PM – på nationella provets vis

Skrivregler vi behöver komma ihåg.

Vanliga språkfel.

Om styckeindelning.

Öva styckeindelning.

 

Källkritik och källkritiska frågor

När man värderar en källas trovärdighet kan följande frågor vara värda att ställa:

  • Känner jag till uppgiftslämnaren? Är han/hon trovärdig?
  • Finns det en risk att uppgiftslämnaren är partisk – dvs bara ger uppgifter som gynnar honom/henne?
  • Är påståendet rimligt? Går det att undersöka sakligt?
  • Är uppgiftslämnaren en expert på frågan?
  • Är syftet med texten att påverka?
  • Har webbplatsen/tidningen/mediet tydligt politiska eller ideologiska kopplingar?

När det gäller vetenskapliga studier kan det vara bra att se på studiens ”relevans” dvs har studien att göra med frågan man diskuterar? Är studien direkt tillämpar? Är studien omfattande och bygger på ett tillräckligt stort stickprov? (Är det överhuvudtaget ett stickprov? (slumpmässigt urval)

En tanke på “PM – på nationella provets vis”

  1. Vi artister tjänar inte på att hetsa mot fildelarna

    Problemet med det nya lagförslaget motfildelning – liksom film – och musikbranschens vanliga utgångspunkt i diskussioner om nedladdning – är att man riktar in sig på att sätta fast enskilda fildelare.

    Ingen vinner på den jakten i längden. Vi måste acceptera att verkligheten ser ut som den gör, och sluta försöka bekämpa nedladdningskulturen. För den är redan ett faktum, och musikbranschen skjuter sig själv i foten när man lägger ner en massa energi på att jaga privata fildelare.

    Varför riktar man inte istället in sig på de stora kommersiella aktörerna på marknaden? De som faktiskt tjänar enorma summor på olaglig fildelning – helt lagligt?

    Jag tänker till exempel på MP3-tillverkare och bredbandsbolagen. Om det stämmer att ungefär 60% av all nättrafik härstammar från (olaglig) musiknedladdning, och om man räknar med att de flesta nedladdarna betalar för sin tid ute på nätet handlar det ju om enorma summor. Man skulle till exempel kunna tänka sig att en så kallad trafikskatt infördes på nätet.

    Fildelninggsfrågan är komplicerad. Därför är det viktigt att diskussionen kring nedladdning på nätet blir mer nyanserad. Jag anser att varje upphovsman eller kvinna ska ha rätt att själv bestämma hur publiken ska få tillgång till det egna materialet.

    Jag har till exempel lagt ut flera av mina låtar på nätet för gratis nedladdning. Detta gjorde jag för att omfamna nuet och nå ut till så många som möjligt. Tillsammans med vänner driver jag också skivbolag och det är inte tu tal om saken: vi förlorar en massa pengar på gratis nedladdning.

    Jag kan räkna upp flera fantastiska musiker som på grund av detta inte kan försörja sig som artister. Därför måste vi fråga oss: Hur ska vi få folk att VILJA betala för musik – eller någonting annat – på nätet? Vi borde lägga vår kraft på att förstå och utnyttja nätets komersiella potential. Jag tror inte att det finns EN lösning på den frågan.
    Det handlar om att hitta olika ingångar och flera olika lösningar, beroende på vem man vänder sig till och med vilken produkt eller tjänst. Som jag ser det har musikbranschen varit fel ute från början.

    I början av 2000-talet när fildelningen tog fart, framförallt inom hiphop-genren, borde de stora skivbolagen tänkt längre än de gjorde. De borde frågat sig: Hur ska vi möta den här konkurrensen? Men istället för att sänka priset på CD-skivorna, svarade man med att höja det. Och så har man fortsatt måla in sig i ett hörn som inte leder någon vart.

    Det är upp till varje artist att ta ställning i de här frågorna. Alla måste följa sina egna hjärtan. För mig handlar det om att hitta nya lösningar som fungerar i den tid vi lever i nu.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: