet, ruttet, mörkt och deprimerande. Luften i kontoret beskrivs som dåligt och ruttet.

    3.Leras tillvaro har bestått av arbetet i bokhandeln där han har arbetat i 40 år. Kärlek har inte varit något som Leras spenderat tid på eller han knappast tänkt tanken på, nästan tyckt att det är tråkigt och slöseri på tid. Inkomsten av arbetet har varit låg vilket har gjort att Leras inte har haft råd att gifta sig, vilket har lett till att det inte har varit inom tanken.

    4.Leras arbete har beskrivit som dystert och sorgset. Dålig lön och dåligt kontor används för att beskriva arbetet. Varje morgon ser alltid likadan för Leras och är ofta ganska grått och dystert.

    5.Gatulivet har mer glädje och kärlek till skillnad från hur Leras liv beskrivs. Personer ute på gatan är glada och verkar njuta av livet med sina nära vänner eller familj. Miljön beskrivs mer färgstark och upplyftande och Leras liv och arbete beskrivs som dystert och sorgset.

    6.Leras bemötte de prostituerade kvinnorna på ett väldigt dyster och nedstämt sätt, inte så vänligt kvinnorna förväntade sig. Leras bemötande kan även anses lite oartigt och otrevligt, vilket berodde på hans dystra och innehållslösa liv. Efter ett antal kvinnor började Leras ändra till ett mer upprörd bemötande mot kvinnorna.

    Gilla

  18. 1. Att han förlorade sin far 1851
    2. Det är mörkt , fuktigt , luktar illa
    3. För att han hade inte så mycket pengar och var inte internerad
    4. Det är en trådigt arbete där han arbetar som han inte tycker om.
    5. Han tycker att det är trevligt med mycket folk och han tycker om maten
    6. Han blev uppröd och frågade varför hon jobbade som en prostituerad.

    Gilla

  19. Det är över nu. Tretton år av detta elände med bara korta stunder av lugn har äntligen tagit slut och jag vet inte vad jag ska göra med min nya frihet. Dock så kommer den friheten med ett nytt ansvar som de flesta av oss inte vet hur dem sak hantera.

    Jag tittar mig omkring och ser mina kamrater och andra personer som har varit här tillsammans med mig. Jag ser de som har gjort sitt bästa för att göra mitt liv så eländigt som möjligt men även de som har försökt att uppmuntra mig till att vara på mitt bästa beteende. Jag ser även min familj och vänner som väntar på mig tillsammans med mina vänners familjer.

    Jag blickar tillbaks på de åren som jag har spenderat på detta ställe men även på de som jag var på innan. Jag kommer ihåg alla de personer jag har mött och även på dem som jag har lämnat bakom mig.

    Jag ser tillbaka på de senaste tre åren och kommer ihåg första dagen jag kom till detta ställe. Det var en regnig dag utan en skymt av solen och det kändes som om världen höll med om att denna dag var en att sörja. Men jag såg det inte på det sättet. Jag tänkte på att det bara var tre år kvar. Ett antal av mina kamrater från den gamla platsen har kommit med mig hit och hamnat i samma grupp som jag. Och när jag träffade de andra i gruppen så tänkte jag att det kanske inte skulle vara så dåligt på den här platsen.

    Men efter några månader insåg jag att dem här åren skulle bli de jobbigaste hittills. Jag insåg att det inte bara var att ta det lugnt utan att jag skulle behöva jobba hårt för att nå mitt mål. Men jag hade alltid samma tanke i bakhuvudet, bara tre år kvar.

    Jag kommer tillbaks till nuet och säger till min kamrat bredvid.
    – Nu är det äntligen över, nu är vi klara.
    – Ja det har tagit en stund men nu är det över. Fast man känner även en viss sorg över det. svarar han.
    Jag tittar på honom som han inte var helt klok.
    – Hur kan du känna sorg över att vi äntligen har fått vår frihet och det finns ingen som säger vad vi ska göra längre? frågar jag.
    – Det är inte så mycket platsen utan mer strukturen som jag kommer att sakna. Det har ju varit ungefär samma schema i tretton år nu och helt plötsligt så får vi göra vad vi vill. Det känns lite skrämmande. förklarar han.

    Men jag förstår honom inte för nu är jag till slut fri. Jag vänder mig om en sista gång innan jag börjar gå iväg. Jag behöver aldrig komma tillbaka för nu är jag fri. Nu har jag tagit studenten.

    Gilla

  20. Det gick för långt, vi kunde inte stanna, inte när den var i vår närhet…

    Skolan ligger bakom Hanssons brädgård. Äpplena var riktigt röda i år. Jag och Ville genade mellan lagren och förbi den rostiga cirkelsågen. Det hade redan ringt in. Vi skulle ha Fröken Larsson i tyska. Nu skulle vi få en utskällning.

    Efter gympan med ”Kapten”, så sprang vi hem till ville. Tog ett varsitt äpple. Vi satte oss på verandan och spelade kort, black jack, som vi sett på teve.

    Vi packade våra saker och gick från vårt hem, bara för den där saken. Den ger mig oro varje gång jag ser den. Som att vi inte var värda dess närvaro. Redan vid dess första dagar, kände jag att den stirrade när man kollade bort, som att den ville se vad vi gjorde. Jag visste inte själv hur den dök upp, mamma vann tydligen en tävling online som hon själv inte visste att hon var med i. Det hela var bara skumt och underligt. Men vi kunde inte bara göra oss av med den.

    Redan i början hände det ”saker”. Saker som man inte direkt ville tro på. Varje morgon vaknade alla av att dörren slog mot väggen när vinden drog igenom huset. Första natten trodde vi att vi hade fått ett vanligt inbrott. Men inget hade försvunnit. Men ändå detta var inte så onormalt, vår dörr var väldigt gammal och kunde lätt öppnas av en stark vind. Men detta var bara början. Som en varning, en varning om en fara, någon eller något visade vägen ut. Men vi valde att stanna, stanna i det som senare skulle bli vår undergång.

    Gilla

  21. När jag svänger ner mot konsum på min cykel, inser jag att jag glömde telefonen hos Andreas. Jag får plocka upp den imorgon. Det hade varit en lång kväll och jag tänker för mig själv att jag måste sluta dricka så här mycket. Det blir aldrig mycket roligare, och jag är alltid helt förstörd dagen efter. Jag rullar förbi konsum och förbannar den jävla sosse som tyckte att det var en bra ide att stänga fem minuter innan jag kom.
    -Aja, jag får väl be syrran köpa lite cola. tänker jag högt.

    Jag rullar genom den lilla parken som ligger på andra sidan gatan. Den enda personen jag har sett sen jag lämnade Andreas var alkisen som alltid sitter på en bänk i utkanten av parken. Jag börjar tänka på allt som jag måste ta tag i innan jobbet börjar igen. Jag måste börja springa igen, och jag måste sluta äta så mycket skräpmat. Det kostar ju så förbaskat mycket i längden också.

    Jag är så inne i mina egna små tankar när jag trampar mig fram att verkligheten bara glider förbi. Jag tänker dock att statyn mitt i den stora parken såg konstig ut. Den var blöt, och aningen glansig. Det var inget konstigt i sig, men sist det regnade var för 4 dagar sen, och senaste gången man rengjorde statyn var för 51 år sedan, när den uppfördes. Det var ett litet evenemang förra året där dom gav ut saft och kakor, för att fira att det var 50 år sedan statyn uppfördes, 1965.

    -Nu är det bara två backar kvar. mumlar jag för mig själv och syftar på dom två uppförsbackar innan nedförsbacken som tar mig hem till min 2:a. Jag kände en ström av målmedvetenhet komma till min kropp, och jag ställer mig på pedalerna för att kunna ta i mer, men så fort jag sätter tyngd kedjan hoppar den av. Tror jag. Efter en kort inspektion kommer jag fram till att det främre kugghjulet har rostat sönder, och att hälften av piggarna hade brutits av när jag satte press på dem.

    Med en känsla av förlust lade jag mig uppgivet ner på gruset. Jag inser först nu att det har blivit molnigt på kvällen, och endast ett fåtal stjärnor syns på himlen. Jag blir trött av hela situationen och stänger ögonen för ett par sekunder. Jag känner en sval bris över ansiktet och inser att jag verkligen behöver ta mig hem, så att jag överhuvudtaget kan ta mig till jobbet på måndag.

    Fortsättning följer.

    Gilla

  22. ANSIKTET

    Jag visste att jag aldrig mer ville återvända när jag såg den där mannen med sina läskiga ögon. Dem var helt vita. Han kollade på mig men jag försökte att undvika honom så jag kollade ner på marken och gick iväg. Jag började bli lite rädd så jag kollade tillbaka och då ser jag honom igen stirrar på mig med sina läskiga ögon, jag kunde inte hålla mig mer jag började springa så snabbt som jag kunde tills jag kom hem.

    Det hade gått ett tag och han hade inte varit i närheten nu, klockan var 9 på kvällen och jag gick för att kolla på tv som då visades det en fotbolls match där Barcelona spelade mot Celtic som ledde just då 5-0. Jag fortsatt att kolla på den intressanta matchen men det jag inte visste var att han var utanför fönstret och hade kollat på mig nu ett tag, tills jag märkte att något utanför ramlade som gjorde att jag också hoppade till med skräck, VAD VILL DU FRÅN MIG?! men jag fick inget svar och började få panik så jag gick till hemtelefonen för att ringa polisen, precis då så bankade det på dörren och man hörde honom säga ”låt mig komma in”. Jag darrade medan jag väntade på att polisen skulle komma. Det här känns som en dröm sa jag till mig själv, men jag visste att det inte var det och precis när jag sa det till mig själv så kom han in i huset. Han stirrade på mig igen, det kändes som att jag skulle dö, jag visste inte vad jag skulle göra så jag sa ”gå härifrån” men han sa inget och gick.

    Ungefär 5 minuter efter att han hade gått så kom poliserna och började fråga frågor om allt som har hänt. Efter en liten stund så sa dem att dem skulle kolla upp honom i deras system för att kolla vem personen är. Så jag gick till sängen för att sova men det var svårt, kunde inte släppa tanken på allt som hade hänt och började fråga mig själv tänk om han kommer igen när jag sover eller om att han är fortfarande kvar.

    Gilla

  23. Här kommer fullständiga versionen. Inte för att någon bryr sig.

    När jag svänger ner mot Konsum på min cykel, inser jag att jag glömde telefonen hos Andreas. Jag får plocka upp den imorgon. Det hade varit en lång kväll och jag tänker för mig själv att jag måste sluta dricka så här mycket. Det blir aldrig mycket roligare, och jag är alltid helt förstörd dagen efter. Jag rullar förbi Konsum och förbannar den jävla sosse som tyckte att det var en bra ide att stänga fem minuter innan jag kom.
    -Aja, jag får väl be syrran köpa lite cola. tänker jag högt.

    Jag rullar genom den stora parken som ligger på andra sidan gatan. Den enda personen jag har sett sen jag lämnade Andreas var alkisen som alltid sitter på en bänk i utkanten av parken. Jag börjar tänka på allt som jag måste ta tag i nu när jobbet har börjat igen. Jag måste börja springa igen, och jag måste sluta äta så mycket skräpmat. Det kostar ju så förbaskat mycket i längden också.

    Jag är så inne i mina egna små tankar när jag trampar mig fram att verkligheten bara glider förbi. Jag tänker dock att statyn mitt i den stora parken såg konstig ut. Den var blöt, och aningen glansig. Det var inget konstigt i sig, men sist det regnade var för 4 dagar sen, och senaste gången man rengjorde statyn var för 51 år sedan, när den uppfördes. Det var ett litet evenemang förra året där man gav ut gratis saft och kakor, för att fira att det var 50 år sedan statyn uppfördes, 1965.

    -Nu är det bara två backar kvar. mumlar jag för mig själv och syftar på de två uppförsbackar innan nedförsbacken som tar mig hem till min 2:a. Jag kände en ström av målmedvetenhet komma till min kropp, och jag ställer mig på pedalerna för att kunna ta i mer, men så fort jag sätter tyngd på kedjan hoppar den av. Tror jag. Efter en kort inspektion kommer jag fram till att det främre kugghjulet har rostat sönder, och att hälften av piggarna hade brutits av när jag satte press på dem.

    Med en känsla av förlust lade jag mig uppgivet ner på gruset. Jag inser först nu att det har blivit molnigt, och endast ett fåtal stjärnor syns på himlen. Jag blir trött av hela situationen och stänger ögonen för ett par sekunder. Jag känner en sval bris över ansiktet och inser att jag verkligen behöver ta mig hem, så att jag överhuvudtaget kan ta mig till jobbet på måndag.

    När jag ställer mig upp blir jag yr och får en huggande huvudvärk. Världen snurrar runt mig, och jag måste sluta ögonen några sekunder innan jag kan sträcka på mig. Den där förbannade alkoholen… När jag öppnar ögonen står jag i början av parken, ett fåtal meter ifrån bänken som alkisen satt på. Nu är dock bänken tom, och alkisen är spårlöst försvunnen.
    -Fan, mumlar jag för mig själv och tänker att jag måste ha ramlat av cykeln och svimmat.
    -Jag måste ha drömt… tänker jag och erinrar att statyn såg blöt ut.
    När jag kollar mot cykeln ser jag att kedjan har hoppat av det främre kugghjulet. Efter en aningen noggrannare inspektion ser jag att några piggar hade rostat sönder, och brutits av. Närmare bestämt hälften.

    Jag går med cykeln vid min sida och en lätt rädsla vidare genom parken. För den andra gången.
    -Piggarna måste ha brutits av när jag ramlade. intygar jag mig själv. Det måste ha varit så…
    Oavsett om cykeln är trasig eller inte måste jag ta mig hem. Jag får väl lämna in den på verkstad på tisdag. Då kan jag sluta lite tidigare. Jag vandrar vidare genom den tomma parken. För varje steg jag tar hjälper alkoholen mig att glömma vad som hände. Till slut går jag bara tomt framåt. Ingen rädsla, ingen ånger. Bara målet att komma hem.

    Jag stoppar ner handen i fickan för att ta upp telefonen och kolla vad klockan är, men kommer ihåg att jag glömde den hos Andreas. Jag kollar upp mot himlen för att se vart månen är. Men himlen är helt tom. Inga moln, ingen måne. Bara en liten stjärna rakt upp i himlen. Runtom den finns endast mörker. Jag kollar runt mig och inser att jag redan står vid statyn. Eller där statyn skulle ha varit.

    Det går sakta upp för mig att något verkligen är fel. Från buskaget till höger om mig hörs en gren brytas. Cykeln glider ur handen på mig och ramlar ner på marken med ett högt skrammel. Jag står som förfrusen och väntar på att något ska hända, att något ska röra på sig, eller komma ut ur busken. Vad som helst. Men inget händer. Jag står i nattens tystnad utan att röra en muskel. Jag kan knappt andas. Jag tar ett steg tillbaka. Och då. Då känner jag en tung, kall handflata mot min nacke. Jag känner hur dödens fingrar kryper runt min hals. Som en spindels ben ser jag endast att dessa sylvassa, nål lika fingrar sträcker sig framför mig. Dessa kolsvarta, nästan ömtåliga saker böjer sig och sätter sina naglar mot min hals. Jag tar ett sista andetag innan jag känner hur denna kyla tränger sig in i min strupe, och hur mina lungor fylls med frost.

    Utan förmågan att stå rakt sjunker jag ner i en hög. Med ögonen uppåt är det sista jag ser mörkret, och den oändliga kylan i denna varelses ögon. Den där skulpturen är inte en staty. Det är jordens förbannelse från gud.

    Gilla

  24. Tre år bland gudarna

    Jag vaknade upp till en lukt jag aldrig känt förut, en stark lukt som fick mig att känna mig illamående och sjuk. När jag öppnade ögonen så befann jag mig i ett litet mörkt rum med en säng och ett ljus på golvet. Jag lutade mig ner för att ta upp ljuset och då kände jag lukten starkare och starkare tills jag var nära att spy. Jag gick upp från sängen för att leta var lukten kom ifrån, jag tog upp ljuset som var nära på att slockna. Jag kollade runt mig och såg inget, rummet var helt förutom sängen och mina kläder som låg vid sängen. Ljuset slocknade, allt blev kolsvart och kallt. Jag böjde mig ner för att plocka upp kläderna när lukten blev starkare igen, sen kände jag något dra i min fot i ångest.

    Gilla

  25. Nu står jag på andra sidan stängslet

    Det var en varm dag i Afrika och allt jag ville var att springa, springa ifrån kinesen med det lustiga skägget. Manen som hade tagit mig och min familj till slavar. Han tjänade en massa pengar på vårt hårda arbete men vi fick vara glada om vi fick en halv full skål med mat i slutet av dagen.

    Jag lade märke till att vakten som vaktade oss fångar brukade gå på toa varje dag mellan klockan tio och kvart över tio. En lucka på femton minuter sa jag till min far. Det finns många saker som kan gå fel vid ett försök till att fly och det inser både jag och far. Bara tanken på att vi inte skulle hinna klättra över stängslet var fruktansvärd och tänk om han kommer tillbaka tidigare än planerat vad ska vi göra då?

    Det är värt risken sa min far och klappar mig på axeln. Vi båda var överens om att hur det en slutar så blir vi fria. Jag ropade på pappa när vakten gick bakom hörnet. Pappa hjälpte mig att klättra upp för stängslet. Jag klarade mig över utan större problem. Men min far fastnade i de vassa taggarna och skrek till av smärta. Vakten kommer springandes och ropar högt ”vad är det som händer!?

    Min far ser på mig och sa stressat till mig spring och kolla inte tillbaka min son! Sök frihet för oss båda! Och min son glöm inte att jag äls… det var det sista han sa innan han blev skjuten av den vansinniga vakten. Jag sprang så fort jag kunde, jag kollade inte tillbaka, mina tårar föll som aldrig förr.

    Men nu är jag fri.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: